Ny viktkoll på Fabian om en månad igen

Vi var till BVC på förmiddagen för att mäta och väga Fabian.
Han har växt bra på längden med vikten börjar plana ut igen.
Han är absolut ingen grov kille. 89,5 cm lång och 12480 gram tung.
Om en månad ska vi tillbaka och väga  honom igen.
Vi måste försöka få i honom lite mer att äta helt enkelt.
Det är ett evinnerligt matande på dagarna. Mata, sova, leka/träna så ser våra dagar ut.

Det blev en mindre brottningsmatch där inne när han skulle mätas och vägas.
Det går ju inte att förklara för honom vad man ska göra eller att det inte är nåt farligt.
Han blåhåller i mig och går knappt att bända bort från mig.
Lilla gubben♡
Lika snabbt går det över sen, som tur är.

Under övriga dagen så har vi haft sällskap av mormor, Elin och Alice.
Mamma/mormor/gammelmormor lekte med dom små och jag och Elin försökte pyssla lite.
Det blev ett par ljuslyktor och så klippte jag till några mössor.
Elin ville ha ett pannband så jag sydde ett sånt på kvällen.
Perfekt att sy av bitarna som inte räcker till nån mössa.

Egentligen har jag massor att skriva av mig om men det tål inte att skrivas här.
Jag får ta det hos min samtalsterapeut vid nästa besök....

Imorgon ska Robert till vårdcentralen. Hans rygg har krånglat i flera veckor nu och han blir inte ett dugg bättre.
Jag bara oroar mig över allt och tror alltid det värsta.
Och så fort det blir så kommer den stora klumpen i halsen tillbaka.

Imorgon har vi inga tider att passa någonstans.
Skönt, då kan vi bara vara.

En ledsam promenad idag

Fabian var lite krånglig i natt som var. Var vaken ett par timmar mitt i natten och vid tre gick jag upp och gav honom välling.
Han somnade om efter den tack och lov.
Sen sov han till halv nio i morse och det gjorde ju inget.
Var lite knölig på morgonen också, så efter kaffe och välling klädde vi på oss och gick ut.

Vi gick en bra runda och han låg och mös i vagnen som han brukar göra.
Vi stannade till i kålgården och tittade på änderna som det stod en man och matade. Det var massor med änder och Fabian ville inte gå därifrån.
Till slut måste vi gå och han blev sur. Mötte två arbetskamrater jag inte sett på ett tag.
Kunde dess värre inte prata med dom för Fabian blev så ledsen så att tårarna rann på honom. Inte alls likt honom.
Ville inte varken sitta eller ligga i vagnen.
Till slut satte jag på Teletubbies på mobilen och hängde fast i suffletten på vagnen. Då blev han nöjd igen.
Låg nöjd och belåten i vagnen och tittade på dom.
När vi gick efter slaggatan hörde jag Robert ropa rätt som det var.
Han hade körprov så vi gick med honom och fikade lite.

Sen hem och åt lunch.
Vi var upp till secondhand och kollade lite. Sen skulle Robert bort på kvällen.
Mamma var hit och lekte med Fabian och badade honom.
Jag hann röja undan all tvätt och dammsuga under tiden.
Jag har även hunnit göra några tavlor och så hjälpte mig mamma att nåla lite mössor som jag ska sy ihop imorgon.
Då kommer Elin och Alice hit på eftermiddagen.

På förmiddagen ska vi till BVC och väga och mäta Fabian.
Få se hur det går. Han blir mer och mer bestämd för var dag som går.
Han går inte att lura på något som helst vis.
Att väga honom kan nog gå bättre än mäta. Han kan ju sitta på vågen.
När dom är små så ligger dom ju på ett bord när man mäter dom.
När dom är stora som Fabian är så brukar dom stå mot väggen och mätas där.
Nu kan ju inte Fabian stå och han är alldeles för lång för att ligga på bordet och mätas.
Vi får se hur dom löser det imorgon.
Nu ska jag sova bredvid en mycket nöjd man.
Det är inte bara mustaschen han är nöjd över idag.
Färjestad gjorde mål och vann med bara 7 sekunder kvar av matchen.
Det vart ett vrål utan dess like här hemma :-)

Natti natti ♡

Min galna man eller galen i min man

Vi har haft lilla Elsa här på förmiddagen medan hennes mamma var på nåt möte.
Hon är så rolig Elsa. Hon satte sig på golvet bredvid Fabian och hoppade runt på rumpan precis som han gör.
Kom, kom sa hon till Fabian och ville leka med honom.
Men det går ju inte, han förstår inte.

