Vilken lyxdag!

Jag kan inte ens komma ihåg när jag köpte kläder till mig själv sist.
Jag köpte lite mammakläder när jag gick med Fabian.
Det är två år sen, har inte köpt mig något efter de.
Robert blir nästan arg på mig för att jag aldrig unnar mig själv något.
Det är över ett år sen jag klippte mig också. Idag blev jag riktigt bortskämd av min älskade man.
Jag har fått massor med kläder. Flera par sköna byxor och tröjor och ett par snygga skor till det.
Vill gärna "gömma" mig lite i svarta kläder, men bröt av de hela med en blå tröja idag.
Det blev en sen lunch på Ikea efteråt och lite ljus när vi ändå var där.
Fabian fick ett hinksett. Han vägrade släppa de och somnade med den i ett fast grepp.
Jag känner mig genast lite finare :)
Kram C

Inväntar vasaloppet

Fabian har sovit riktigt bra i natt. Somnade halv åtta igår kväll och sov nästan till halv sju i morse.
Men då är det väl typiskt att jag blivit så tjock i halsen (ja det är väl lika bra att vara tjock överallt) att jag snarkat så hemskt att jag väckte mig själv av de!
Nu sitter vi i soffan jag och Fabian och väntar på att vasaloppet ska starta.
Naturligtvis hoppas vi på att Daniel ska vinna.
Robert får sig en välförtjänt sovmorgon. Han är ledig idag och imorgon blir en kort dag för honom då vi ska till läkaren med Fabian.

Tjock-ångest

Har man ont i halsen får man äta glass. En dålig ursäkt eller idioti?
Jag ser för djävlig ut! Jag skäms! Får nästan ångest attacker när jag ska gå ut bland folk.
Att gå ut och gå är ok men gå på stan är en plåga jag helst inte utsätter mig för.
Jag har absolut inga kläder att ha på mig, då menar verkligen INGA alls!!
Jag har ett par byxor jag får på mig och dom har jag jämt.
Vill inte kosta på mig eller unna mig nya kläder när jag ser ut som jag gör.
Jag ser fortfarande gravid ut.
Om jag ändå varit kurvig och haft övervikten på "rätt" ställe ändå och inte allt på magen.
Fast då hade jag väl gnällt över något annat.
Nu får jag dåligt samvete för att jag gnäller istället.
Jag måste ha lite perspektiv på mitt liv. Jag har det rätt bra. Jag har mina nära och kära i livet.
En familj som jag älskar och dom mig.
Men man kan väl få gnälla lite ibland ändå.....
Nu blir det "mello" och glass!

Sjukstuga

Affärerna har gått ganska bra. Jag har slängt ut massor med annonser på blocket och facebook för att försöka få in nån extra krona den här månaden.
Rensar ut bland barnsaker och möbler som vi inte behöver ha.

Jag köper mycket begagnat själv, tycker det är en jättebra grej att kunna återanvända saker och även kunna spara en slant.
Något jag skulle tycka vara kul om det fanns var en secondhand butik med bara barnsaker.
Allt från vagnar till kläder, bilstolar, leksaker och annat man behöver ha till bebisar och små barn.
På vår och höstkanten brukar det anordnas bytesmarknader för just barnsaker. Man kan göra otroliga fynd på dom.
Det jobbiga med dom är att det brukar vara så sjukt mycket folk att man knappt får plats. Förra året stod jag och Elin i kö till kassan för att betala våra saker i två timmar!!
Det skulle finnas en sån bytesmarknad/ secondhand som var öppen jämt.
Eller inte jämt utan som en vanlig butik såklart.

Fabian hostar och snorar och nu börjar jag att få ont i halsen också.
Vill verkligen inte bli sjuk nu....

Vår gamla granne Lena var ner en sväng och hade med sig ett smaskigt surdegsbröd hon bakat :)
Robert jobbar på trafikskolan idag, längtar till han kommer hem.

Tunga besked och Fotobomb på söta Alice

Fabians feber har sjunkit och han är mest förkyld och sover lite oroligt på nätterna.

Fick ett dystert besked i morse av min bror som ringde.
Det var väntat men jag tycker så otroligt synd om mina älskade kusiner.
Den 14:e november somnade deras mamma in efter en kort tids sjukdom i cancer.
I morse lite drygt bara tre månader senare somnar deras pappa in i samma hemska sjukdom. 
Att förlora båda sina föräldrar på så kort tid är ofattbart och så himla orättvist!

