Världens bästa gudmor Elin!!

Utsikt över Siljan i bakgrunden

 Fabians gudmor Elin är väl en alldeles fantastisk människa. Vet ingen som är så påhittig som hon. När Fabian döptes hade hon också gjort en massa påhittiga saker till honom.

 Det här är bilder från förra sommaren när hon var upp till oss. Robert hade precis opererat bort sin gallblåsa. Vi var upp till Vidablick i Rättvik och skulle kolla utsikten där.
När vi klev ur bilen hörde vi en helt galen man som gapade och skrek som en tok!
Dom hyr ut stugor där uppe. Fina gamla timrade stugor från säkert 1800-talet.
Den här galna mannen hade tydligen fått nog av sina ungdomar som fortfarande låg och sov i sin stuga. Han skrek, smällde i dörren, öppnade, skrek ännu mer och smällde och sparkade som tokig i den gamla fina dörren!!
Vi stod som förstenade och glodde (alla andra som var där med) visste inte om vi skulle hoppa in i bilen igen och dra, eller våga oss ut.
Han tröttnade på att ha sönder den gamla stugan till slut när ungdomarna ändå inte kom upp och gick rosenrasande därifrån så det bara dundrade i marken!
Vi kollade lite utsikt sen drog vi vidare på vår tur.

Kollar strutsar utanför Borlänge

 Vi åkte till strutsfarmen som ligger utanför Borlänge. Ingen av oss hade varit där tidigare. Sjukt stora pippisar! Vi provade strutsglassen dom sålde där. Den var inget vidare god, inte heller strutsburgarna vi köpte med hem och grillade på kvällen.

Dopdagen med perfekt väder

Trött kille efter dopet

Turistar i Nusnäs

 Vi brukar alltid åka runt och turista när Elin är till oss. Så går vi på loppisar för det gillar vi, ja även Robert om han kanske inte skulle erkänna det. Precis som han gillar IKEA som han inte heller skulle erkänna.

 Vi var till Nusnäs och kollade när dom gjorde dalahästar. Köpte mig några spillbitar som jag gjort mig en tavla av. Elin och Fabian passade på att rida på den stora dalahästen som fanns där. Jag tror Elin gillade det mest.

Allra finaste underbara Elin

KÄRLEK

 Den här bilden gillade jag på mig och Robert. Det blir inte så ofta bilder på oss tillsammans då det oftast är någon av oss som fotar.

GALENSKAP

 Ja vad ska man säga om den här?? Resultatet på bilden under blev ju bra i alla fall...

Mumsbit

 Här var vi på Jöns Anders gården i Rättvik och åt. Jag och Robert var där en gång tidigare och åt. Då var det så himla god mat och vi var så nöjda. Dyrt var det men gott. Nu när vi var där med Elin fick vi världens minsta portioner med mat. Inte var det särskilt gott heller så vi åkte mycket besvikna därifrån.

 Fick alla dom här bilder av Elin på posten idag i ett julkort som det var ett USB minne med i. Så himla fina bilder.!

Min underbara älskade man

 Tack snälla finaste Elin för en jättefin tidig julklapp!! Kan aldrig se mig mätt på den här söta lilla goda killen. Förstår om du är nöjd med din kamera :)

Läkarbesök avklarat....

Inte blev vi något klokare av det där mötet.
Han skulle i alla fall skriva ett intyg vi kan skicka in till LSS om assistent.
Har ställt Fabian i kö till förskola nu, får hoppas att han får en resurs. Och då en bra sådan.
Han kommer antagligen bli sjuk och vara hemma mycket ändå.
Ställde frågor om allt som krånglar för honom. Allt har med hans försvagade muskler att göra.
Att han inte gick och amma beror på musklerna, han orkade inte suga helt enkelt.
Att han har svårt att svälja, sätter i halsen och inte kan dricka vatten har även det med musklerna att göra. Hela tungan är ju en muskel och i svalget finns massor med muskler såklart.
Att han kräks hela tiden beror på att muskeln till magmunnen inte orkar sluta riktigt.
Han har alltid varit slemmig och rosslig i halsen. Han orkar helt enkelt inte hosta upp allt slem. Kommer därmed ha lättare för att få lunginflammation, var antagligen något sånt han haft nu i kombination med örat. 
Det kommer inte att bli någon mer utredning på Fabian just nu. Vi ska fortsätta att träna som vi gör nu bara. Ha fortsatt kontakt med habiliteringen. Dock med annan kurator.
Det dom skulle kunna göra är en muskelbiopsi för att kolla vävnaden i musklerna.
Då måste han sövas igen då det blir som en liten operation.
Det vill vi inte utsätta varken han eller oss för. 
Måste ringa min chef också. Man blir lite bortglömd som föräldraledig. Blev inget julbord för mig i år. Hoppas att maten var äcklig och att dom satte i halsen och blev dåliga i magen!!!
Bitter? Jag!? Inte alls!!
Ska omplaceras och jag har inte en susning om var jag ska jobba. Känns också som en klump i magen...

Äntligen får vi träffa läkaren!

