Ännu ett slag i magen

I natt vaknade jag av ordentlig magknip. En riktigt ordentlig magknip.
Gick upp på toa när klockan var halv tre och brakade ur mig ett lass.
Då började jag må illa och tänkte att jag måste ha fått magsjuka.
Tog med en spypåse till sängen sen lyckades jag visst somna om.
Vaknade på morgonen och det onda och illamåendet var puts väck.

Blev uppringd av en från Trygg Hansa angående försäkringarna jag sagt upp.
Min och Fannys ska sägas upp.
Fabians väntar vi med. Nämnde för henne att vi fått halvt vårdbidrag för Fabian. Då säger hon att då är vi berättigad hjälp från hans försäkring utan diagnos.
Gissa om det kändes bra att höra. Det var ingen liten summa heller, 4100:- i månaden skulle vi få.
Fick ett nummer jag skulle ringa och prata med en person som hade hand om dom ärendena.

Glad med ett ett stort hopp slog jag numret och kände att äntligen är det på väg att vända.
Nu får vi hjälp.
Trodde jag i två minuter. Det blev ett blankt nej. Utan diagnos ingen hjälp...
Fy fan säger jag!!
Tårarna bara sprutade på mig.
Som en stor smäll i magen. Hur kan en säga en sak och en annan helt tvärt om?
Hade jag inte redan varit deprimerad så hade jag blivit nu...

Fabian har precis vaknat, nu ska han få lite mat sen ska vi gå ut en sväng.

Pysseldag

Pysslat ihop lite fler ljuslyktor och satt upp lite förvaring för mina knappar.
Skruvat fast locken i hyllan så är det bara att vrida fast burken enkelt.
Nu ska vi snart dra iväg på bio.
Jag hann vila lite medan Fabian sov så nu ska jag nog orka hålla mig vaken hela filmen :)

2 för 1 kuponger är så bra

Jag fick sovmorgon i morse och låg till klockan nio. Så himla skönt.
Har ringt några samtal och fixat lite åt Felix.
Skulle ha ringt lite fler samtal men jag tar nåt om dagen. Det tar på krafterna att ringa jobbiga samtal.
Jag har färgar håret så dom grå stråna är borta.
Blir allt mer sugen på att klippa av mig håret. Jag kan ändå aldrig ha det utsläppt, lossar hår värre än en hund och så drar Fabian mig i håret hela tiden då.

Robert började jobba sent idag så vi tog en lunch på O'learys. Hade 2 för 1 kupong där så då kostar det inte så mycket, sen känns det lite lyxigt.
Fabian somnade när vi kom hem igen och jag satte mig och sydde några små hjärtan.
Har textat lite hästar också.
Nu ska jag luta mig i soffan en stund. Vi ska på bio ikväll.  Mamma passar Fabian medan jag, Felix och Robert ser på film.
Vi ska se Dracula och den börjar inte förrän kl 21.
Ska jag orka hålla mig vaken hela filmen är det bäst att jag vilar lite nu.
Jag har en förmåga att kunna somna på bion...

När hela kroppen skriker nej

Magen känns bättre och jag och Fanny åkte runt i lite secondhand butiker på eftermiddagen.
Vi gjorde en del fynd. Hon hittade ett jättebra skötbord för endast 75 kr och lite annat smått och gott.
Även jag gjorde några fina fynd.

Fabian har "bara" sovit två timmar idag och var jättetrött redan i halv sex tiden.
Men det är för tidigt för att sova för natten och för sent för att sova middag.
Han fick bada för att få tiden att gå och i badet brukar han inte vara kinkig heller.
Han satt nöjd och lekte i badkaret tills vattnet nästan blev kallt.
Jag blir nästan lika blöt som honom fastän jag sitter bredvid. Det skvätter vatten åt alla håll när han badar.

Är det bara jag som har svårt att säga nej? Eller har ni haft den där känslan när munnen öppnat sig och sagt JA fast hela kroppen skriker NEJ!!?
Man vill vara alla till lags, inte såra någon eller verka bitter och grinig.

I mitt förra samtal med samtalsterapeuten så pratade vi just om det.
Kom in på det just för att jag berättade att jag gjort en sak som jag absolut inte ville göra eller hade lust med just då. Men gjorde ändå för att vara till lags, slippa ta en diskussion och förklara mig för varför jag inte ville.
Såhär har jag varit i hela mitt liv. Gjort massor med saker jag absolut inte velat göra. Där hela kroppen skrikit nej men jag har gjort det ändå.
Resultatet av det har blivit ångest och jobbigt långt efteråt
Istället för att bara helt enkelt bara säga NEJ. Inte behöva förklara sig utan bara stå fast vid sitt nej och sen må bra efteråt utan ångest.
Jag sårar ju säkert inte den personen en liten bråkdel av att säga nej, mot hur jag sårar mig själv när jag säger ja.

Jag tränade faktiskt på det förra veckan. Robert skulle bort på kvällen, han hade frågat mig om det var okej och jag hade såklart svarat JA.
Men i mitt huvud vrålade NEJ:et högt.
Fabian hade varit kinkig i flera dagar och jag var helt slut.
Jag gick och mådde dåligt över mitt svar och grubblade som vanligt.
Till sist sa jag till honom att -Nej jag vill att du är hemma ikväll.
Ok, då stannar jag hemma. Sa han utan problem.

