Förlossningen

Min första förlossning blev också lite kaotisk då hon höll på att bli strypt av navelsträngen. Den slutade med ett som de då hette, katastrofsnitt. Dom andra 3 är normala förlossningar.

Med Fabian blev jag igångsatt av flera olika anledningar.
Min ålder, jag mådde väldigt dåligt också och hade gjort hela graviditeten.
De fanns även misstankar att Fabian kunde vara stor.

Då vi bor i princip granne med lasarettet så gick vi över på fredagen den 12/10 -12 för en vanlig koll.
Vi gick på extra koller då Fabian vände sig flera gånger med huvudet uppåt.
Tre gånger var vi in för att vända honom rätt men då hade han vänt sig själv så vi fick gå hem igen.

Den här gången låg han med huvudet neråt och de beslöts att jag skulle sättas igång.  Dom satte in en "ballong" som skulle göra att jag öppnade mig ca 3 cm sen skulle de förhoppningsvis komma igång av sig själv.
Låg hela fredagen med värkar som kom med väldigt långt mellanrum.
Fick lov att sova kvar där då dom börjat igångsättningen. Robert fick tack o lov sova kvar hos mig.

På lördagen fick jag en ny ballong men den trillade ur direkt då jag var öppen så pass att de var för stort för ballongen.
Då sattes värkstimulerande dropp in. De fungerade inte heller som den skulle.
Normalt sitter en värk i 1-1 1/2 minut. Mina satte i upp till nästan 20 minuter.
Drog dom ner på droppet minsta lilla så stannade de av helt.
Hela dagen höll på så...på kvällen var jag helt slut.
Grät som ett litet barn och sa att -nu går jag hem och ser ut såhär resten av mitt liv!
Vi fick gå och lägga oss på avdelningen igen med löftet om att imorgon ska han ut på något sätt!
Vattnet hade gått på lördag förmiddag.

Natten till söndag hade jag lite småvärkar, inget speciellt mest att de gnolade i magen lite.
Vi gick upp och duschade och åt frukost i lugn och ro innan vi gick upp till förlossningen igen.
Dom skulle sätta dropp igen men skulle ge mina egna värkar en chans först.

Sen gick de fort. Mina värkar satte fart utav bara den!
Fick en värk som satte sig i ryggen. De va en fruktansvärd smärta!! Jag kunde inte andas! Fick nästan panik och trodde jag skulle svimma av! Fabian blev påverkad han också och hans hjärtslag gick ner i väldig fart. Dom kallade in läkare som sa att han fick en minut på att återhämta sig annars skulle de bli snitt.

Jag bad om bedövning för jag va livrädd att få en till sån värk.
Blev lovad epidural inom en halvtimme. Har provat lustgas med dom andra barnen och kräkts varje gång.
Provade nu också med samma resultat. Spydde som en gris! Lät som en gris! Såg ut som en gris! Luktade säkert som en med.... Hann aldrig få nån epidural. Tio minuter efter att läkaren gått ut kom Fabian ut med dunder och brak och utan nån som helst bedövning!

Alldeles blå och helt livlös. Dom sprang iväg med honom direkt.
På mig va de ett blodkärl som gått sönder så jag förlorade närmare tre liter blod.
Sa till Robert att gå med Fabian. Där stod han, med sin fru i ett blodbad och en livlös son.
Han satt med inne hos Fabian medans dom kämpade att få igång hans andning. 28 minuter tog de. Sen vaknade han till och fick fin färg i ansiktet direkt. Bilden är den första på honom, precis när han vaknat till.

Robert kom in till mig med honom. Jag var helt slut. Fy bubblan va skönt de var att se dom komma!
Jag hade sån frossa och fick hög feber. Hade Fabian på bröstet men frös så hemskt så han låg och hoppade på mitt bröst.

Visade sig att man ska ha penicillin inom arton timmar efter vattenavgång.
De hade dom missat och glömt att ge mig. Jag hade fått blodförgiftning. De va förklaringen att jag mådde så dåligt, plus att jag förlorat så mycket blod.
De tokiga var att även Fabian åkte på samma infektion.