Idag får vi äntligen träffa läkare. Men det var ju nära att det inte blev av. Vi skulle ha setts först i januari som det var bestämt. Var ju ren tur att inte Fabian tog penicillinet så jag fick lov att ringa vårdcentralen igen.
Annars hade vi aldrig fått reda på den här tiden då dom glömt att skicka en kallelse till oss.
Ibland är det verkligen någon mening med allt.
Vi har skrivit ner en lista på frågor vi ska ställa och vilka intyg vi vill ha för att skicka dit det behövs.
Jag vill verkligen inte behöva sätta honom på dagis om två månader.
Som det ser ut nu finns inget annat alternativ. Mina dagar tar slut då och jag kan inte vara hemma längre.
Det finns ju inte ens mat på dagis (vet att det heter förskola) han kan äta.
Serveras ingen puré där utan bara vanlig mat och han kan ju inte ska behöva leva på välling.
Hoppas kunna få gå hem lite klokare och mer vetande än vi går dit.
Det återstår att se...

Sista dagen med penicillin!

 Nu är den sista dosen tagen! Ingen är gladare än Fabian för det! Vi har försökt träna lite försiktigt idag. Han är fortfarande väldigt slemmig och rosslig i halsen och har hosta.

 Det blev inte många minuter förrän han tröttnade och vi fick byta aktivitet.

 Här var han faktiskt glad fast han ser galen ut. Han har nog inte vänt sig till mage på nästan en vecka. Idag blev det en vändning till mage men inte tillbaka. Men alltid något.

 Bilderna hamnade i lite fel ordning men det har väl ingen större betydelse.

 Idag ringde dom från LSS och sa att dom fått in vår ansökan om assistent. Hon jag talade med var jättetrevlig, talade om vilka uppgifter hon ville ha kompletterade av oss och inskickade. Passar ju perfekt att vi ska träffa läkaren på Habiliteringen imorgon då vet vi vad vi ska fråga om för intyg.

 Det löste sig så bra att Robert börjar jobba tidigare och kan följa med oss dit, Det känns verkligen toppen skönt.

Jag tycker att Fabian har blivit så smal. Han har inte alls samma matlust som förut. Han äter i alla fall mat nu och det är ju skönt, dock tar det en otrolig tid att få i honom den fast den är helt slät pure´.

 Kan inte vara normalt att behöva sitta en hel timme för att få i honom all mat. Ska ta upp det med läkaren imorgon med. Nu har älskade mannen kommit hem från jobbet och vi ska äta lite middag.

                                                                 Kramar

Hur blir man den man är...

Brukar tänka på ibland hur olika man kan vara som syskon även om man har samma föräldrar och uppfostran.
Jag och min bror är helt olika. Eller var när vi var små/unga i alla fall.
Jerker är tre år yngre än mig. När han var liten var han en riktig liten retsticka.
Vi bråkade jättemycket.
Han retades och jag blev jättearg.
Kommer så väl ihåg en gång som jag fortfarande får dåligt samvete av när jag tänker på det.

Det var ju inne med träskor när vi var små.
Han hade retat gallfeber på mig och jag sparkade träskon efter honom när han sprang iväg. Fick på en alldeles för perfekt fullträff mitt i bakhuvudet på honom med skon!
Tjong sa det i skallen på honom!
Stackarn blev ju såklart jätteledsen och jag fick skäll av mamma...
Han kanske inte ens kommer ihåg händelsen idag. 

Även om vi inte bodde på heltid i Rog så länge, då våra föräldrar skildes när jag var sju och Jerker fyra så har jag mycket minnen därifrån.
Rog är en liten by utanför Bjursås, som också är en by i sig :)
Mamma, jag och Jerker flyttade till Bjursås eller Bjurs som man säger.
Pappa bodde kvar i Rog med sin nya fru. Huset var hans föräldrahem.
Idag bor vår kusin Petra där med sin familj. Det är jag, Jerker och Petra på bilderna. Utom ena bilden det är jag och farmor.

Jag minns min farmor mycket väl fast hon dog innan jag fyllt tre år.
Hon fick cancer i magen. Jag minns att jag var där och var Lucia. Vi skulle fika och jag skulle gå in och hämta henne.
Jag var två och ett halvt år.
Hon låg i ett rum innanför köket i en säng. Hon var jättedålig.
Jag älskade min farmor, hon var så snäll och glad jämnt.
Jerker han aldrig ens träffa farmor. Hon gick bort innan han föddes. 

Kommer ihåg vintrarna i Rog, hur vi grävde snökojor och gångar i snöhögarna. Var ute i timmar och lekte. Vi tände ljus inne i kojorna så vi såg något därinne.
Så fort vi lekt klart och gått in gick vår pedantiska pappa ut och skottade raka kanter i sina perfekta snövallar igen som vi förstört.

Petra hade en liten damm nere hos sig. Hon bodde i huset bredvid pappa, typ 100 meter bort.
Vi åkte ofta skridskor på dammen och spelade bandy. Våra pappor spelade bandy så det var väl därför vi gjorde det med.

