Lite höstbilder på söta barn

 Igår kom Fanny och Selma in till oss för att vi skulle ut och ta lite fina höstkort.

 Tyvärr försvann solen men det blev rätt färgglada bilder ändå.

 Svårt att inte få fina bilder med såna söta motiv.

 Selma hon stoppar allt i munnen så Fanny fick springa fram och plocka ur löv ur hennes mun hela tiden.

 Dom hade roligt med alla löv och skrattade gott när vi kastade upp löv i luften som flög ner över dom.

 Fabian var duktig och kasta löv han med.

 Vi får försöka få med Alice nästa gång. Hade varit skoj med en bild på dom alla tre. Men det blir nog inte det lättaste att få till en bra bild på alla tre samtidigt. Får se det som en utmaning :)

Ett stort misslyckande

Idag stod jag med mina abetskamrater i en monter och gjorde reklam för våra träffpunkter i Falu kommun.

Det har varit 60-plus mässa i två dagar. Det var allt från föreläsningar till mannekäng uppvisning. Massor med folk var det där och tittade.

Jag är så otroligt glad och tacksam för mitt jobb. En av mina pensionärer kom förbi vid vår monter och stannade och lovordade mig massor. Jag blir så himla stolt och alldeles varm i hjärtat av tacksamhet.

Nåt som känns desto jobbigare är att jag känner mig som en jätte. Jag som alltid varit smal är plötsligt störst på bilderna. Jag är så besviken på mig själv som inte lyckats kunna gå ner i vikt och kunna komma i mina kläder igen. Det är nog lite samma känsla av misslyckande som Robert hade när han gjorde sin gastric operation. 

Att till slut bara ge upp och rensa bort allt känns inte alls kul. Inte för att jag har (hade) några speciella eller dyra kläder. Det är bara känslan av ett stort misslyckande alltihopa. 

Äntligen gjort nåt åt saken

Idag har jag tagit tag i nåt som fått mig att må dåligt i snart fyra år.

Jag har rensat ur allt som är för smått i garderoberna. 

Varje gång jag öppnat garderoben och ska leta på nåt att sätta på mig så har ångesten kommit som ett slag i magen. Jag ser bara det jag önskade att jag kunde ha men inte en suck att jag skulle få på mig det.

Nu slipper jag se det nå mer! Tre sopsäckar med för små kläder fick jag ihop. Kläder som legat där och hånlett åt mig varje gång jag öppnat garderoben. 

Det tog ett tag att gå igenom allt, men jag hade en bra hjälpreda med mig.

Nu är frågan om jag ska spara och hoppas jag kommer i dom igen? Sälja? Sy om? Skänka bort? Slänga? 

Jag tror att jag frågar mina döttrar först om dom vill kolla igenom om dom vill ha nåt. Sen spar jag lite att sy om och resten skänker jag bort. Vissa kläder är knappt använda. Köpte nya byxor under Biggest Loser tiden när jag hade gått ner 20 kilo innan jag blev gravid. Dom byxorna får jag inte ens upp över vaderna nu. Jag hann inte använda dom länge innan jag växt ur dom.

Fabian sov en sen middag så när vi rensat klart gick vi ut och gick över en timme. Klockan är nu 22:30 och han har fortfarande inte somnat. Jag tror han får släcka efter sig när han lägger sig. Han har två trötta föräldrar som vill gå och sova....

Annat var det när han var en liten minikille. Då somnade han sött på pappas arm ♡

Va tokigt det kan bli

Idag har jag haft sopplunch på jobbet. Efter soppan blev det våfflor med sylt och grädde eller glass. Jag tolkar det som att dom tycker om och uppskattar det jag bakar och lagar när dom frågar efter recept på det jag gör :)

Jag får så mycket beröm och uppskattning så jag får passa så jag inte börjar bli mallig. Jag bjöd på en Morotssoppa idag och här kommer recept om nån vill prova att göra den:

Ca 600 gram morötter

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

2 tärningar hönsbuljong 

1 liter vatten

Ca 2 dl creme fraiche 

Fräs lök och vitlök. Skiva morötterna och fräs dom en stund med löken. Tillsätt vatten och buljongtärningarna. 

Låt koka tills morötterna blivit mjuka och mixar sen med mixerstav.

Ha i creme fraiche och krydda efter smak med salt och peppar. Det kan även vara gott att ha i till exempel räkost.

