En lyxig sovmorgon

Robert börjar jobba senare idag. Han hade själv kunnat ha sovmorgon men lät mig sova.
Han gjorde frukost och serverade mig den i soffan framför Tv:n.
Bilden blev rätt kul om man läser texten på Tv:n så ser det ut som hon tagit skada av sin medicin :)

Fick en bild skickad av en tjej på facebook. En annan variant av gåsele. Den såg riktigt rolig ut.
Snart kommer mamma och jag och Felix ska göra ett besök på vårdcentralen.

Gjort är gjort nu blickar vi framåt!

Fabian fortsätter att briljera. Gåselen är toppenbra!
Idag har han gått med både mig, mormor och Felix.
Han blir bättre och bättre för varje gång.

Han är en riktig busunge när han ska sova också. Jag har funderat på hur alla hans nallar och snuttefiltar kan ligga på golvet. Har inte förstått hur han nåt dom, dom ligger ju nere i fotändan på sängen.
Idag tjuvkikade jag på honom när jag lagt honom.
Han sätter sig upp och kastar ner dom sen lägger han sig igen och "ropar" på mig :)
Busungen :)
Imorgon kommer mormor och passar Fabian för jag ska vara med Felix till vårdcentralen. Han har ett knä som krånglar vi ska kolla upp.
Ett annat framsteg Fabian visat  idag när mormor kom var att när hon sträckte armarna mot honom och skulle ta honom, då böjde han sig mot mig och vände bort från henne.
Mormor kanske inte tyckte det var ett bra framsteg, men fjärde gången gick det bra och hon fick ta honom :)
Jag tycker även att han förstår lite mer när man pratar med honom.
Han kan fortfarande inte säga något, klappa händerna eller peka var mamma/pappa är men tycker ändå han är mer med på något vis. 
Jag har världens bästa familj. En underbar man som älskar mig över allt, fem fina härliga barn och världens sötaste lilla barnbarn <3 och så tjejernas pojkvänner såklart, dom ingår ju också i familjen!

En neråt dag

Känns som att hela grejen med bloggen på något vis blivit förstörd.
Jag tycker att det har varit jätteskönt att kunna skriva av sig om precis allt och om vad som helst.
Idag kom det ett brev från polisen.
Som sagt små barn små bekymmer....
Vi pratade lite om det på öppna förskolan igår. Mina stora fyra barn var väldigt lugna som små. Gjorde inte mycket liv av sig och man kunde ha dom med överallt utan skrik och tjat.

I tonåren däremot har det varit lite värre. Men dom har växt till sig.
Jag var inte heller en rolig tonåring att ha och göra med.
Fick man välja hade jag hellre haft livliga barn som små än tonåringar för då rår man på dom på ett annat sätt.

Jag har verkligen inte varit någon mönster människa. Jag har gjort massor med dumma saker som jag ångrar bittert. Det mesta har hänt när jag varit full.
Jag har kört bil, legat med och haft förhållande med killar jag ångrar djupt.
Jag har sökt bekräftelse som en idiot. Gått på nitar och blåst folk omkring mig.
Man lär av sina misstag, visst.
Jag vill ju absolut inte att mina barn ska göra sånt som jag ångrar och har ångest för än.
Jag har aldrig försökt framställa mig som felfri eller bäst på något vis.
Jag har rökt i många år men aldrig tagit andra droger än alkohol.
I min ungdom idrottade jag mycket. Allt från längdskidor, slalom, fotboll och handboll.
Tyvärr la jag av med allt idrottande när jag blev runt 20 år. Min rygg gick sönder, jag rökte, drack och betedde mig som en idiot tills jag plötsligt oplanerat blev gravid. Det blev räddningen och vändningen i mitt liv jag levde då. Sket i hyran och åkte ner på bolaget istället.

Skulle mannen jag inte får skriva om läsa det här så skulle han säga att jag bara är ute efter att folk ska tycka synd om mig. Så ni får ta det som ni vill men det är jag inte. Han ville "hänga ut mig" så då gör jag det själv först. Men jag kommer säkert att glömma något för jag har ett fruktansvärt dåligt minne.
Mycket av vad jag gjort och varit med om har jag dessutom förträngt och minns inte alls. Kan komma på ibland när någon berättar för mig, då dyker något litet otäckt minne upp.

