Fy bubblan så bra vi haft det

Bilresan till Stockholm gick bra. Fabian sov en liten stund i bilen. Han har svårt att slappna av och sova i bilen några längre stunder. När vi kom fram och in i vänthallen så stod luften absolut helt stilla där inne. Svetten bara rann av folk (inklusive mig).

När vi fick komma ombord blev vi glatt överraskade över hytten vi fått. Robert ringde och skulle fråga om det fanns nåt skydd till sängen att sätta på till Fabian så han inte skulle ramla ur sängen. Han talade om att han är rullstolsburen. Då sa dom att det fanns särskilda handikapp anpassade hytter med plats för rullstol och hjälpmedel. Inte kostade den något extra heller. Såklart tog vi en sån. Men vi hade väl aldrig kunnat gissa att den var så stor som den var. Som en stor svit, med tv och allt. Så kom dom in med en extra stödbräda till Fabians säng också. 

Vi hade bokat buffé direkt vi kom ombord så det var bara att lämna sakerna i hytten och gå upp och äta. Det var såna köer till hissarna så det slutade med att jag bar Fabian och Robert rullstolen. Jag kan inte låta bli att reta mig lite på fullt friska människor som av ren lathet åker hiss istället för att ta trappen när det är såna köer till hissarna. 

Fick lov att ta kort på alla desserter då jag var så mätt och inte orkade äta av dom. Fabian fick såklart lite glass. Han hade vi med egen mat till.

Det var en skön kväll när vi gick ut på däck och tog lite luft efter maten. Varmt och i princip vindstilla.

Köpte lite duplo och en flaska rosévin i taxfreen. Fabian blir så glad när han får nåt nytt. Han blir alldeles sprallig hela han och skiner som en sol.

Vi piffade till oss och tog ett glas vin medan Fabian byggde med lego.

Robert köpte en strawberry daiquiri  (stavning??) Men gott som attan är det.

Resultatet efter vår uppiffning blev sådär. Robert hade varit smart och inte packat med så mycket kläder. Det slutade med att han fick lov att gå och köpa en t-shirt för att Fabian slog ut en halv kopp kaffe över hans skjorta :)

Fabian charmade alla runtomkring oss. Han dansade och höll låda och hade verkligen jätteskoj. Han höll på att dansa med en dam och rätt som det var fick hon en puss på benet av honom. Vet inte om det betydde Tack för dansen kanske. Hon blev då alldeles överlycklig över pussen.

En och annan selfies har vi tagit såklart.

När vi åkte hem idag var det strålande sol och hur skönt som helst på soldäck. Men Fabian blev trött så vi fick gå ner till hytten. Det var bara för alla att vila. Han somnade när det blev mörkt och tyst i hytten och sov i två timmar.

När vi kommit iland åkte vi hem till Marko och hans Pia som det var första gången vi träffade. Dom bjöd på en riktigt god middag i sin nya lägenhet dom nyss flyttat till. Otroligt snyggt hem!!  Och Pia var verkligen en toppentjej, jätteskoj att äntligen få träffa henne. Vi hade inte alls någon lust att åka hem. Resan har gått så bra med Fabian så nästa gång vi ska åka blir det två nätter nu när man vet att det går bra. 

Resan höll på att börja med slagsmål

Ja då är vi äntligen på väg på vår efterlängtade kryssning som vara ett helt dygn.
En lagom tripp med Fabian. Går det bra kan man kanske åka två nätter nästa gång.
Det blir en hel del packning för bara en natt.
Vattenkokare, toalettring, mat, massa blöjor och ombyten.
Så intyg för att få ta ombord mat till Fabian på båten.

Vi packade in oss och alla saker och skulle köra ut ur garaget.
Vi har parkeringshus under vårt hus. Det är en jäkla dåre som också har sin bil där som alltid kör som en idiot.
Det skriker i däcken på honom när han ska in och ut ur garaget sen kör han alltid om bilar på vår lilla gata utanför huset.
Vi fick honom i arslet på bilen när vi åkte ut idag.
Han åker säkert ut och in 15 gånger om dagen och alltid åt samma håll och alltid lika fort.
Vi visste ju vilket håll han skulle åt så Robert åkte åt det hållet fast vi skulle åt andra.
Gubben var på väg att köra om oss och då gasade Robert.
Gubben kom upp jämsides och Robert hyttar näven och vrålar som en galning.
-Jag slår ihjäl dig gubbjävel! 
Gubben saktade in och la sig bakom oss igen och jag höll på att skratta på mig.
Han har retat sig på gubben i flera månader (år) och nu kom det rätta tillfället att ryta till "lite".

Ja resan började med ett gott skratt trots trasiga tänder och allt :)

Men va fan!!

Jag har haft en fruktansvärd tandläkarskräck sen jag var liten. 

Jag har haft såna tandplågor och tandvärk att jag önskat att jag hade dött. Jag föder hellre fem barn till än att ha tandvärk.
Det finns inget värre.
Jag har smockat i mig värktabletter för att lindra smärtan men jag gick inte till tandläkaren!

