 |
| Lilla Alice inte ens ett dygn gammal |
 |
| Elin alldeles nybliven mamma |
 |
| Älskar små söta fossingar, torra och skrynkliga |
 |
| En mycket stolt och alldeles nybliven mormor |
 |
| Mina fina tjejer |
 |
| Någon har smygfotat oss när vi pussas |
 |
| Tulpanerna jag fick av Kerstin står sig än. Man får lite vårkänsla av dom även fast det bara snöat ute dom senaste dagarna. |
Blev lite knasigt när vi var och hälsade på Emma och Niklas och deras småttingar.
Fabian var trött och blev jätterädd för Tove 2 år som ville pussas och kramas.
Eller så ville han inte ha tjejbaciller helt enkelt.
Det släppte efter en stund och han kunde sitta på golvet och leka med hennes klossar, men bara om hon höll sig på behörigt avstånd.
Inte lätt att ha tre så små barn. Blir inte mycket av sömn, ork och energi.
Freddie och Ronja är namnen på dom små tvillingarna.
Två månader gamla, så söta och fina. Ronja hon bara sov när vi var där, vaknade till när vi skulle åka hem. Freddie var lite mer vaken.
Det tar ju lite tid med bara en att få till rutiner och få sova på nätterna. Måste ju bli dubbelt med två.
Äter och sover i omgångar.
Har alltid haft en liten dröm om att ha tvillingar. Hade jag inte varit så gammal hade vi mer än gärna velat ha ett syskon till Fabian.
Emma hade fått problem med delade magmuskler efter att ha burit på tvillingarna. Inte så konstigt då hennes mage var gigantisk när hon gick med dom.
Jag har inte tänkt på det förut. Förutom att min mage står ut och jag fortfarande ser gravid ut. Efter mina andra graviditeter har jag gått ner och blivit smal och inte haft mage som stått rätt ut. Var ju mycket yngre då. Har alltid haft starka magmuskler.
Men jag har ju känt på min mage att musklerna är delade och jag har som en obehagskänsla längst upp på magen.
Jag glömmer bort att känna efter hur jag själv mår mitt i allt annat.
Kan ju vara lite beroende på dåliga magmuskler som min rygg aldrig känns bra heller.
Ska ringa vårdcentralen på måndag.
Måste skriva en lista på alla samtal jag måste ringa då.
Nu kollar vi på den sämsta Melodifestivalen nånsin....
Rasmus var och hälsade på oss idag. Det är så kul när han kommer förbi och Fabian blir jätteglad.
Dom hängde lite i soffan och Fabian visade hur man gör med kulramen.
Fabian ser ut som en liten filur i den stora soffan :)
Idag fick Rasmus börja flytta in i sin alldeles egna första lägenhet.
Han har nog nästan lyckas få ihop ett helt hem utan att behöva köpa något.
Blir nog inte mycket han behöver lägga till. Det är bra de.
Robert har jobbat och jag hade gjort en god köttgryta och potatismos till han kom hem.
Nu ska vi hälsa på ett par vänner i Grycksbo som fick tvillingar för två månader sen, så har dom lilla Tove 2 år.
Äntligen kan vi bocka av en sak.
Gamla lägenheten är besiktigad och nycklarna återlämnade.
Träffade en granne när vi var dit. Hon skulle sakna oss sa hon. Det värmer i hjärtat.
Kommer att sakna dom med. Det var så tyst och lugnt där uppe.
Men, men vi har det rätt mysigt här hemma i vårt nya hem också.
Tog en promenad till Ica Maxi och handlade efteråt. Fabian somnade i vagnen. Sov en timme lite drygt.
Nu sover han igen.
Robert fick en länk av en på facebook där det stod att Falu kommun har vårdnadsbidrag!
Det ska absolut kollas upp. Även CSN och studier.
När jag inte mår så bra så stänger jag lätt in allt inom mig.
Har svårt att prata om det som är jobbigt för att jag bara gråter då. (Är asful när jag gråter)
Robert är alltid så positiv och tänker framåt och ser lösningar i allt.
Han säger hela tiden att jag också måste göra det.
Jag önskar att det var så enkelt. Jag önskar att det gick att stänga av det jobbiga man tänker och kunna se det positiva.
Men ibland känns det som jag ska gå i tusen bitar och det värker i både hjärtat och hela magen är som en stor klump.
Vi är natt och dag på det viset.
Jag är svart och han är vit.
Det är tur att vi ändå kan skoja om det lite.
Tycker han pressar mig lite väl hårt ibland och ställer höga krav ;)
Fabian ca 1 1/2 vecka gammal. Fortfarande märke efter kanylen i huvudet. Här fanns det inga tankar om att det skulle kunna vara något som inte stämmer.
Han hytter med fingret, spänner ögonen i mig och säger bestämt.
-Ge mig mat nu!
