Bästa 50-årsdagen!

 Kan börja med att tala om att jag hade ett bra möte med Fabians rektor och personen som inte skötte sitt jobb kommer inte att ha honom igen.

 Vi tjuvstartade mitt 50-årsfirande på fredagen här hemma.
Robert gjorde plankstek....

 ....så fikade vi gratis tårta från Ica Maxi efter maten.

 På självaste födelsedagen vaknade jag innan kl 05.
En vacker morgon att vakna till.
Tog mig en härlig morgonpromenad i sol och klarblå himmel med spegelblank vatten.
Vilken härlig start på dagen❤

 Kl 9 skulle jag vara klar och bli hämtad av Fanny.

 Hämtad blev jag men inte bara av Fanny.
Dom kom in alla fyra i Rasmus fina bil.
Fabian blev glad så han skrek rakt ut när han såg vilka som kom och i vilken bil dessutom.
Han älskar Rasmus raggarbil 😄

 Dagen kunde inte ha börjat bättre.
Att få sitta i bilen med mina fem mest älskade i världen och bara få känna lycka och glädje, det är oslagbart❤

 Vi åkte hem till Fanny och Jesper där dom ordnat med värsta hotellfrukosten och dukat långbord.
Älskar min stora härliga familj, utan dom vore jag inget.
Saknade såklart mamma och mina syskon men i dessa tider som är får man ta igen det en annan gång.

 Efter frukosten gick vi ner till Fannys salong och hon piffade till mig så att jag kände mig som en riktig prinsessa.

 Dom andra drog iväg nånstans och jag och Fanny åkte in till stan för att jag hade sagt att jag ville ha en gratis fika på stora Coop.

 När man fyller år så bjuder nämligen stora Coop på gratis fika.
Jag valde en Budapestbakelse och kaffe, smakade fint😄

 Efter fikat åkte vi till gruvan.
Försökte kolla om vi kunde se dom nykläckta berguvsungarna men det gjorde vi inte.
Däremot träffade vi på mamma och jag fick bjuda henne på en glass 😅

 Sen fick jag en ögonbindel och Fanny körde runt mig så jag hade till sist inte en susning om vart vi var någonstans.

 När vi var framme ledde hon mig upp för en trapp och väl uppe fick jag ta av ögonbindeln.
Fick en chock när jag öppnade ögonen!
Där stod alla barn, barnbarn och tre av mina allra käraste vänner❣

Jag hade absolut inte förväntat mig att se dom där och jag blev så himla glad och rörd till tusen.

Fick börja med att öppna paket, och sen hade ungarna ordnat med tipspromenad och lekar.

 Grabbarna grillade och Fanny hade bakat tårta och gjort potatissallad.
Allt smakade helt fantastiskt och dom hade ordnat allt så himla bra.

Småtjejerna var med och Robert hade hämtat Fabian.
Det var ett kalas precis i min smak.
Jag hade inte pallat med någon stor fest som livet är just nu.
Jag sover dåligt på nätterna och vaknar oftast före 6 på morgonen så några sena kvällar blir det aldrig.

 Rasmus ville inte vara med på bild, han är aldrig lätt att få kort på och nu var det en tävling att försöka få en bild på honom.
Ingen vann den 😂

 Ex maken var så snäll och lånade ut sitt hus så vi kunde vara där och ha kalas.
Dom hade gjort ett kort till mig och "snygga" etiketter att ha på glasen.
En god bål hade dom också gjort.

Jag kunde inte önska mig en bättre födelsedag än den jag fick.
Den blev så mycket bättre än vad jag nånsin kunnat föreställa mig.

Jag har världens bästa ungar, vänner och familj❤
Utan dom vore jag inget.

 Tusen tack för alla grattishälsningar jag fått!
Blombud har jag också fått, jag har fått så mycket som jag aldrig kunnat drömma om ens💕

Bästa, bästa dagen fick jag!!

Kokar av ilska (igen)

 Så här såg Fabian ut när han kom hem från skolan idag.
Personalen på fritids som hade ansvar för Fabian idag hade verkligen INTE  skött sitt jobb!!

 Fabian har en ständig tillsyn och personen som haft honom idag hade inte en aning vad Fabian hade gjort när Robert frågade vad som hänt vid hämtning.
Glasögonen var helt vinda så dom fick vi gå ner till optikern för att fixa till igen.
Hans röda solhatt han hade på sig i morse var borta och han hade någon annans mössa som var 3 storlekar för små på sig.

Imorgon blir det ett samtal till rektorn för sånt här slarv ska definitivt inte hända!
Jag kommer aldrig låta den personen ha ansvar över Fabian igen.
Inte kan han tala om själv vad som hänt heller.

 Det ser nästan ut som han blivit hängande i nåt under halsen och upp mot ansiktet, inte som ett vanligt skrapsår man får om man ramlar i backen.

Stackars lilla plutt, han måste ju ha varit ledsen för han var ju blodig så till och med han måste ha känt av det.
Men hon hade inte märkt nåt alls och då har man absolut inte funnits i hans närhet som man ska!

Totalt överraskad

 Gick hemifrån lite tidigare på morgon och tog en längre promenad till jobbet.
Tisken låg spegelblank och hopptornen speglade sig i vattnet.