Jag sydde en mössa till Elsa och hon fick välja tyg själv.
Hon blev så glad för den och skulle ha den på sig när hon åkte hem.
Fabian somnade på studs när hon åkt. Det tar på krafterna att busa.

På Robert syns det tydligt att han är 40 kilo lättare.
Vissa kroppsdelar börjar titta fram igen ;)
Han är så sjukt stolt över sin lilla mustasch han lyckats få fram på 17 dagar. Han är med i movember och ska odla den november ut.
Jag tycker mest han liknar en finsk porrskådis.
Inte utan att man blir lite sugen att "rasta muttan " (läs med finsk betoning på u:et, uttalas som o)
Han ser ju även väldigt intelligent ut :-)

Blev godaste lunchen idag på länge. Fiskbullar!!

En riktig pysseldag

Idag har jag mest suttit inne på "mitt" rum hela dagen.
Det är verkligen mitt terapi rum. Förut blev det mer att jag ventilerade mer på bloggen.
Nu gör jag det på mitt rum i form av kreativitet istället.
Har sytt några mössor på kvällen. Lyssnade på musik i lurarna så jag inte störde någon.
Fast jag tänker inte sluta blogga för det.
Jag älskar all hjälp och kontakt jag fått tack vare bloggandet.
Mitt pyssel kan ju inte ge svar på frågor och komma med goda råd som bloggen kan.

Dessutom är den en jättebra dagbok jag kan gå tillbaka och se hur det var tillbaka i tiden.
Mitt minne är ju värre än en guldfisks. Då är det riktigt illa...

Roberts föräldrar, bror och lilla Elsa var och hälsade på oss en sväng på förmiddagen.
Imorgon kommer Elsa hit och ska vara hos oss ett par timmar på morgonen.
Fabian har haft en pyjamasdag. Han har gått i pyjamas hela dagen.
Det får man ibland.
Jag var ner på stan en sväng och köpte pennor och papper.
Träffade min underbara före detta svägerska och hennes dotter.
Vi stod och pratade jättelänge inne på Clas Ohlson så Robert undrade vart jag hade tagit vägen.

Jag måste verkligen ta mig tid och ork att träffa henne oftare hon är en fantastisk människa.

Imorgon måste jag komma ihåg att ringa sjukgymnasten.
Så vill jag tacka för alla goda råd och dom fina människor som öppnat sig och pratat om att medicinera sig till ett normalt liv.
Man är inte en sämre människa för det, tvärt om. Man ska ta den hjälp som finns och behövs istället för att gå runt och må dåligt hur länge som helst.

Fabian och jag låg i hans myspöl på kvällen och busade lite.
Han låg still i typ två minuter och tittade på Teletubbies i sin pöl på en dalahästkudde. Han gillar att ligga och mysa på dom :)
Sen var det färdigmyst och han förvandlades till en liten galning.
Ibland när han ska sova är han lite läskig. Han kan ligga på sitt rum och skratta högt för sig själv så man nästan tror att han har nån där inne som busar med honom.
Ibland ligger han och väser och låter som en liten demon istället.
Knappt man törs gå in och titta till honom. Jag som är så mörkrädd.
Jag har nog sett alldeles för många skräckfilmer :-)
Den söta lilla pojken♡
Han sover så sött med sin lilla kanin i famnen. Vill bara pussa dom mjuka små kinderna men då väcker jag honom.
Han ska få tusen pussar imorgon igen, precis som han får varje dag.

Mediciner eller inte

Började dagen med en kopp kaffe och sy en fleecemössa till Fabian.
Har sytt lite fler mössor att med till julmarknaden också.
Vi tog en tur hela familjen på lite loppisar.
Fyndade en bultbräda till Fabian och Robert köpte några filmer.

"Pratade" (skrev) med en kompis igår kväll. Hon har också mått dåligt en längre tid och äter nu medicin för det och går i terapi. Hon mådde riktigt bra idag tack vare medicinsk behandling.
Började till och med att tycka om sig själv igen.
Jag längtar till den dagen jag också kan få känna den känslan igen, att tycka om mig själv...

Jag har så svårt att ta hjälp och ska helst  bara vänta ut och hoppas att det löser sig själv.
Att ta hjälp av en samtalsterapeut tog långt tid innan jag tog steget att ringa dit.
Och det fungerar ju jättebra för mig att gå dit idag.
Min läkare på Previa har flera gånger föreslagit att jag ska ta medicinsk hjälp. Även terapeuten har fört det på tal.
Jag kanske ska ge det en chans.
Att må som en bergochdalbana är inte alls kul. Varken för mig eller min familj. Det sliter på oss alla.