Men han kunde aldrig amma. Det gick bara inte, han orkade inte suga tag på bröstet. Jag som hade sett fram emot amningen så mycket. Älskade det med dom andra barnen när dom var små.
Så enkelt, så billigt, så praktiskt och nyttigt.
Fabian åt bara ur flaska och inte vilken som helst.
Det skulle rinna lätt.
Sen låg han mätt, nöjd och belåten med ett leende på läpparna.
Och vi var alla ovetande om vad som väntade.
Fabian har alltid varit ett väldigt lätt barn. Det är han än. Kan leka nöjd för sig själv i timmar. Sitter snällt i vagnen på långpromenader, är glad och skriker i stort sett aldrig. Förutom vid sjukhusbesök och då är det befogat.
Just nu är han lite busig, han har börjat vakna runt klockan 22 varje kväll och håller låda till klockan 00-01.
Ligger mellan oss i sängen och sparkas, stjäl glasögon, luvas i håret, rivs och är alldeles underbart söt. Lilla älskade skruttunge <3
Idag fick jag finbesök av en gammal arbetskamrat jag jobbat natt med.
Fast särskilt gammal är hon inte ;)
Hon hade med sig massor med saker. Lilla Alice fick två fina bodys, jag fick en inredningstidning, tulpaner och mumsiga bullar hon hade bakat.
Så roligt att träffa henne igen, det var ett tag sen sist.
Nu var det dess värre lite rörigt här hemma när hon kom.
Först vaknade Fabian, sen ringde dom från Habiliteringen, så ramlade Elin, Dennis och lilla Alice in och strax efter det kom Robert hem på lunch (som jag inte hunnit fixa)
Det var logopeden som var här igår som ringde. Vi ska få träffa läkaren igen (han som det inte klickat så bra med) dom hade tagit till sig det jag sa igår när dom var här.
Hon sa att jag var den tredje på kort tid nu som tänkt börja plugga för att kunna ha sitt barn hemma lite längre.
Så tyckte hon inte att det skulle behöva vara. Men, men vad gör man när det inte finns några andra alternativ?
Jag var på vippen att ringa och säga upp förskoleplatsen idag.
Jag vet inte hur jag ska göra. Allt bara snurrar i skallen och högen med räkningar växer.
Känns som det inte finns något annat att göra än lämna honom på dagis och börja jobba.
Men hur ska jag kunna fylla i papperen till förskolan om tider när jag inte ens vet var jag ska jobba?
Vill i så fall ha honom där kortast tid möjligt.
Mitt hjärta slits snart itu och mitt huvud kommer att sprängas av allt grubblande hit och dit.
Har varit till vägledningscentrum idag men blev inte mycket hjälpt eller klokare där heller. Ska be Robert hjälpa mig kolla igenom hur man söker utbildningar, han har ju nyss pluggat så han vet.
Idag har vi föresten vår 4:de bröllopsdag. Men vi har många fler än så framför oss.
Älskar dig Robert, min underbara man <3
Igår vaknade Fabian på kvällen och hade lite "mysstund" med sin pappa innan vi gick och la oss tillsammans :)
Önskar att jag inte kollat posten idag (eller nån annan dag heller för den delen)
Ja jag överreagerar säkert men det är såhär jag känner.
Gråter som ett litet barn, tårarna bara sprutar och ansiktet är alldeles svullet så jag ser ännu tjockare ut än vad jag är.
Varför finns det inga alternativ?
Jag vill verkligen INTE lämna honom på förskolan nu.
Han behöver ett år till på sig.
Det bara värker i bröstet och magen av bara tanken att lämna honom där.
Jag tror inte att han själv bryr sig så mycket. Han är inte speciellt blyg eller så utan går sin egna väg.
Har gråtit så mycket att jag knappt kunde läsa vad som stod i brevet från kommunen.
Ska fylla i tider han ska vara där, hur många timmar.
Hur f-n ska jag kunna veta det!!
INGA ALLS!!
Jag har ju inte ens någonstans att jobba än!
Jag vill ju absolut inte ha honom på förskola om jag ska gå hemma för att jag inte har någonstans att jobba.
Men betala för platsen måste jag göra då i alla fall. Varför ska ekonomin styra så mycket som man inte rår på?
Får kolla upp vilka kommuner som har vårdnadsbidrag och flytta till en sån!
Imorgon ska jag gå ner och kolla utbildningar och se om jag kan lösa det på något sånt vis. Har hört andra i samma sits som börjat studera för att kunna ha sina barn hemma längre.
Snälla, älskade Robert försökte pigga upp mig med en present jag egentligen skulle få imorgon.
Då firar vi nämligen vår 4:e bröllopsdag.
Fick ett par jättefina varma sköna woolisar i ull av honom.
Lika varma som hans hjärta ♡
Är det något fel på mig som känner såhär??
