Summa sidvisningar

måndag 27 juli 2020

Jag har blivit en sur gammal grinig kärring

Jag är inte jag längre, jag bara gnäller och skäller på allt och alla hela tiden.
Ja inte dom små, dom gör mig glad och ger mig energi

I helgen hade jag många sovkompisar i sovrummet. 
Vi lyckades klämma in en liten extra säng bredvid min dubbelsäng men det slutade med att jag gick upp kl 04:20 och lade mig i soffan för att försöka få lite sömn🥰
Den här ljuslyktan fick jag av mina stora barn i julklapp.
Jag hoppas att dom älskar mig än trots den argbigga jag blivit...
Är snart ingen i min närhet som inte fått sig en skopa av mitt dåliga humör som jag inte riktigt kan tygla.

Det känns som att jag bär på så mycket ångest och ilska inom mig att jag snart exploderar.
Ekonomin gnager hål i både kropp, själ och plånbok och jag hatar hur livet har blivit.
Hatar HATAR HATAR!!!

Är jag inte förbannad så är jag ledsen istället.
Det är för väl att jag har mina små lyckopiller nära mig❤

Lite mysigt är det allt även fast det blev trångt och dåligt med sömn.
Jag älskar att dom vill vara hos mig och Fabian har så kul ihop med tjejerna.

Det ser ut som en rövarkula när dom lekt klart men det gör ingenting.
När Fabian lagt sig plockar jag gladeligen ihop och njuter en stund av lugnet som råder innan jag kryper ner bredvid honom.
Älskar att ha han hos mig hela tiden också även om det ibland blir lite tufft.
Men det är skönt att han funnit sig i nya hemmet och vill vara där.
När man sover hos mormor så får man såklart pannkaksfrukost.

Börjar få ordning på min syhörna i sovrummet och har till och med hunnit med att sy ett babynest till barnens kusin som ska ha sitt första barn nån vecka innan Fanny bara.
Höll på att skratta på mig åt dom här två igår medan jag höll på att plocka iordning i klädkammaren.
Dom hittade en peruk och höll på att toka sig.
Både Lovis och Fabian har såna härliga smittande skratt så det är omöjligt att inte dras med i dom😅💕

Imorgon väntar jobb och nya handlingslistor att följa.
När våra Träffpunkter får öppna igen är det ingen som vet.
Men det är skönt att ha kommit tillbaka till jobbet igen.
Få in lite rutiner och snart är det dags för fritids och skola igen också.

Hoppas på att en räkmacka ska glida förbi och fånga upp mig och att livet ska kännas lite lättare igen....

4 kommentarer:

  1. Lova att säga till om jag kan hjälpa dig med något. <3 håller tummarna för räkmackan.
    det är så härligt att läsa om din kärlek till barn och barnbarn. Vad skönt att du har dom. Många kramar!
    //Mia som inte kan kommentera som mig själv på jobbet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Mia det lovar jag! Ja vad vore man utan sina barn, stora som små💕🤗

      Radera
  2. Du är en kämpe, Cathrine! Du har jobbat så hårt med alla fina barn och tagit dig an vad som kommit i din väg. Och då följer jag dig bara på håll, men ser hur du fightas. En separation är ju apajobbig, men sen....när du tittat ut på andra sidan, var uppmärksam på hur DU mår. Är du fortfarande nedstämd och arg kan det bero på sköldkörteln eller hormonbrist (klimakteriet). Jag föll handlöst in i oförklarlig sorg. Såg ingen väg ut. Sökte hjälp och mår idag bättre än på länge. Var rädd om dig, Catherine! Det finns bara en av dig! Du är grym!♡ /Anna Eklund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man är ju i en extra känslig ålder hormonmässigt sett så det kan nog absolut spela in. Ska söka hjälp både för att prata och kolla upp hormonerna i kroppen. Tack för värmande ord fina Anna❤

      Radera