Svårare än så var det inte. Han mådde inte dåligt eller blev sur över det.
Jag mådde absolut mycket bättre.
Det här är nåt jag måste träna på jättemycket. 
Varför måste man vara andra till lags hela tiden? Eller jag vet att man inte måste det men det är ändå lättare att säga ja än nej.
Jag ska bättra mig på det här, för min egen skull. För det är ju bara jag som kan känna min känsla, ingen annan som mår dåligt över mitt svar än jag själv...

Längtar till klimakteriet

Har nog fått förklaringen på varför jag var lite låg i humöret igår.
Har så sjukt ont i magen så jag har vaknat flera gånger av det.
Var tvungen att ta två Alvedon nu på morgonen.
Det är inte mensvärk den här gången utan ägglossning.
Alltså vi kvinnor har det inte lätt! Ser fram emot klimakteriet så man slipper dessa bekymmer!
Det är ju tur att man har några bra dagar i en månad i alla fall....

Positiva besked

För ett tag sen så var det dags att söka om nytt vårdbidrag för Fabian.
Sist vi sökte blev vi beviljade en fjärdedels bidrag.
Det känns som ett lotteri om man får något alls eller inte.
Det lät lite så med hon jag pratade med också.
Hon tar bara emot all information sen är det en annan människa som beviljar eller ger avslag.
Men hon höll med om att Fabian var långt ifrån en normal tvååring och i mycket större behov av stöd och hjälp.

Idag kom svaret från försäkringskassan och vi har fått beviljat vårdbidrag.
Dessutom utökat till ett halvt!
Så jäkla skönt!!
Förutom det positiva beskedet så har det varit en neråt dag.
Jag är en usel fru som inte har maten klar när min man kommer hem efter en arbetsdag.
Jag tvättar varje dag men kommer aldrig ikapp.
Jag ser ut som ett lass skit och orkar inte ens ta tag i att färga håret.
Idag hade jag för en gångs skull haft på mig lite foundation och mascara.
Helt i onödan för det grinade jag snart bort....

Jag måste ta tag i och ringa ett assistans bolag igen. Men jag har varken ork eller lust att ta tag i saker just nu.
Det känns som ett nederlag varje gång man ringer någonstans och det bara är negativa svar och besked man får.

Idag kom ju faktiskt ett positivt besked så jag kanske ska hoppas att det fortsätter så och ringa igen.

Vilken kalasbra kalasdag

 Vilken fantastisk helg vi haft. Vi har lånat Alice och haft det mysigt. Det är så kul att hon och Fabian är så snälla med varandra, även om det råkar bli något för hårt tag ibland. Dom har inte riktig koll på sina kroppsdelar nån av dom :-)

 Hon är så himla söt, go och glá lilla Alice. Eller Ålis som vi kallas henne när hon ålar fram på golvet.

 Vi gjorde ju en tårta till Fabians kalas. Den blev inte riktigt som jag tänkt mig. Den blev som kakorna, ful men god. Vi hade gjort hallonmousse och lemon curdmousse  mellan lagren i tårtan. Skulle ha gjort helt andra figurer på tårtan men jag hade inte färgerna till det och inte ekonomin för att köpa dom just nu. Köpte en klutt med vit sockerpasta och skapade ett par egendomliga bilar och en fantasifigur som fick pryda tårtan.

 Allt vi bjöd på var hembakt och det hör verkligen inte till vanligheten här hemma. Allt var även laktosfritt så att alla kunde äta. Rasmus och Felix är lite känsliga för det. Laktos alltså, inte laktosfritt.

 Fabian fick massor av bilar, motorcyklar, lastbilar och sängkläder i present. Och så fick han bidrag i sin spargris av Rasmus och farfar.

 Fabian har lekt hela dagen med gudmor Elin och George med sina saker. Vilka fantastiska människor, så otroligt varma, snälla och omtänksamma.

 Vi var lite kulturella och gick runt Stora stöten med Elin och George. Hade riktiga kameran med mig idag. Går att zooma in rätt bra med den.

 Utsikt över hela staden.

 Någon riktig Berguv såg vi inte nu heller.

 Efter vår rundvandring gick vi till Geschworner gården och åt helgbuffé då vi hade 2för1 kuponger där. Mormor/mamma, Elin och Alice var där och väntade på oss.

 Alice blev trött efter maten så hon somnade i vagnen på väg hem. Fabian höll sig vaken. Elin var med hem och fikade och Fabian fick present av henne med. Sen åkte hon hem till sig en sväng och Alice låg kvar hos oss och sov i två timmar till.

 Vi vandrade genom dom gamla kvarteren hem för att visa Elin och George hur vår fina stad ser ut. Deras tåg hem gick halv åtta på kvällen. Fabian hade lekt med dom hela dagen och somnade i sin säng innan dom ens hunnit fram till tågstationen när dom gått. Saknar dom redan, så otroligt enkla människor att ha omkring sig.