Sålt min första tavla :)

Kreativiteten bara sprutar ur mig. Varför har jag inte börjat med det här tidigare, antagligen för att jag varken haft lust eller ork för det. När Fabian somnat för natten kan jag inte sy då jag har symaskinen i rummet bredvid hans och maskinen precis där han har sin säng. 

Men att göra tavlor låter inget alls. Idag har jag fått sälja min första tavla också. 200:- fick jag för den. Den var av lite större modell. Imorgon ska jag sy lite kuddar. Om jag hinner och orkar vill säga, ska på mitt tredje samtal hos terapeuten imorgon. Jag brukar vara helt slut när jag kommer därifrån.

Det känns som om man tömmer ur hela sitt förråd där.

Vi gjorde världens godaste middag idag. Jag gjorde potatismoset och Robert stod för biffarna och svampsåsen. En halv biff fick han i sig sen var han mätt, så lite mos också såklart. Fabian som inte är så förtjust i potatis åt i alla fall lite grann innan han började att kvälja.

Han var så trött på kvällen att han somnade i min famn. Det händer inte ofta nu för tiden så han fick ligga kvar så jag kunde passa på att mysa lite extra.

Även tänket förändras efter en GBP operation

Vi var till Borlänge igår och handlade lite saker på Panduro och sen lite ramar på Ikea.
Vi passade på att äta där också. Det var Roberts första riktiga måltid som inte var soppa.
Vi tog varsin portion liten köttbullar med mos. Man får alltid en burk mat gratis till Fabian när man äter själv.
Det blev lunch för hela familjen för 58:-.
Men den hade gott och väl kunnat kosta bara 29:-.

Vi hade lätt kunnat dela på en liten köttbulle.
Innan operationen hade Robert en syn på en portion liten köttbullar som typ "att den kan man ha i ögat utan att känna den".
Nu när han fick sin tallrik så tänkte han: "hur sjutton ska jag få i mig allt det här!"

Även synen på mat och storlek på portioner har förändrats i samband med operationen.
Det känns fantastiskt för oss alla att han gjort den här operationen.
Nu börjar vårat nya liv tillsammans på riktigt.
Jag har ändrat min syn och tänk på överviktiga personer också.
Inte på grund av operationen utan långt innan.
Innan jag träffade Robert tänkte jag att det är väl bara att sluta äta så jäkla mycket och börja röra sig.
Vore det så enkelt så skulle det inte finnas överviktiga människor.
Det är ett missbruk som vilket annat missbruk som helst. Även gener och ärftlighet spelar roll.

Jag har aldrig innan jag träffade Robert hört någon beskriva en smak eller maträtt med sån inlevelse och kärlek.
För mig var det bara mat, man åt blev mätt så var det bra sen. Hur det smakade och såg ut var inte så himla noga.
Medan han kunde beskriva en maträtt med sån inlevelse och kärlek att hela han strålade av njutning.
Det är svårt att tänka sig in i det när man har ett annat synsätt på mat själv.
Han kunde ju inte förstå min syn på mat heller. 
Jag skulle kunna leva på fiskbullar och potatis så var jag nöjd :)

Nu ska jag bara få bukt på mina egna hjärnspöken och tankar.
Framtiden ser ljus ut.
Robert har fått hjälp, jag får hjälp och Fabian ska få hjälp ♡

Idag har jag gjort en och annan tavla

 Idag var vi och köpte lite material så att jag kan pyssla vidare. Det har blivit lite som terapi för mig att hålla på och sy och göra saker. Jag kan ju omöjligt behålla allt själv så jag har tänkt att börja sälja det jag tillverkar.

 Vill man beställa en hästtavla så har jag tänkt att ta 150:- för dom lite större (ca 25*30cm) och 100:- för dom mindre.

 Man kan ju även köpa och ge bort som t ex doppresent :)

Inte lätt alla gånger

Fabian flyttar sig framåt på rumpan. Det går inte fort men det går.
Och det går tillräckligt bra för att kunna ta sig fram och göra hyss :)
Men kroppen hänger inte riktigt med i svängarna. Hans balans är inte det bästa och inte så heller hans reflexer.
Igår föll han handlöst rakt bakåt bara. Kan inte ta emot sig och blir liggande som han faller tills man hjälper honom upp.
Idag stod jag i köket och han var på sitt rum.
Jag står och tittar på honom och rätt som det är dyker han pladask på näsan rätt golvet.
Jag skyndar in och hjälper honom upp. Tårarna rinner på honom, det gör dom bara när han gjort sig illa på riktigt.
Han säger inte mycket i vanliga fall när han slår sig, om det inte är rejält som sagt. Stackars lilla älsklingen ♡
Det gäller att ha ett öga på honom hela tiden....

Billigt och gott är inte alltid bra

Köpte en glass på Lidl när vi var dit häromdagen. Tyvärr var den både god och billig. Nästan så jag ångrar att jag köpte den, men bara nästan ;)
Den är nog så nära Ben&Jerry man kan komma men bara en bråkdel av priset!

