Kolla hållningen, på vänstra bilden drar jag in magen allt jag kan.
Det skiljer drygt 2 kilo på bilderna bara.
Men den vänstra är innan operation och den högra efter.
Det har startats något som kallas för Diastasupproret.
Något som i allra högsta grad berör massor med kvinnor.
Främst dom som fött barn.
Jag har först nu när jag läst om många andras problem förstått vilka problem jag egentligen haft.
Jag sa till Robert förut när min mage rörde sig så det såg ut som fosterrörelser.
Han såg allt och tyckte det såg läskigt ut.
Jag trodde att det var nervryckningar, men det var mina tarmrörelser jag såg.
Min bukvägg var så tunn och försvagad att jag såg när mina tarmar rörde sig.
När jag sov br3dvid Fabian och ibland fick en fot i magen åkte den som rakt igenom magen.
Det fanns inget som höll emot eller stoppade.
Det kändes som att den åkte rakt in mellan musklerna som delat sig.
I Diastasen som det heter.
Jag kunde se ganska platt ut på magen på morgonen.
Men så fort jag ätit eller druckit nåt så åkte magen rätt ut.
Likaså om jag var kissnödig.
Såg ut att vara i 6e månaden av en graviditet.
Inget höll emot.
Ryggen värkte ständigt och magen likaså.
Det känns egentligen helt fel att säga att man gjort en bukplastik.
Jag har ju för tusan lagat min trasiga mage och mina delade muskler som jag fått genom ha burit och genomgått 5 graviditeter!
Jag är helt övertygad om att en man inte behövt betala ur egen ficka om dessa problem gällt män.
Nu gäller det oss kvinnor och det anses som normalt att föda barn och då tillkommer dessa problem på köpet.
Det finns så många kvinnor som betalar 80 000 kronor för att göra en så kallad bukplastik då dom lider av diastas.
För att kunna leva som vanligt utan ständig värk.
För att kunna träna och annat som begränsar en på grund av dom separerade magmusklerna.
Nu kan jag tack vare mina hela, lagade magmuskler både vara kissnödig, äta och dricka utan att magen står rätt ut och svanken värker.
Jag har inte gjort någon fettsugning , "bara" lagat mina muskler som jag led av. Blev visserligen av med en del överflödig hud.
Jag tycker ändå att det känns helt fel att kalla det för en bukplastik för det är definitivt ingen skönhetsoperation.
Det är en stor reparation av en trasig kvinnokropp som burit och fött 5 barn med allt vad det innebär.
Imorgon är det 10 veckor sen operationen.
Jag känner fortfarande av den men är så tacksam för att jag fått gjort det.
Jag sväller upptill i magen om jag håller igång för mycket och musklerna ömmar lite fortfarande.
Ingen smärta, mer en obehagskänsla.
Jag gör mina rehabiliteringsövningar och promenader.
Det får jag nog hålla på med ett tag till.
Men känner mig starkare för var dag som går, stark och tacksam❤
Jag är alltså en av dom få som fått/får hjälp via landstinget för problemen.
