Upp som en sol och ner som en pannkaka

 Tonfisksås med bönpasta och sallad blev torsdagens lunch.
Få SmartPoints och mycket gott.

 Jag hade även klädförsäljning på jobbet från Seniorshopen.

 Namnet kanske skrämmer (eller så börjar jag bli gammal) men dom har faktiskt mycket fint.

 Jag köpte mig en solhatt och en regnjacka.
Så himla skönt att kunna gå från st 44 som jag har på min gamla till en i st 40 som sitter hur bra som helst!!

 Fina Elin❤

 Mormor kom hem från 2 veckor i Indien.
Fabian har saknat sin mormor så otroligt mycket så vi köpte en blomma och ett kort på Fabian och lämnade på hennes köksbord.
Då blev hon nog extra glad när hon kom hem.

 Igår var hela gänget samlat och vi grillade för första gången i år.
Blev inte många points på den maten heller då jag gjorde en mager sås på Ajvar och cremé fraiche med endast 5% fett.

 Älskar att ha alla hemma.
Det blir lite stimmigt och stojigt och alldeles underbart roligt härligt❤

 Lovis hon gosade ner sig i sängen med morbror Felix.

 Idag var vi till Fabians Stora lycka och kollade på bärgningsbilar.

 Det var Ingarvsdagen och Fabian fick till och med (med mammas hjälp) hjälpa till att bärga en bil upp på flaket på bärgaren.

 BärgarBerra var såklart med han också.

 Måste visa vilken fin bild mormor/mamma tog på soluppgången i Indien!

 Fabian fick ett sånt gulligt kort av Alice i posten.
Hon är så rolig Alice och jag kan höra henne framför mig när hon säger vad Elin ska skriva på kortet.

Jag min förvirrade människa är tacksam över att vi har såna bra och ärliga grannar.
För andra gången glömmer jag nycklarna i postfacket och går ut bara.

När jag kom hem kunde jag inte hitta nycklarna!
Paniken började krypa på och jag du delade var jag kunde ha tappat nycklarna ute.
Jag borde ha hört det tyckte jag.

När jag kom upp till vår lägenhet så hade nån vänlig själ lagt dom i facket där man får morgontidningen♡

Gissa om jag blev lättad....

Det känns som att jag gått med en ständig klump i magen och ett tryck över bröstet i flera år nu.
Jag blir så förbaskat trött på att aldrig bara få må riktigt bra.

Man hinner lagom krypa upp på en någorlunda nivå, så sparkas benen undan på nytt och ångesten griper tag i en som en blixt från klar himmel...