Äntligen tillbaka igen!

 Jag är tillbaka!
Både här, vid symaskinen och på jobbet!

Så himla skönt och framförallt roligt.
Hunnit knåpat ihop några babynest och på min första dag på jobbet idag bakade jag Tekakor till mina efterlängtade vänner.

Jag tror dom saknat mig också för jag fick ett sånt varmt välkomnande och en fin bukett med rosor❤

 Det kändes dock i kroppen att jag mest stått och hållt igång hela dagen.
Var väldigt svälld upptill i magen på kvällen.
Imorgon ska jag ta det lite lugnare.

Ärret läker dock fint.
Till vänster är för en vecka sen och bilden till höger är ärret en vecka efter operationen.
Ser riktigt bra ut.

 Har haft ett dygn på tu man hand med käre maken.
Välbehövligt, mest för honom som inte fått sova en natt på 8 veckor....

 Men jag var nog tröttast ändå....

 Vi firade med en riktigt 90-tals drink, galliano hot shot.
Den funkar lika bra även 2018 👌😁

 Robert hade tur och vann farsdags fika från city gross i söndags.

Nån som inte haft lika tur är hans mamma som halkade olyckligt och bröt foten igår morse.
Men hon hade huvudet på skaft och tog kort när hon låg där på backen ute i kylan på foten som hängde i en väldigt konstig vinkel.
Det är en riktig stålkvinna det där!

Följetongen om Fabians medicin håller fortfarande på.
Efter X antal veckor och flera gångers påringade från mig så ringde till slut en läkare upp.
Hon så att vi nu provat dom två alternativ av medicinen vi fått utskrivet och att det inte fanns några fler.
-Nähä, så då stannar det bara där?!
Så jag när hon blev tyst.
Jaa säger hon.
- Så det finns inga som helst andra alternativ eller andra mediciner att testa?
Jo men det kunde det göra...

Suck säger jag bara...
Nu har vi fått annat utskrivet men kan inte börja förrän vi fått en tid hos sköterska på habiliteringen för att kolla puls och blodtryck.
Tar säkert inte många veckor innan vi har en tid....

Har tagit tag i ansökan till särskola också.
Det kommer väl ta nåt år innan man fått alla papper och intyg från habiliteringen som behövs om dom ska köra samma tempo där med.
Kanske är klart lagom till högstadiet med lite tur.
Man tappar lite förtroende för dom, vi har ingen i personnalen kvar där längre vi känner trygghet och förtroende för.
Känns inte kul.

Fult, fint, bra, roligt och underbart

 Nej det är ingen Halloweenmask, men det är en renglrande mask som drar ut alla porer och man blir nästan av med halva ansiktet när man ska dra av den.

Nä då, riktigt så illa är det inte.
Men nog känns det allt när den ska dra av.
Man känner sig ren, mjuk och len efteråt.

Mjuka och lena var även mina leggings jag köpte på stan ikväll. Det var tjejkväll och öppet till 20 med många bra rabatter i butikerna.

Köpte även halksockor till Fabian som jag hittade på Cubus.
Svårt att hitta halkisar i så stor storlek han har på fötterna nu.
Dom finns mest för små fötter.
Men har han vanliga strumpor halkar och ramlar han hela tiden.

 Jag läker sakta men säkert och jag får nästan nypa mig i armen för att fatta att det är sant.
Jag drömmer att jag vaknar och magen står rakt ut igen.
Men så går jag förbi spegeln och där ser jag en snygg tjej.
Och det är jag!
Med en rak, stark hållning!

Jag behöver inte ha mormorstrosor på mig längre som når upp till hakan.
Jag kan köpa vanliga underkläder och dom ramlar inte ner eller lägger sig under magen och skaver i nåt ärr.

Hade aldrig kunnat drömma om att det skulle kunna bli såhär bra resultat.

Längtar till jag kan börja träna igen.
Nu blir det lättare mammamage träning och promenader.
Det gäller att hitta dom inre djupa magmusklerna igen.

 Robert fick svar på proverna dom tog i matstrupen vid senaste gastroskopin.
Det var ojämna kanter och det kunde vara förstadiet till cancer.
Men det var bra och det var en lättnad att höra.

Sen omtänksamma Elin♡
Blev alldeles varm i hjärtat när jag fick det här sms:et från cancerfonden idag.

Fabian har haft veckans höjdpunkt och badat på Neptunbadet med pappa idag.
Jag var också med men kan inte bada förrän mina sår är helt läkta så jag fick stå på sidan och titta på🙂

Hur svårt kan det va!?

 Igår hade jag besök av den här sköna bönan, hennes syster och mamman

 Mamman såg inte riktigt lika snygg ut i sin utstyrsel som Lovis gjorde😅

 Fick en riktig go'lunch av Robert idag.
Jag har fått dille på räksallad.
Skulle kunna äta det varje dag.

 Igår ringde jag habiliteringen, för vilken gång i ordningen minns jag inte...
Vi har fortfarande inte fått någon ADHD medicin till honom.

I slutet av augusti fick vi utskrivet flytande medicin.
Den gick bra tills vi skulle öka till maxdosen.
Då vägrade han ta den och jag har full förståelse.
Den smakade vedervärdigt!!

Ringde på nytt och bad om något annat.
Vi skulle testa kapslar då vi kunde dela dom och hälla ur pulvret som är i.
Det visade sig inte vara så lätt då innehållet var frätande för ögonen och man absolut inte fick dela dom.