Han jag inte får nämna påstår att alla barnen flyttat till honom i tonåren för att jag bara gapade, skrek och skällde hela tiden.
Ja, jag har höjt rösten och skrikit åt mina barn. Jag har även tagit tag i dom.
Finns det en enda förälder som aldrig höjt rösten åt sina barn? (utom han så såklart som bara pratar lugnt och sansat med barnen)
Herregud alla tappar väl tålamodet och får nog? Eller är jag verkligen ensam om de?

Jag har alltid tyckt att mina föräldrar varit löjliga som inte kunnat vara sams och umgås.
Nu har jag full förståelse för min mamma. Som sagt man förändras med åren, vissa blir klokare andra inte. Vilken kategori jag tillhör råder nog delade meningar om.
Men om jag får säga själv så är jag klokare idag än för tjugo år sen.
Att hålla på och ljuga, fiffla med bidrag och andra saker är inte min grej. Jag är hellre pank som en kyrkråtta än att gå till soc och be om pengar.
Jag vill kunna försörja mig själv.

Jag var otrogen när vi skilde oss med en tretton år yngre kille.
Skitdumt jag vet men just då kändes det rätt och det var steget ur äktenskapet.
Mådde såklart inte alls bra och hade dåligt samvete för barnen. Men i efterhand är det de bästa jag gjort. Att leva med någon som alltid ska ha sista ordet är inte roligt.
Efter 13 år fick det vara stopp.
Han påstår att jag ska ha kallat mina döttrar för horor och slampor och att jag ska ha skrikit de åt dom.
Det får han stå för tjejerna bara ruskade på huvudet när jag visade vad han skrivit.
Att hålla på att ljuga och framställa sig själv som perfekt och felfri är inte den bilden jag vill att andra ska ha om mig. Han har även alltid sagt att jag är den mest egoistiska och känslokalla människa som finns.
Som sagt antingen växer man till sig med åren. Kommer på rätt bana får klokare tankar och sundare värderingar om livet och även försöka styra in barnen på rätt bana.
Att jobba och tjäna sina egna ärligt tjänade pengar.

Ytterligare ett svamligt långt inlägg. Man kan inte göra gjort ogjort men man kan ändra sitt tänk och beteende till det bättre. Man är två i ett förhållande och man måste låta båda komma till tals och respektera varandra.
Att lägga sig osams på kvällen och sen tiga ut varandra i flera dagar ibland veckor är inte bra för ett förhållande.

Robert är så himla bra. Jag kan ha jättesvårt att prata och uttrycka mig men han är expert på att få mig att prata om allt med honom. Han ser alltid lösningar i allt, bra lösningar.
Han har också haft en strulig ungdom men växte till sig och blev klokare.
Men nu hoppas jag ni fick svar på varför alla barnen velat på hos han jag inte får nämna. Kan tillägga att vi var/är sams så länge vi tycker som han. Jag har alltså skrikit sönder dom så dom har flytt i ren fasa.  Det är tur dom blivit klokare med åren även dom.
Älskar mina barn över allt.

Barnvaktat som mormor för första gången

Provade lära gå selen när Fabian vaknat idag. Den kommer att bli jättebra.
Min rygg kommer att jubla av lycka.
Blir en bra balansträning för Fabian också.
Jag hade lovat Elin att vi skulle åka till Ikea idag så hon, jag och Alice tog en liten tripp dit.
Började med att fika.
Fabian var hemma med Robert och dom fick sällskap av kusin Elsa och hennes mamma Sara.

Elin har börjat sy och skulle köpa lite tyger. Alice blev hungrig när vi skulle åka hem så vi fick gå in i ett amningsrum. Där fanns även en säng att vila i så jag lade mig snabbt till rätta i den.
Efter maten la Alice ett lass som gick långt upp på ryggen :)

Sen åkte vi direkt hem till oss för Dennis väntade på Elin där. Dom skulle på bio och vi skulle vara barnvakt åt Alice för första gången.
Det gick så bra så, Fabian somnade i sin säng och Alice i min famn.
Det är väl nåt alldeles speciellt med små bebisar <3 
Nu har Alice åkt hem och vi ska stupa i säng.