Mina tänder har tagit stryk varje gång jag varit gravid, tandköttet har blött och det såg ut som ett blodbad varje gång jag borstade tänderna.
Jag har haft såna mardrömmar om att tappa mina tänder.
Har drömt att jag vaknat och alla mina tänder låg på kudden.
Tänderna betyder massor för mig.

Jag har alltid haft vita, fina, jämna tänder.
Efter fyra barn blev dom sämre och sämre och tandvärken likaså.
Till slut började tänderna gå sönder riktigt och jag stod inte ut med tandplågorna längre.
Jag höll på att bli galen av värken och alla tabletter jag smockade i mig.
Skämdes gjorde jag också.
Sa inte till nån hur ont jag hade.
Jag kunde inte äta heller och rasade i vikt.

Jag tog mod till mig och sökte upp en tandläkare jag hört skulle vara bra om man led av tandläkarskräck.
Talade om för min bror (som också har/hade skräck) hur det stod till.
Jag ringde tandläkaren jag hört bra om och sa som det var.
Fick komma dit innan mitt besök och fick lugnande tabletter jag skulle ta innan mitt första besök.
Min bror körde in mig eftersom jag inte fick köra själv.

Efter det besöket har min skräck varit som bortblåst.
Likaså massor med pengar....
Jag har lagt ner MASSOR med pengar på att kunna le igen.
I flera år höll jag för munnen när jag log och skrattade för att jag hade en ful glugg jag skämdes enormt för.

Jag har satt in två titanskruvar i munnen och fått tänder för att fylla ut två gluggar jag hade.
Nu på kvällen när jag satt och åt en hårdmacka så lossnade en bit från en av tänderna.
Jag ser pengarna flyga iväg igen. Pengar som inte finns.
Jag måste ju fixa min tand igen...
Den här gången sätter inte skräcken stopp utan den förbaskade ekonomin!
Vi som ska på kryssning imorgon.
Varför ska det alltid bli nåt krångel...

En skön känsla (och en oskön)

Måste bara visa vilket fint smycke jag Fick av Elin förut i morsdags present. Man kan öppna det och byta ut sakerna som är i.

Idag har det varit fullt hus här hemma. Två personer från omtanken, två från kommunen och en från försäkringskassan.
Det ställdes frågor om ALLT och hur lång tid allt tar vad det gäller Fabian.
Mötet tog ganska precis två timmar.
Fick ändå en ganska skön känsla och jag hoppas, hoppas att vi kan få hjälp med Fabian.
Alltså lilla Selma 6 månader kan mer saker än Fabian.
Hon kryper runt och reser sig mot saker.
Nu är hon visserligen ganska tidig men ändå, man märker extra ibland hur efter han är.

Det är också när man sitter och pratar såhär om allt med Fabian som man verkligen tänker till vilket jobb vi egentligen gör med honom.
Det är många, många timmars jobb varje dag som går till just honom.
Världens finaste lilla pojke♡

Nu hoppas vi att vår känsla stämmer och att det här går vägen. Det skulle verkligen underlätta och förbättra vår vardag.
Och även vår ekonomi.
Och oss två som personer. Kunna gå till våra jobb som vi trivs med och veta att Fabian har det bra och blir aktiverad och tränad ändå.
Nu har vi klarat det bra ändå Tack vare mormor.
Men ovissheten har ändå alltid hängt över och vi har funderat över hur det ska bli.

Håll alla tummar för oss nu att detta går vägen!

Sen borde Robert vara lite extra vaksam så att inte något händer honom.
Han väckte mig bryskt idag när jag slumrade till i soffan.
Samtidigt som han filmade allt och la ut på sociala medier.
Det var på vippen att han fick sig en rak höger där.
Imorgon åker vi på kryssning hela familjen.
Nästa gång åker jag själv!
Eller skickar iväg Robert så det blir lugnt här hemma.
Längtar till hans semester är slut!
Skönt att jag börjar jobba nästa vecka så jag får vila mig lite ;)

Det som är normalt för oss

Både Robert och Fabian är förkylda nu. Andra gången på två veckor som Fabian är sjuk. Än så länge "bara" förkyld men ingen feber. Robert kunde inte vara med ut på promenad i morse på grund av sin förkylning så jag och Fabian gick ut själva. Det var en strålande vacker morgon.

