Stöka till, plocka ihop...

Vi har hållit oss inne hela dagen idag. Det blev så mycket igår för honom.
Han har hoppat runt och rivit fram saker överallt.

Skyndade att plocka ihop innan Robert kom hem från jobbet.Inte så lätt när någon river ut i samma takt som jag plockar upp...
Vi har roat oss med att försöka ta julkort på Fabian.
Hans snälla mormor hade köpt Tomtekläder och kom hit med.

Nu har vi Rasmus och mormor här och ska äta lite mat som mästerkocken Robert fixat.

Saker överallt!

Hur kan någon så liten riva fram så mycket :)

Ok, i köket kan hända att jag är den skyldige. Förutom det på golvet.

Han har till och med kastat in saker på Fannys rum :)

"Vi" hann plocka ihop överallt lagomt till Robert kom hem.

Fast min hjälpreda plockade ihop på sitt eget vis...

Bara att börja om igen!

Jag hade glömt lägga ut all pant på golvet så det fixade Fabian!

Mätta och nöjda efter den goda maten Robert gjorde när han kom hem.

Busar med Rasmus lite.

Julkortet vi (jag) tog :)

Ännu en natt med dålig sömn men vad gör väl det om hundra år

 Lite morgon gymnastik kan man ju göra fast man är sjuk.
Fabian somnade ganska tidigt igår kväll. Det var en tuff dag för honom igår stackarn.

 Klockan 01 vaknade han. Gick upp och bytte på honom och gav lite välling. Sen skulle vi visst busa till klockan 04. Robert tog sin kudde och knatade in på Felix rum för han var inte så leksugen då.

 Jag fick lite sovmorgon ändå. Fabian vaknade 08.30 och väckte mig med en fot i ansiktet. Världens sötaste lilla fot dessutom :)

 Fick i honom dosen med medicin i morse med. I morgon borde det vända, tycker så synd om honom. Men han är alldeles fantastisk. God och glad ändå, gråter inget alls. Blir lite knölig bara men får han ligga i famnen och mysa så är han nöjd. Lite mys tackar man ju aldrig nej till även om det ryker någon hårtes och ett klösmärke kommer till :)

 Nu har Fabian somnat och jag ska göra lite lunch tills Robert kommer hem. Han hade gjort kaffe till mig i morse med. Älskar såna små överraskningar. Han är alltid så omtänksam min fina man.

Min stora kärlek

Min lilla kärlek

Öroninflammation

Ja det blev en riktig sjukhusbesöksdag.  Det visade sig att Fabian har öroninflammation igen.
Stackars liten plutt. Inte undra på det har varit lite knöligt på nätterna.

Som sagt tur vi bor nära lasarettet. Vi fick traska över till apoteket och hämta ut penicillin till honom.
Nu återstår att se om vi får i honom det. Han har ju svårt att svälja och det där är väl inte det godaste heller.

Stackars Robert, han håller igen mycket. Jobbar jämt för att vi ska ha det så bra som möjligt. Idag blev han riktigt ledsen. Han tycker så synd om Fabian, oron gror vad det är som är fel.Han har svårt att ta ledig och missar mycket med Fabian. Hade varit skönt att ha honom med vid vissa besök man måste göra. Inte för att Fabian är besvärlig utan som ett skönt stöd.

Ser ut som nästa planerade läkarbesök inte blir förrän i januari.
Då ska dom gå vidare och kolla om dom hittar vad som är fel. Ovissheten tär...

I väntrummet på vårdcentralen

På väg till apoteket

Go och glad trots öroninflammation

Första dosen gick ner i alla fall, men gott såg det inte ut att vara.

Då var formen gjord

Det gick! Trodde inte att det skulle gå alls faktiskt.
Han blev ledsen bara vi skulle prova skorna han ska ha.
Vi skulle göra ett försök när vi ändå var där.

Han gillar ju som sagt inte att ligga på magen alls.
Vad gjorde man innan mobilen uppfanns och dess appar.
Han fick ligga på magen så sjöng vi, killade på ryggen och satte på Babblarna på mobilen han låg och tittade på.
Det gick jättebra. Låg alldeles stilla och såg nästan ut och tycka det var skönt när dom lade på gipsremsorna.

