Summa sidvisningar

lördag 11 februari 2017

Tror knappt att det är sant!

I fyra år har vi kämpat med Fabians mat.

Han har enbart accepterat burkmat.
Vi har testat ALLT och då menar jag verkligen ALLT för att få honom att äta hemlagat.

Han har kväljt och hulkat hur vi än betett oss med smaker och konsistens på maten.
Han har totalvägrat att äta hemlagat!
Vi har inte velat krångla att för mycket heller då risken för att han skulle sluta äta helt funnits.

Han har varit och är än väldigt noga med vem och hur man matar honom.
Vi har kryddat burkmaten för att den inte bara ska smaka burkmat.
Det är fortfarande bara puréad mat han kan äta.
Han tuggar inget alls utan bara sväljer.

För nån vecka sen så gjorde jag ytterligare ett försök att göra hemlagat speciellt åt Fabian.
Jag gjorde spagetti och köttfärssås som jag vet att han gillar lite särskilt.
När han sen skulle äta fick jag ha upp det på tallriken när han inte såg.
Skulle han se att det inte kom ur en burk skulle han absolut inte äta.

Satt som på nålar när jag skulle mata honom.
Han tog den första tuggan, såg liite skeptisk ut men så gjorde han tecknet för gott....
Åh herregud jag började nästan gråta av lycka!!

Tänk att man kan bli så glad över att någon så liten tycker om ens mat❤
Fick lov att ringa Robert på en gång och berätta!
Även skicka en bild ifall han inte skulle tro mig!
För det var knappt jag trodde det själv.
Han åt en hel portion utan problem.
Det var som att nåt släppte då, för sen den dagen har han ätit hemlagat.
Och inte bara spagetti och köttfärssås utan flera olika maträtter.

Det är helt fantastiskt att titta in i frysen och se alla hans matburkar som står där.
Slippa släpa på alla dessa glasburkar både hem från affären och sen till återvinningen.
För att inte tala om vilka extra utgifter det varit med all burkmat.
Vi sökte bidrag från F-kassan men fick avslag då dom tyckte han kunde äta hemlagat......

Nästa steg blir att få honom att äta själv.
Han VÄGRAR!
Han äter inte alls om vi inte matar honom.
Men vi skyndar långsamt här hemma och tar det i lilla herrens tempo.
Det tog ju fyra år att få honom att äta hemlagat.
Vad gör väl det om det dröjer nåt år innan han lär sig äta själv?

Allt tar lite längre tid för honom men det kommer i sinom tid❤
Hoppas att han kommer på hur man tuggar också.
Det går ju liksom inte att lära någon tugga.
Det är ju en reflex som bara ska fungera av sig själv.

Men nu gläds vi över det stora som just hänt och låter det andra komma när det kommer.

6 kommentarer:

  1. Underbart att läsa så glad för er alla❤❤❤❤

    Helene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du gläds med oss!! Kram på dig Helene 😊❤

      Radera
  2. Åhh va roligt..sakta men säkert som sagt var 😊

    SvaraRadera
  3. Sakta men säkert kan låta banalt, men för dom som kämpar så är det bara- nu så- släpper det! Kram på er! //Anna H

    SvaraRadera
  4. Varje steg sitt barn gör blir en lyckorus för föräldrar.
    Underbart <3
    Kram från Nancy

    SvaraRadera