Jag hoppas av hela mitt hjärta att dom kan få lite lugn och ro nu.
Dom har haft många år med motgångar, med en hjärtsjuk son och sen två sjuka föräldrar på det.....
Varför ska vissa drabbas av allt?

Lättar upp de här inlägget med lite söta bilder på mitt älskade barnbarn Alice som jag tagit lite kort på idag.
Hon har blivit så rolig, flinar och babblar och låter. Älskade lilla hjärtat <3

Tänk att en förkylning kan kännas bra

Fabians feber har fått sällskap av en förkylning. Känns bra om man ska välja mellan de och trassel med njurarna.
Vi har inte sovit allt för bra i natt.
Tycker så synd om Robert som ska upp tidigt på morgonen.
Fabian sover lite oroligt när han är sjuk.

Fick svar på mina prover om magen igår och dom var bra.
Skönt.
Magen är bättre också, hoppas inget mer grus eller stenar fastnar i gallgångarna nu.

Skulle ha varit hos sjukgymnasten idag men fick avboka den tiden.
Får göra min hemläxa jag fått därifrån i alla fall.
Vi har bara varit inne och tagit det lugnt idag. Fabian har sovit mycket och varit lite hängig och gnällig lilla plutten.
Han har ätit som han ska och det känns skönt, önskar bara man kunde få i honom lite mer vätska.
Särskilt när han är sjuk.

Önskar att jag sa ifrån mer ibland

När vi kom hem från akuten så somnade vi efter maten. Jag och tjocka prinsen i soffan och Fabian i sin säng.
Alltså jag blir så förbannad när dom behandlar min älskade lilla pojke hur som helst!
Läkaren som kom in först var inte färdig läkaren än men i juni skulle han vara klar.
Han var så försiktig med Fabian. Lät honom titta på sakerna han hade och gick väldigt varsamt fram.
Likaså den riktiga läkaren som kom in sen. Hon blåste såpbubblor och försökte förvirra Fabian lite grann.

Men undersköterskan var allt annat än försiktig. Hon kallade in en till så att dom skulle vara två stycken som blåhöll honom i ett fast grepp medan hon stack och tog prover.
När vi var på barn och gjorde samma sak gick det hur bra som helst. Robert blåste bubblor, jag hade Fabian i mitt knä medan hon stack och tog prover.

Det här var det värsta jag sett. Hans panik i ögonen bara lyste!
Han var verkligen helt skräckslagen!
Bara flackande med blicken, det såg så läskigt ut att jag nästan inte kunde titta på honom.
Han såg bedjande emellanåt bara "ta mig härifrån".
Robert hade aldrig fixat att vara med där inne då.
Det var blod överallt utom i den där jävla lilla burken hon skulle ha de i!!!
Sa till henne att sluta för att han var så rädd. Både hans och mina tårar rann då.
-lägg av nu! Sa jag, du får ge dig jag vill inte utsätta honom för mer. Du ser väl att han är livrädd!?
Jaha sa hon, vill du att jag ska sticka han igen sen då menar du?

Varför kunde hon inte bara ta det lugnt och försiktigt från första början?
Tänker på det jag läste i boken igår.
Deras äldsta pojke var också livrädd för sjukhuspersonal.
Så förbaskat onödigt att skrämma upp honom ännu mer. Han har ju många fler besök att vänta där....
Hon lyssnade absolut inte alls på när jag försökte förklara att han inte är som en vanlig normal 16 månaders kille.
Hon skulle försöka lura och göra saker som inte alls går med honom. Precis som om hon trodde att jag satt och ljög om allt jag sa.
Varför kunde jag inte bara skicka ut henne ur rummet och be om en annan?
Det måste man väl ha rätt att göra?
Blir så arg på mig själv som utsätter mitt barn och tillåter en sån behandling av honom!
Fy får ont i magen när jag tänker och ser hans skräckslagna blick framför mig.
Nä det här var absolut sista gången någon behandlar honom på det viset!
Det är för bövelen ett litet barn!!
Vårt barn!
Det är så typiskt svenskt att bara finna sig i allt men det är slut med det nu!