 Vid slussen hade nån plockat upp rostiga cyklar ur kanalen och ställt snyggt på rad vid staketet.
Såg ganska fränt ut.
Man undrar ju hur många cyklar det ligger i Faluån egentligen, ser nån nästan varje gång på mina promenader.

 Mitt i dessa eländiga Corona och skilsmässotider så älskar jag att gå till mitt jobb.
Har ju helt andra arbetsuppgifter än vanligt och har turen att få jobba tillsammans med världens härligaste människa hela dagarna.
Vi skrattar och gråter om vart annat och skrattar så vi gråter också 😅❤

 Förra veckan blev det sagt att vi skulle äta lunch tillsammans alla arbetskamrater då det fanns så mycket kassler i deras frys.
Inget konstigt med det tänkte jag, bara trevligt.

När vi kom in på lunchrasten var det fint uppdukat och nybakad äppelkaka till kaffet efter maten.
När vi ätit upp reser sig plötsligt alla och sjunger för mig!

Jag fattade verkligen ingenting!
Det var inte bara mycket kassler i frysen utan dom skulle fira mig!

Blev rörd så att tårarna rann och fick knappt fram ett tack❤

Herregud så överraskad jag blev!
Fick finaste buketten och ett presentkort att kunna köpa nåt till mitt nya hem.
Så oändligt tacksam för alla mina fantastiska arbetskamrater som idag gör helt andra uppgifter än vanligt.
Men det är så roligt för vi träffas mycket mer än vi normalt gjort och har så kul tillsammans.
Vi är alla ganska ensamma på våra arbetsplatser annars.

I mitt röriga liv som det är nu ger dom massor med skratt och energi.

 Hemma är det inte fullt lika positivt och blir ganska mycket diskussioner om framtiden...

Men det är väl bara att rensa så man får ur sig allt.
Jag blir bara så förbannad ibland och tårarna sprutar och orden räcker inte riktigt till.

Nån gång ska det väl bli ordning på allt, vill ju inte att vi ska bli osams.
Men vi pratar två helt olika språk och kommer från två helt olika planeter känns det som ibland...

Livet rullar på

 Blir långt mellan inläggen, har inget kul att skriva om och bara gnäll är väl inte så roligt att läsa i längden.

 Förra veckan var jag och Fabian på återbesök på ögon efter han fått sina glasögon.
Han har ju som lite svårt att sitta still och allt ska gå i hundra knyck.

Så även denna gång.
Direkt han kom in i rummet började han kolla efter asken med saker man får efter att man har varit duktig och gjort det ska skas göras i undersökningen.

Han fick sätta sig på en stol och fick ett blad med fyra olika bilder på.
Hon som skulle göra syntesen satte sig en bit ifrån med en karta med samma bilder i olika storlekar.
Så som vi har med bokstäver när man kollar synen.
Men eftersom han inte kan prata så får han peka på bilderna som hon pekar på om han ser dom eller ej.

Han såg till fjärde eller om det var femte raden.
Sen var tålamodet att sitta stilla slut och asken med saker lockade för mycket.
Hon som gjorde syntestet sa att han hade säkert sett mer om han bara inte haft så bråttom med allt 😂

Jag kan inte annat än skratta åt honom, han är som ett enda stort lyckopiller.
Alltid glad och full i sjutton 🥰

 Han valde en boll efter undersökningen och på vägen hem stannade vi till och kastade lite sten i vattnet nedanför lasarettet.

 Och dom här två sötnosarna då💕
Selma var här och dom badade tillsammans.
Hon är alltid så omhändertagande och hjälpsam med Fabian.
När dom badat klart tog hon fram kläder åt honom och hjälpte han på med dom.
Han var så himla nöjd med sin julskjorta och dinosauriebyxor till de.
Så borstade hon hans hår också🥰
Höll varandra så gulligt i handen när vi skulle ta kort på dom.

 Promenaderna går inte lika lätt som det gjort innan när man kunnat springa fram på gatorna.
Andningen är dock mycket bättre sen jag fick medicin.
Men det kunde ta en månad innan jag kände nån riktig effekt.

 Igår låg gatorna öde och inte en bil när jag gick ut på morgonpromenaden.
I ån låg dock en rostig cykel.

 Årets i normala fall vackraste och härligaste tid.
Inte riktigt den känslan i år.
Inte mycket alls som är härligt just nu.
Väntar fortfarande på inflytt, kan dröja ett tag till så vi bor under samma tak än.

Funderar över framtiden, kollar annonser hela tiden och har snart fått ihop till ett nytt hem. Man kan få mycket för liten slant när man köper begagnat.
Ser faktiskt fram emot att få fixa till ett nytt hem om än lite litet till mig och Fabian.
Men det kommer bli bra.

Har en hel del att ta tag i och ordna med men måste veta hur det löser sig med assistans för Fabian först.
Vi kommer att överklaga beslutet med hjälp av assistansbolaget och dess jurister.
Det är ett helt galet beslut från försäkringskassan.

 Nästa helg fyller jag 50.
Känner inte att det finns nåt riktigt att fira...