Vi skulle därför testa hela kapslar.
Sa att det är omöjligt då han inte ens kan äta mat med bitar i då han har sväljsvårigheter.
Men dom var så små så det skulle inte vara något problem.
Till saken hör också att jag fått vänta i veckor innan dom ringt upp efter att jag fått ringa x antal gånger...
Robert skulle hur som helst hämta ut kapslarna så vi kunde testa dom.

Det visade sig att dom inte alls var så små utan hela 16 mm långa!
Inte en chans att han skulle kunna ta dom!
Det var inte ens lönt att hämta ut dom.

Fick ringa igen och be om annat.
Dom skulle ringa upp efter att ha pratat med läkare igen.
Efter ett par veckor utan ett ljud ringde jag upp IGEN.

Det fanns ingen läkare så sköterskan undrade om jag kunde vänta till nästa måndag då det skulle komma en läkare.
Men suck!

Ja, har jag nåt annat val!?
Sa att jag börjar bli ganska trött på att vänta och snart har vi inte en hel pryl här hemma efter Fabians utbrott han får ibland.
När han är trött är det värst.
Det slutar alltid med att han gråter och sen somnar helt utmattad.

Det tar på krafterna att ringa och tjata, bli lovad att bli uppringd.
Inte höra ett ljud och sen ladda för att orka ringa och tjata igen.
Det måste väl kunna finnas nån läkare någonstans i hela Sverige som kan skriva ut medicin åt honom!?

Tycker så synd om honom ❤
Och oss med för den delen....

En ruskigt spännande helg

 Så kom dagen som vi pratat om så länge.
Vi skulle till Stockholm och se på Walking with dinosaurs.
Fabian hade kollat på plattan och var väl förberedd på att han skulle få se dinosaurier.

 Det gick bra i en halvtimme ungefär.

 Jag tror det var mest ljudeffekter och det blixtrande lamporna som skrämde honom.
Pappa och Fabian fick lov att gå ut till slut då det blev för mycket för Fabian.

 Det var otroligt välgjort allting.

 I pausen fick vi gå upp till VIP- loungen, där bjöds vi på ett glas bubbel och satt läskigt högt upp!

 Fabian gillade dock det bättre där uppe.
Ljudet var lägre och dom stora dinosaurierna såg genast små ut.

 Träffade på en vinosaurius där också😁

 Idag har vi också sett dinosaurier.
Fast den här gången stod dom stilla och var tysta.

 Vi gjorde ett stopp på hemvägen på naturhistoriska riksmuseet.

 Elin har gjort oss sällskap hela helgen och vi har haft det så trevligt och kul

Två glada besked på en dag

 I morse gjorde jag Robert sällskap upp till lasarettet när han skulle göra sin 5e gastroskopi.
Jag tänkte att jag måste ju ta tillfället i akt och få uppleva en liten stund när han äntligen är tyst.
Att det ska behövas köra ner en slang i halsen på honom för att få tyst på han😜

Han fick lugnande innan och själva undersökningen gick väl helt okej.
Ingen vidare trevlig undersökning.

När han piggnat i efteråt fick vi träffa läkaren.
Allt såg bra ut och blödningen har läkt.
Dom tog lite vävnadsprover som det kommer svar på sen.

Vi hade även fått svar på om Fabians njurar som vi gjorde ultraljud på för ett tag sen.
Där såg också allt bra ut.

 Fabian har varit hemma från dagis då det går magsjuka där igen....

I lördags var jag Elin och Fanny på bytesmarknad.
Där hittade jag bland annat en väska åt Fabian.
Den har han tagit runt på här hemma, packat och åkt på semester.
Han har tecknat flygplan och att han skulle bada och äta glass.
Så himla smart och rolig kille

Idag skulle han ha väskan med sig till affären.
Den var ju faktiskt perfekt att ha med sig.
Han packade i varorna i sin väska och drog runt på och såg så stolt ut.
Sen packade han ur dom när vi kom hem😀❤

Långt mellan inläggen nu (bildbomb)

 Finns inte mycket att skriva om när man inte gör mycket om dagarna.
Jag promenerar det gör jag, kan gå hela 5 km med stavar nu.
Tempot något rakare än tidigare, även om det är lite tidigt att kalla den rask kanske.

Men det är himla fint ute bland alla gula löv.
Men nu är träden snart tömma på löv och dom glada färgerna borta.

Magen ömmar fortfarande och ärret stramar.
Känns som man aldrig kommer att kunna gå riktigt rakt igen, men det hoppas jag väl kunna göra.
Blir lite trött i ryggen.

 Elin och Alice var här i början på veckan och gav Fabian presenter.
Dom var ju på Rhodos när han fyllde år.
Han fick ett sånt fint pussel och han blev så glad när han såg vilka som var på bilden på pusslet.

 Jag sover fortfarande på eget rum då Fabian kommer in varje natt och han är helt vild fast han sover.
Men vi har våra mysiga stunder emellanåt ändå❤

Igår somnade han i min famn bredvid mig i sängen.

 Idag gjorde vi en liten utflykt till naturskolan på Lilltorpet med Fanny och tjejerna.
Fabian som har lite problem med balansen ramlade och tjejerna var snabbt där för att hjälpa honom upp.

 Men det var svårt så pappa Robert fick hjälpa till att få upp honom.

Jag får inte lyfta tungt på 3 månader efter operationen så jag hoppas han håller sig på benen när vi ska vara själva hemma när min sjukskrivning går ut.

 Det blev en härlig dag i skogen och det är en bra balansträning för Fabian att gå i skogen.

 Det fanns en rolig hinderbana för barnen och lite roliga djur att titta på.

 En bock med ståtliga horn..... och en utan😉

 Imorgon ska jag göra Robert sällskap upp till lasarettet när han ska göra sin 5e gastroskopi för att se så såret i magen läkt.