Jag är ju faktiskt inte ensam om att må såhär och/eller att få hjälp för det.
Men det är fortfarande lite skam över det.

Hittade lite söta bilder på Fabian som liten plutt. Han hängde alltid med sina armar rakt ner.
Inte nåt vi reagerade särskilt på då men nu i efterhand ser det inte riktigt normalt ut.  Otroligt vad tiden går, nu är han en stor pojke.
Eller en liten pojke i en stor-pojke-kropp.
Han är världens bästa Fabian ♡

Massor med mössor ska det bli

I morse var jag lite ledsen och nere igen.
Det vände ganska snabbt till glädje då min alldeles underbara mamma kom förbi med en massa härliga tyger!
Massor med tyg och papper så jag kan texta mina tavlor och så hade hon även köpt pennor.

Hon är väl bara för fantastisk!
Nu ska jag sy mössor och annat skoj. Har föresten redan sytt några mössor.

På förmiddagen var vi hem till min bror och hans fru.
Dom håller ju på att tömma sitt hus och hade lite saker över.
Vi fick ett köksbord av dom och Rasmus som också var med dit fick massor med saker till köket.
Nu kanske vi blir bjudna på mat dit när han har grejer att laga mat med ;)

När vi kom hem var Roberts yngsta bror och hans tjej här för att hälsa på oss och gratulera Fabian.
Vi gjorde jättegoda älgfärsbiffar och morotsstuvning och bjöd dom på.
Fabian var så övertrött och när det blir så somnar han endast i min famn eller efter en promenad i vagnen.
Han fick ingen ro i min famn när det var folk här så vi gick ut en sväng.
Han somnade nästan direkt och sov i två timmar på balkongen.

Jag har beställt hem lite mönster på olika barnkläder så jag kan sy lite.
Det finns otroligt mycket fina färgglada tyger. Och så har jag ju sån tur som har både barn och barnbarn att sy till.
Jag har hittat världens bästa terapi.
Sy och pyssla ger sån enorm energikick till mig. För att inte tala om all uppskattning jag får för det jag gör!
Tack ♡

Planer inför framtiden

Började min dag med ett besök hos min samtalsterapeut.
Vilken fantastisk människa jag fått äran att träffa.
Så klok och så bra på att berätta och förklara så att jag förstår.
Jag grät floder när jag satt där idag. Såg säkert ut som en nyvaken mullvad som kommit ut i dagsljuset när jag gick hem igen.
Helt svälld i ansiktet av all gråt.

Jag har en förmåga att se allt det jobbiga som ska komma och sen går jag och grubblar på det tills dagen kommer.
Det kan vara så i ett halvår innan.
Istället för att njuta tiden som är sen ta den dagen när den kommer.
Helt stört jag vet....

Ekonomiska biten tar kål på mig snart. Jag varken kan eller vill vara sjukskriven länge till.
Har tänkt inför mötet jag ska ha med försäkringskassan, läkaren och min chef.
Att jobba natt vore det bästa alternativet för alla ändå.
Men inte i nattpatrullen med alla lyft och i och ur klivande ur bilen 100 gånger per natt.
Inne på ett hem skulle det nog vara lättare. Där finns hjälpmedel och annat att tillgå.
Jobbar man natt har man längre ledigheter. Mamma skulle passa Fabian när jag jobbat.
Förskola är inget alternativ för honom i dagsläget. 

Mitt pysslande är något jag skulle vilja gå vidare med.
Det får mig att må oerhört bra.
Jag bara släpper allt när jag håller på.
Jag är ju tvungen att tänka till riktigt när jag pysslar och syr, då finns inte plats för några andra tankar.
Jag får uppskattning för det jag gör och det betyder massor.

Har sytt lite mössor inför julmarknaden och beställt hem lite mer tyger att sy mössor av.
Har även sytt en liten mössa och byxor till Alice idag.
Rasmus har varit här och hängt med oss lite. Det är alltid lika trevligt.
Jag är så stolt och glad över mina barn och min familj.
Vårt hem vet jag inte om jag är så stolt över just nu. Fabian löpte amok och rev fram allt han kunde i alla rum innan läggdags.
Den lilla söta buspricken :-)

Det känns skönt att kunna se framåt med lite lätthet och inte bara ångest ♡