Skriver om min son med en funktionsnedsättning. Vår vardag, att kämpa för att få ihop vardagen och livet med habilitering för min son.
En av dom försvunna sakerna kom fram i morse.
Ja även en del som jag inte ens visste var borta.
Min sko lyser fortfarande med sin frånvaro.
Locket till micron fanns i en påse på Fabians rum.
Där låg även min bankdosa.
Han hade packat ner lite allt möjligt i en påse och tagit in på sitt rum.
En rulle sopsäckar hade han också fått tag på.
Han är den roligaste killen jag vet. Alltid glad och nöjd.
Vi kan skratta så jag får ont i magen han och jag.
Jag önskar att jag hade hälften av hans energi bara.
Full rulle från morgon till kväll.
Nu väntar sängen.
Imorgon ska vi till specialist tandvården med honom.
Få se hur det går.
Att borsta eller visa tänderna är inget han direkt älskar att göra.
Det går dock aningens bättre nu än vad det har gjort.
Nu räcker det om vi är två som hjälps åt att borsta på honom....
Det försvinner saker här hemma. En utav mina skor har varit borta i veckor nu.
Jag har vänt uppochner på hela lägenheten utan att hitta den.
Idag när Robert skulle värma sin mat var locket till micron helt borta.
Jag förstår inte hur sakerna kan försvinna.
Misstänker att nån på ca 95 cm har ett finger med i spelet.
Men hur kan han lyckas gömma dom så totalt??
Helt spårlöst borta.
Läste någonstans igår att man skulle lägga en sax i fönstret.
Då skulle man kunna komma på vart sakerna är och hitta på dom.
Kanske blir en sax i fönstret ikväll....