Nu väntar vårdcentralbesök på eftermiddagen. Hoppas dom hittar nåt så han blir sig likt igen.

Älskade lilla skroten <3

Trött liten kille leker i väntrummet

Inplastning pågår

Fabian bläddrar i katalogen där man kunde välja mönster på sitt skal

Vi valde ett svart med dödskallar på :)

Första gipsremsan på

Hela formen klar och då fick Fabian nog

Han somnade i vagnen direkt innan vi ens var hemma, och då hade vi typ bara tre steg hem :)

Dags att gjuta ett ståskal

Om en timme ska vi gå över till Ortopedtekniken och försöka gjuta ek form till ståskalet han ska få.
Skulle vara kul om han hinner få det före jul men det är tveksamt.

Inte ens säkert att vi får till någon form. Han är inte riktigt pigg än och har hosta.
Ingen feber nu på morgonen i alla fall.
Bara det att han avskyr att ligga på magen gör det lite värre. Måste ligga på mage tills formen är klar. Har lånat bilder för att visa hur det går till.

På eftermiddagen ska vi till vårdcentralen så får dom kolla där så det inte är något i öronen eller halsen som spökar.
I två dagar har han bara fått gröt och välling då det är det enda som går att få i honom.

Jag tror föresten att Marianne var förbi i natt och sa hej då.
Har drömt om henne.

Begravningsdag

Blev en natt med lite sömn igen. Stackars Fabian. Men han har då lätt största platsen i sängen.
Robert sov på Felix rum, jag hade 40 cm på kanten att ligga på. Övriga 140 cm hade Fabian. Kom upp och såg en lapp i köket, Robert hade gjort kaffe till mig så det var klart.
Ringde vårdcentralen direkt vi vaknade. Imorgon eftermiddag ska vi dit.

Idag var det Mannes begravning.
Hon ville inte ha några blommor på sin kista så jag gick ut på gården och tog lite kvistar jag gjorde ett hjärta av.
Robert fick lov att jobba så min mamma skulle passa Fabian medans jag var på begravningen.

Min bror kom och hämtade mig så vi åkte dit tillsammans.
Marianne hade skrivit en lista vilka hon ville ha med på sin begravning.

Det var många tända ljus. Och det var nästan som att sitta ute i skogen.
Stenar, kvistar och hela små träd var utsmyckningen.
Manne var väldigt speciell. Så blev även begravningen.
Tror inte många spelar musik ur "Dunderklumpen" på sin begravning :)

Det blev som väntat både mycket skratt och tårar.
Fikat efteråt var korv med bröd. Bara det är ju lite roligt :)
Allt var enkelt, precis som Manne var.
Marianne karameller bjöds det givetvis på.
Det känns så overkligt att hon inte finns här längre. Så orättvist....Hon blev ju mormor för bara fem veckor sedan. Men det var väl tur ändå att hon hann träffa lilla Annie innan hon gick vidare till andra sidan.

Det hade gått bra för mamma och Fabian hemma. Jag fick lov att gå över till apoteket och köpa mer alvedon till Fabian då han har feber till och från. Tur vi bor nära och kan ta genvägen genom lasarettet. Fabian behöver inte ens kläder utan pyamas och åkpåse räckte bra.

Nu väntar jag på att min älskade man ska komma hem så ska vi äta och kramas lite.

Tur det finns lite skog även mitt i stan

Ett gäng knasbollar på begravning

En riktig stormig dag!

Idag utmanade jag verkligen ödet. Med mina nya progressiva glasögon som känns som en lindrig fylla när jag går i dom, gick jag ut i stormen på glashala gator.
Chansen att en självmordsbombare skulle överleva var större!
Fattar ni oddsen då!?

Höll dessutom på att bli påkörd på övergångsstället när jag hade grön gubbe.

Var tvungen att köpa mig något att ha på mig till Mariannes begravning.
Hon hade innan hon gick somnade in skrivit en lista vilka vilka hon ville ha på sin begravning.
Det känns som en ära att få gå på den.
Marianne var en väldigt enkel människa och så var även kläderna jag köpte.

På bilderna är det jag, min kusin Petra och hennes mamma Marianne.