Vi gjorde även långa pulka backar på Petras gård. Hennes pappa satte upp en stor strålkastare på väggen på ladan som lyste upp när mörkret föll. Vi var alltid ute och lekte, annars var vi mycket nere hos Petra och lekte.
På somrarna hoppade vi i höet på höskullen. Petra hade en häst.

Jag vet inte riktigt varför men jag var hos pappa mindre och mindre. Vi var väl där mest lov och varannan helg. 

Min tonårstid var ett helvete. Mamma var gift med en idiot. Han var absolut inte snäll mot varken henne eller mig. Den enda som jag tror klarade sig var Jerker.

När jag var 15-16 träffade jag en kille. Flyttade hemifrån inte långt efter.
Mitt helvete blev ännu värre. Mamma skiljdes från den elaka mannen. Jag flyttade tyvärr inte hem igen.

Jag hade en egen elak man nu... Jag har massor med minnesluckor från den här tiden.
Jag jobbade med en tjej flera år efter att jag separerat med den elaka killen.
Vi jobbade natt och hon sa att
-kommer du ihåg den natten när vi jobbade och skulle åka hem på morgonen och alla dina däck på bilen var sönderskurna?
Nej det hade jag totalt glömt bort. Kom ihåg det när hon sa det.

Jag har såna där hemska små frekvenser jag minns.
Jag vet en gång när mamma och Manne skulle komma och hämta hem mig. Jag sprang iväg allt jag kunde och Manne sprang efter. Jag minns att någon av oss tappade en sko. Dom höll på att bygga vårdcentralen i Grycksbo då och den öppnade 1987. Vi sprang i bygget och jag försökte gömma mig. Minns inte om dom fick fatt i mig men jag tror inte det.
Min mamma måste ha haft ett helvete som var själv med allt. Min pappa var aldrig något stöd och hjälpte henne.
Faster Manne fanns där för henne i alla fall. 

En sak jag minns tydligt är ett bråk. Jag vaknade upp i en stor blodpöl på golvet. Gick och kollade mig i spegeln. Läppen var helt spräckt och ansiktet alldeles svullet och blodigt.
Killen, som var onykter körde in mig till akuten själv.
Jag kommer ihåg att dom tog ut honom ur rummet på akuten. Dom ville göra en polisanmälan då dom sett mina tandmärken på hans näve. Jag nekade och sa att det var inte han.
Det var inte enda resan till akuten vi gjorde...strypmärken, blåögor blev vardagsmat.
Jag spelade fotboll på den tiden. Ljög för mamma att jag gjort illa mig på träningar och bar polotröja även sommartid.

Hade en ungdomsplats på ett dagis i Bjurs då.
Ja då hette det dagis och även något som hette ungdomsplats. Det var något man gick på om man inte gick gymnasiet. Jag hoppade av efter en termin och jobbade på dagis ett år sen fortsatte jag att plugga igen.

Hon som var föreståndare på dagis, Anna-Britta hette hon. Hon var en alldeles underbar människa. Hon visste precis vad som hände mig och köpte inte mina lögner.
Minns att hon var hem till mamma och pratade med mamma och mig.

I nästan fyra år levde jag sådär. Till slut fick mamma nog! Hon sa till pappa att nu fick han faktiskt hjälpa till att få mig därifrån.
Dom kom med släpvagn och hämtade alla mina saker. Pappa, farbror Bengt och mamma.
Sen blev det rättegång och han fick fängelse. Jag hade både vittnen och intyg från akuten som fanns kvar.

Fy vad jag mådde dåligt en lång period då. Sket i allt men lyckades gå klart gymnasiet i alla fall. Det finns knappt några foton på mig från min tonår. Finns det några vet jag inte var dom är. Jag slängde nästan alla för länge sen. Är ingen tid jag vill titta tillbaka på....

Jag och farmor

Jag och så farmor i bakgrunden

Jag och mina nya lillebror Jerker

Jag och Jerker

Jag, Petra och Jerker

Långpromenad med långa Felix

I natt har Fabian för första gången på två veckor sovit i sin säng hela natten.
Man skulle ju kunna tro att jag och Robert legat som två kaniner hela natten då men icke...
Vi slocknade som två trötta pensionärer i varsin ände av sängen. 

Felix kom hem till oss i morse. Han skulle vara hos tandläkaren på morgonen men han hade blivit sjuk så då kom Felix till oss istället.
Det tyckte Fabian var kul, han älskar att busa med brorsan.
Vi tog en promenad hem till Elin och Dennis med lite saker till henne.
Tre veckor kvar bara innan Sixten kommer. Om han inte bestämmer sig för att komma tidigare eller senare förstås.

Det var inte det lättaste att hitta dit idag. Vägen var avgrävd överallt! Vi fick gå omvägar på flera ställen.
Fabian sov skönt i vagnen under vägen dit.
Elin bjöd på hembakade lussebullar och kaffe. När vi skulle gå hem var Felix långa ben trötta. Han skulle ta bussen med Elin och Dennis tillbaka sen.
Blev en bra promenad. Strax över nio kilometer.

Mormor kom hem en sväng och busade med Fabian. Sen slocknade han igen :) 
Ska luta mig en stund jag med.

Kram