En effektiv dag

När Fabian sov på förmiddagen passade jag på att måla vagnen och sy en sittdyna till den. Hade en tyg så det räckte i ett helt stycke så det fick bli lite pussel. Men den blev riktigt bra ändå tycker jag, färgglad och matchar resten av vagnen.

Jag vadderade dynan med en filtvadd, den fick jag av Elin förut för hon hade en hel rulle med sånt. Blev perfekt tjocklek på dynan.

Fabian gillar att titta på fiskar. Elin och Dennis har fått lov att göra sig av med sitt akvarium då lilla busfröken Alice var på det hela tiden. Vi hittade en Youtubefilm med fiskar som vi körde genom TV:n. Det var spännande tyckte Fabian.

Då Robert måste röra sig mycket eftersom han inte kan ta Fragminsprutorna så tog vi en promenad ner på stan. Gjorde vår plikt och gick och röstade. Blev även en lunch på stan (för mig) Robert tog en smoothie. Han har känt sig mycket bättre idag. Dom ringde från Sofiahemmet idag och undrade hur det gick för honom.

Imorgon får han börja äta pureád mat, gissa om han är glad för det!? I fem veckor har han levt på flytande kost.

Köpte en bit tyg i Nusnäs igår. Ville ha kuddar i soffan som matchade mattan vi köpte förut, nu har vi det :) Det var första gången jag sydde kuddfodral med dragkedja i. Hade fått för mig att det var krångligt men det var det då absolut inte. Tvärs om. Dragkedjor är ju ganska dyra. Därför är det ju så bra med loppisar, där kostar dom inte många kronor :) 

Jag ville ha med dragkedja bara för att spara på tyget lite, det var inte sista gången det blir dragkedja. Blev nöjd med resultatet här med :) 

Andra besöket hos terapeuten

Med lite tunga fötter gick jag till terapeuten för ett andra samtal i morse. Mest tunga för att jag är rädd för att stöta på en person där jag helst aldrig mer vill se. Terapeuten är fantastisk. Jag hade hunnit böla flera gånger innan jag ens kommit till henne. BVC-sköterskan och barnmorskan kom fram och pratade med mig när jag satt och väntade på min tur i väntrummet. Berättade för dom vad som är på gång för Fabian och dom blev lika glada som oss över att det är något på gång för honom.

Jag har en hel del att ta itu med med mig själv.

Jag har nog gått och hållit saker inom mig alldeles för länge.

Fick ett mysigt besök av Alice och hennes föräldrar. Fabian sov när dom kom men hann vakna innan dom gått. Alice ville kramas med Fabian men han vill inte ha kramar. Det var lika när kusin Elsa var här sist. Hon skulle också ge Fabian en kram när hon skulle åka hem men han knuffade bort henne och ville inte alls ha kramar. 

Vi ska börja använda mer tecken åt Fabian när vi pratar med honom. Robert har kommit på ett tecken för "mys", man lägger handen på kinden och lutar huvudet åt sidan.

När vi gör så gör Fabian likadant och vill mysa. Vi gör framsteg både han och jag.

Mitt stora framsteg var när jag vågade köra bilen från Sofiahemmet och tillbaka till lägenheten där vi bodde utan att få en panikattack. Jag klappade mig själv stolt på axeln när jag parkerade bilen och klev ut. Att jag sen fick en parkeringsbot må så vara ;)

På eftermiddagen gjorde vi en liten utflykt till Nusnäs där dom tillverkar dalahästar. Jag köpte lite spillbitar och tänkte göra lite tavlor och annat av dom. En bit tyg med dalamotiv till nya kuddar till soffan blev det också.

På kvällen blev vi tipsade om att reprisen på Biggest Loser från den säsongen Robert var med i började idag på Sjuan. Största anledningen till att han var med där var för att hans högsta önskan var att få bli pappa.

Något han även fick bli tack vare att han var med i BL. Till världens finaste pojke dessutom. Idag efter att vi sett programmet skrev Robert såhär på sin status på Facebook:

"Repriser på Sjuan!! Biggest. Som hjälpte mig att få uppleva det största i mitt liv. Min son Fabians födelse. Lång och krokig med mycket motgångar har resan efter programmet varit. Sjukdomar, "fartgupp", en son med funktionshinder, fan och hans moster har kommit emellan. Men vi har hela tiden kollat framåt, mot nya mål i livet...nu har jag genomgått en GBP förra veckan. Jag har sett det som ett misslyckande att inte kunnat behålla min vikt. FUCK IT!! Vadå misslyckande?? Gå ner 70kg själv på 6 månader och behåll vikten sen då. Nu skiter jag iofs vad folk tycker, och jag vet att folk tycker"

Sen skrev han även en del om hockey som jag inte tog med här :) Jag är så stolt över min man, ja hela min familj och då även mig själv.  Jag har som sagt mycket att jobba med för att hitta mig själv igen, men jag ser framåt och tar en dag i taget. 

För övrigt tycker jag att det är kul att Aftonbladet Klick läser min blogg och ringer till Robert sen och undrar om hans operation ;) 

KRAM!!