En förmiddag på Pärlan

I morse när vi gick till öppna förskolan kom jag på efter halva vägen att vi glömde gåstolen hemma.
Det fick gå utan den.
Fabian var inte på något superhumör idag utan lite trött och kinkig.
Men man kan ju inte vara glad och nöjd jämt.

Fick köpa en "lära gå sele" av en tjej som var där idag. Ska bli spännande att prova den sen när Fabian vaknat.
Han gillar verkligen när man går runt med han men det blir så jobbigt åt ryggen att gå dubbelvikt.

På eftermiddagen ska jag, Elin och Alice åka till Ikea en sväng och ikväll ska vi vara barnvakt åt Alice när dom ska på bio! :)

Små barn små bekymmer, stora män stora bekymmer

Kommer väl få fan för det här med och ta bort det precis som det andra inlägget.
Meningen med MIN blogg är att jag ska kunna ventilera mig och det får mig att må bra.
Min ex man kände sig uthängd och kränkt så jag fick lov att ta bort det jag skrivit.
Var inte min mening att hänga ut nån utan bara skriva vad jag känner.
Jag vill absolut inte försöka framställa mig själv som någon slags supermorsa.
Jag skrev att även jag gjort misstag och dumma saker. Att alkohol kan få en att göra och säga saker man kanske inte skulle göra och säga annars.
Jag har aldrig försökt dölja att jag varit rökare. Tvärs om, jag har skrivit flera gånger att jag rökte tills jag träffade Robert och har snart varit rökfri i fem år.
Allt jag skriver pratar jag såklart med mina barn om. Dom är ju faktiskt snart myndiga allihopa och vuxna själva.
Men man kan väl ändra sig angående mycket på sin väg genom livet. Sånt jag tyckte var rätt tidigare kan jag tycka är alldeles galet idag och tvärs om.
Men jag ska aldrig skriva något mer om mina stora barns pappa eller hur vi tycker olika om saker och ting.
Jag är varken bättre eller sämre än någon annan och har heller inte påstått det. Bara att man kan tycka och tänka olika...

Lätta steg mot tunga steg

Har sovit ensam i sängen i natt. Robert har sovit på sömnlab i Avesta för att kolla upp sin sömnapne' han hade förut.
Han kom hem lycklig i morse för nu såg allt bara bra ut. Skönt!
Jag begav mig ut på en promenad när han kom hem. Runkeeper hade ett eget liv i mobilen idag, jag gick sju kilometer. Provade att jogga sakta sista biten bara för att se hur det kändes.
Jag längtar så tills jag kan springa igen.
Det var riktigt skönt ute, solen värmde riktigt.
Fabian var hemma med Robert så jag kunde riktigt gå och rensa tankarna och lyssna på bra musik.

Har varit på min farbrors begravning på eftermiddagen.
Det var inte lika lätta steg dit....
Tog sällskap dit med mamma och min bror.  Det var rätt så mycket folk på begravningen.
Min pappa såklart och hans fru. Det var ju en av pappas trillingbröder som begravdes. I november var det hans fru som begravdes. Nu är dom tillsammans igen och jag hoppas dom har det toppen där dom är nu. 
Så sorgligt att mista båda sina föräldrar på så kort tid. Marianne hade inte ens hunnit gå i pension och Bengt hade precis fyllt 70 år.

Vi satt och pratade om trissvinster i morse. Om man skulle vinna en stor summa varje månad i 20 år då skulle vi leva loppan nu.
Man tänker ofta på att de och de ska jag göra när jag blir pensionär.
Man kanske inte ens blir pensionär. Det gäller att ta vara på varje dag.

Ikväll ska Robert gå på bio med mina stora killar. Jag och Fabian håller oss hemma.
Fick föresten en kylskåpsmagnet med kloka ord på av en kompis idag.
Den ska jag titta på lite oftare när jag tycker att det är rövarkula hemma :)
Kram C