Jag har skrattat gott åt en sak som min Elin skrev i en sygrupp på Facebook idag. Ibland kan det bli hur tokigt som helst med rättstavningsprogram i mobilen. En gång skulle jag skriva dregspelandet här på bloggen. Det fick min mobil till dragspels eländet. Det blev ju genast en helt annan innebörd av det jag skrivit.

Elin skulle skriva pappas farmors gamla syskrin i en mening. Den meningen blev såhär när mobilen fick bestämma :

-jag har fått ärva min pappas farmors gamla syskon. 

Hahaha jag höll på att skratta på mig när jag läste! Dessutom var dom fulla med sytråd haha.

Fanny var glad att hon slapp ärva dom :)

Det gäller att läsa det man skrivit innan man lägger ut det. Något jag oftast inte gör, men det är tur jag har uppmärksamma läsare som brukar fråga mig om det verkligen ska stå som det gör när nåt ser konstigt ut. 

Det kan ju såra samtidigt som det blir kul när det blir fel :)

Dödsmaskiner på våra vägar

Har sytt ett par små minikläder till en liten liten bäbis. 

Den vita bodyn är i storlek 56 och bara den är ju liten, men ser stor ut bredvid setet jag sytt.

Det är mina korvfingrar på bilden men svårt att få en bild av hur små kläderna är när man inte kan jämföra mot nåt. Storlek 38 satt bra så jag hoppas att det jag sytt kan passa. Hade inget mönster så jag har ritat eget.

Jag fick sovmorgon i morse och sov ända till halv tio. Vi tog en lunch ute tillsammans innan Robert skulle åka och jobba. Fabian somnade ganska direkt när vi kom hem igen och så gjorde även jag. Vi hade planerat åka till Grycksbo idag när Robert skulle åka till jobbet.

Nu sov vi båda två som stockar när han åkte så det blev inget av med det idag.

Är ständigt trött nu för tiden. Jag brukar kunna reagera på höstarna och vara lite "låg" så det är väl så igen. Inget att göra åt, det ger sig ju med tiden.

Vi gav oss ut på en promenad på eftermiddagen. Innan vi kom hem hade det hunnit bli mörkt ute. Fabian tyckte det var jättekul med alla lampor som lyste överallt. Vi syntes ordentligt i mörkret med alla våra reflexer på mössor och vagn. Ska köpa reflextejp som jag fick tips om. Man kan aldrig ha för mycket reflex när man är ute i mörkret. 

Måste berätta om en läskig sak som hände oss häromdagen när vi var ute. Skulle gå över vägen vid Resecentrum vid övergångstället utan trafikljus. Ligger alldeles vid rondellen och det blinkar lampor i skyltarna när man ska gå över för att varma bilisterna. 

Jag chansar aldrig att bara gå över och litar på att bilarna ska se mig och stanna. Jag vill ha ögonkontakt och se att dom verkligen ser mig innan jag går. Ja och att dom stannar först såklart.

Brukar gå bredvid barnvagnen så jag inte bara skjuter den framför mig när jag ska gå över vägen. 

Det stannade en bil för att släppa över oss. Vi började gå så kom en bil på innefilen som INTE stannade! Vi var då precis framför bilen och tjejen som körde såg oss i sista sekund och fick tvärnita!! Hon satte händerna framför ansiktet och jag bara stod helt chockad framför bilen. Blev alldeles skakig i benen.

Vi fortsatte gå och jag ringde Robert direkt för att berätta vad som hänt. 

Så fruktansvärt läskigt! 

Att inte folk saktar in och tar det lite lugnare vid övergångsställen. Det kan ju inte komma som en överraskning att nån kan komma och gå över vägen där. 

Tänk om hon kört rätt in i barnvagnen med Fabian i och mig. 

Kollade på Kalla Fakta ikväll. Det handlade om rattfyllerister som åkte fast gång på gång och ändå blev släppta dagen efter av åklagare. Även trots att dom förstört andra människors liv.

Inga straff eller nåt. En blev dömd till två år men då var det en massa andra domar på honom också. Ute efter 2/3 delar av tiden. Är det inte på tiden att ändra lagarna eller ska det få vara på det viset!? 

Skrämmande när man tänker på vilka dödsmaskiner som finns ute på våra vägar.