Vi har haft assistansbolaget Omtanken här idag. Imorgon kommer dom hit från försäkringskassan och kommunen. Det är så mycket som vi inte tänker på. Sånt som är normalt för oss. Sånt som inte alls är normalt egentligen. Som att varje måltid tar (minst) 30 minuter, att han måste matas varje gång och dessutom med mat för 6 månaders bebisar. Det vi tycker är att han leker är egentligen ingen lek. Han plockar med saker som små bebisar gör. Han klarar inte av att leka som till exempel Alice gör. Hon leker i hans kök och "lagar" mat och låtsas äter. Hon kör med bilarna och låter som andra barn gör när dom leker. Fabian plockar med sina bilar men har kör inte och leker med dom. Ingen av mina andra barn har haft blöja när dom varit tre år. Fabian kommer att ha blöja länge till. Han har svårt att bajsa på grund av sin muskelsvaghet och vi får ofta ge honom resulax för att hjälpa till på traven och kunna tömma tarmen. När han sitter på toa och ska bajsa kan han sitta i 40 minuter innan det kommer. Vi ser på kroppsspråket att han är bajsnödig. Det gäller att kunna läsa av honom. Det blir mycket extra tvättande också. Han dreglar mycket och man får byta tröja. Eftersom han bara sitthasar på rumpan så läcker blöjan ofta och byxorna blir kissiga. Det är mycket såna här saker som man inte tänker på som är vardag för oss. Men en normal treåring är ju helt annorlunda i lekar, mat och allt. Lilla Alice på ett och ett halvt år ligger långt före Fabian i utvecklingen. Hon förstår när det är nåt hon inte får göra eller om nåt är farligt. Fabian förstår inte alls sånt. Nu när han börjat resa sig och klättra så måste man ha ett vakande öga på honom hela tiden. Det går inte att lämna honom en sekund. Han har i stort sett inga reflexer och tar inte emot sig alls när han ramlar. Han faller pladask. Vi får se vad som sägs imorgon. Hoppet är det sista som överger en men ibland känns allt bra hopplöst... 

På kvällen var Fabian och Robert ut till Grycksbo och tittade på fotboll. Det blev en bra rullstolsträning för Fabian. Allt blir en träning för honom, allt vi gör. Han var så rolig för när Bjursås gjorde mål (Robert höll på Grycksbo ) och alla bjursingar klappade händerna då klappade Fabian också. Mammas pojke det där :) 

Kommer jag verkligen att klara det

 Igår morse tog vi en promenad för första gången på över en veckas uppehåll. Vi gick lite över 5 kilometer med Fabian och Alice i varsin vagn.

 Det är så fint att gå längs efter ån och solen sken på oss hela vägen.

 Vi gick genom Kålgården och där höll dom på att förbereda för Brylla festivalen. En gratis festival med aktiviteter för barn. Vi fick hälsa på hästarna som dom skulle köra ett torné spel med. Fabian fick "hålla i" hästen.

 Alice somnade i min famn när vi kom hem, när hon hade vaknat och ätit körde jag hem henne till Elin. Det är så mysigt att få låna Alice ibland och ha henne hos oss.

Jag börjar bli lite nervös inför mitt nya jobb, fast det vore väl konstigt om jag inte hade fjärilar i magen. Jag är bara så rädd att jag ska glömma saker och inte kunna ha koll på allt jag ska sköta. En guldfisk har ju bättre minne än mig. I fredags skulle jag ha varit på mammografi, Det kom jag på idag...

Det är inte bara i min hjärna det är rörigt. Hela lägenheten har jag lyckats vända uppochner på. Skulle "bara" möblera om i mitt syrum. det slutade med ett oorganiserat kaos i hela lägenheten, och imorgon kommer dom hit från Omtanken. Jag måste skynda mig att plocka ihop direkt jag vaknar imorgon. Robert var lagom trött på mig men Fabian tyckte att det var kul och var med mitt i röran och kollade på alla saker och dansade, för vi hade musik när vi höll på och röja runt.

I chock efter gårdagens utekväll

Efter att ha varit barnvakt i två nätter så skaffade vi oss barnvakt själva för en utekväll  på tu man hand. Jag köpte en knallgrön mönstrad tunika på rean på Indiska igår. Jag gillar deras kläder jättemycket och grönt är

Vi hade en jätterolig kväll. Skrattade så det gjorde ont i kinderna. Min älskade man är helt galet knäpp (på ett bra sätt) 

Vi laddade upp med frukt och ett glas rosévin med frysta jordgubbar i. Solen sken och det var riktigt varmt att sitta där. Men såklart tornade regnmolnen ihop sig och det började regna.

Som tur var drog det ganska snabbt förbi och solen tittade fram igen. Vi gick nog ut igen nio tiden. När vi började att tänka på att gå hem strax efter tolv började folk strömma till på stan och gå ut. Jag drog nog upp medelåldern rejält igår. Vi skulle gå och köpa en korv igen vi gick hem. Mitt på stora torget bakom en liten blomkruka såg vi en räv. Sen såg vi två... Två unga tjejer reste sig upp och visade hela "hönan" för alla som befann sig där. Alltså dom hade lika gärna kunnat sitta mitt i gatan och kissat. Det var i te så att dom skyndade att dra upp dom minimala små trosorna för att skyla sig heller. Nej då, stod där rakt upp och ner och visade glatt upp underredet. Pratade till och med till oss där hon stod helt bar. Kan säga att det är lite svårt att se nån i ögonen när den står naken och pratar med en. Är det jag som är gammal men beter man sig verkligen på det viset?! Visst jag har också kissat i det fria men nog har jag då försökt att hitta nåt ställe där man inte syntes istället för tvärs om. Robert blev så chockad av åsynen att han blev förkyld och mår dåligt idag.