Den tuffa veckan fortsätter

 Vi kämpar på här hemma.
Med sömnlösa nätter och små duster varje gång penicillinet ska tas.
Men han är så duktig, han förstår att han måste ta det och pekar på munnen.
Sen ruskar han på huvudet😊❤

 Igår regnade det precis hela dagen och vi var inne hela tiden.

 Idag tittade solen fram och med den tittade vi ut en sväng.

 Hittade läskiga djur bland löven i parken som jag trodde dog ut för flera hundra år sedan!

 Älskar färgerna som är ute och när solen lyser kommer dom fram ännu mer.

 Det var skönt att komma ut, få lite luft och få röra på benen lite.

 Att vara ensam med Fabian i flera dygn ger tålamodet en rejäl prövning.
Man får räkna till 10 ganska många gånger om dagen.

Mamma som så att det bara var att höra av sig om jag behövde hjälp behöver hjälp själv nu.
Det blev lite dålig tajming med allt kan man lugnt säga.

För det första att Fabian blev sjuk precis när Robert skulle åka.
För det andra att stackars mamma verkar ha åkt på en näthinnelossning och måste opereras.
Hon är beordrad strikt vila och får inte ens gå sina dagliga promenader.
Och vi kan inte hjälpa henne för hon får inte bli sjuk nu för då kan hon inte opereras.

Det är tur att folk står på kö för att hjälpa henne.
Hon ställer alltid upp och hjälper alla så nu vill alla hjälpa tillbaka😊

 Vi tog en kvällspromenad innan läggdags också.

 Det är lite mysigt när det blir lite mörk ute.

 Fullmåne är det också.....

 Kanske därför "vi" fortfarande är vakna      (klockan är nu 00:25)

Fick förresten ett samtal i morse av atbetsterapeuten på habiliteringen.
Jag mejlade henne igår och frågade om det är så att hon inte får mina mejl eller meddelanden.
Men det fick hon, hon hade bara inte haft tid att svara.
Jag så precis som jag tyckte att det är i mina ögon ett nonchalant sätt att göra så.
Man kan be nån annan att ringa eller bara svara kort på mejl så man vet att det kommit fram.
Hon bad så mycket om ursäkt och det skulle inte upprepas.
Jag så att det var bra att hon ringde och att jag hade tänkt ringa hennes chef idag annars.
Jag godtog ursäkten och nu lägger vi det här bakom oss.