Bråkiga dagar

 Instagramvänligt heminredningskonto,  ja nåt sånt kommer jag då aldrig att ha.
Däremot ett barnvänligt med inbyggda hinderbanor över hela lägenheten.
Lite som att bo i en labyrint, har man tur hittar man ut ibland.

Fabian och Selma röjde gärnet i lördags morse.
Så länge dom leker och har kul gör det inget alls.

Blev dock avbrott i leken då mormor kom och dom tog tåget till Borlänge.
Jag och Fanny tog bilen dit så dom kunde åka med oss hem.

Fabian ville äta på Ikea så det gjorde vi.
Sen skulle vi gå över till kupolen en sväng.
Hade ingen rullstol med oss dumt nog.
Fabian var inte på sitt bästa humör och tappade benen hela tiden.
Han blir helt avslappnad i hela kroppen så att det går inte ens att bära honom.

Slutade med att jag fick gå över till ikea i spöregn och hämta bilen.
Dom stod ute och väntade på mig när jag kom med den.
Alla utom Fabian som låg i en hög på backen, under tak dock.

 Den här helgen har han inte varit rolig.
När han somnade på kvällen njöt jag lite extra av lugnet som fann sig.
Dessutom började mitt favoritprogram på TV.
Så Mycket Bättre.

Rensade tårkanalerna rejält under programmets gång.
Det programmet berör som inget annat.
Jo Sofias Änglar, men det är av andra anledningar för att det ofta är så sorligt❤

 I morse höll den här killen på att driva mig till vansinne igen.
I tre timmar tjatade han om glass direkt från det han vaknade.

Springer och öppnar frysen och kylskåpet hela tiden!
Jag gav mig inte och blev utan glass och vi blev sams till slut.

 Då blev det lite kramkalas 💕

 Jag drog till gymmet för att koppla av och varva ner.

 Koppla av var kanske fel ord för jag var helt slut när jag en timme senare gick därifrån.

Jag missade tisdagens pass med Runacademy så jag körde det själv på löpbandet idag.
Man vill ju inte ligga steget efter dom andra på tisdag när det är dags för ett nytt pass.

 Gick hem med ett lugn i kroppen och Fabian fick även sin glass när jag kom hem 🙂

 Satte mig och sydde lite på eftermiddagen.
Har blivit några babynest sydda nu.

 Robert stod för söndagsmiddagen.
Han hade gjort så otroligt goda plankstekar åt oss.
Snacka om lyxmiddag.

Efter lite bråk på kvällen somnade Fabian till slut bredvid mig i syrummet.
Vet inte vad han har kommit in i för fas.
Men det är inga roliga dagar för varken honom eller oss.

Nåja, vi har alla våra mindre bra perioder och man kan inte vara på topp jämt.
Det är tur han är söt 🥰

Den som väntar får ibland vänta onödigt länge

 I veckan tog jag mig vatten över huvudet när jag skulle baka dagens fika till kaffet.
Jag bakar det mesta själv.
Är bara när det krisar till sig riktigt med möten och annat som jag inte hinner baka som det blir köpebröd.
Men jag har oftast hembakt i frysen att ta fram vid såna tillfällen.

 Jag gjorde bakelser i veckan som tog lite längre tid att göra än jag räknat med.
Gjorde först botten som jag stansade ut.
Fyllde med en ring med vaniljkräm och hallonsylt i ringen.

 Sen på med ett till lock och så grädde på toppen.

 Sist ett lock av marsipan som jag färgat själv och så ett hallon på toppen.

 Lade på sista locket precis när första gästen trillade in på fika 🙂
Eller fikat blev efter ett musikquiz rättare sagt.

 I veckan har jag hunnit med både gym och löpning.

 Hade ingen bil igår så då var det ju perfekt att passa på att jogga hem efteråt istället.
Tog en liten omväg så.det blev ca 4,5 km hem.

 Fabian fick 39,6° i feber i veckan.
Lite mysigt ändå när han somnar mot axeln på en på kvällen.
Man får passa på att mysa lite.
Dom stunderna är få då det oftast ska gå i 140 knyck för jämnan❤

 Jag har ett litet problem.
Varje kväll får jag sendrag i tån bredvid stortån.
Kan det bero på nåt särskilt att man får sendrag hela tiden?
Brukar säga till Robert att nu får du dra ut min tå igen 🙃

 Och idag var dagen vi väntat på sedan i Mars kommen.
Det var då jag ringde habiliteringen och sa att Fabian blivit för lång för sin rullstol.

I Maj fick vi komma upp för att dom skulle ta mått på honom för utprovning av rullstol.
I september fick vi en tid på hjälpmedelscentralen som jag min virrpanna lyckats ta fel på dag på så den missade vi...

 Idag kom vi då äntligen dit.
Det visade sig då så enkelt att dom bara kunde göra lite enkla justeringar på hans nuvarande rullstol så att han kan ha den ett tag till.
På en timme hade dom flyttat ner fotstödet, bytt sittdynan till en tjockare, längre, fixat freewheelet och satt dit ett nack/ryggstöd.

I 6 månader fick vi alltså vänta på denna enkla åtgärd.
Jag är så in i vassen trött på vår habilitering men ändå drar jag mig lite för att byta till Borlänge.
Vår sista som vi tyckte så mycket om och som verkligen kände förtroende för, och som kände oss och Fabian sen dag 1 vi började gå där har slutat nu.
Det byts personal där hela tiden tycker jag.

 Nu sitter han bekvämt i sin rulle igen❤

 Fanny och Selma sover hos mig och Fabian i natt.
Vi har tränat hemma efter en långpromenad ute.
Ätit sushi och pysslat.

 Dom var så duktiga att pyssla ihop fina saker och dom tyckte att det var kul också.
Rusta hade så bra grejer för bara 10 kronor.

 Imorgon får jag kanske hjälpa Fanny ur sängen.
Jag har oftast mer träningsvärk efter ett tufft hemmapass än ett pass på gymmet.
Vet inte om det beror på att jag törs ta i mer hemma än där.

Kul med sällskap av Fanny och barnen idag i alla fall.
Selma älskar att träna hon också precis som Fabian 💪🥰

Fabian 7 år

Då var 7-årsdagen här.

För 7 år sedan kl 10:57 föddes världens mest underbara lilla kille.

28 minuter senare drog han sitt första andetag❤

Han har varit unik från första stund. 

Det var även svårigheter och motgångar från första stund.

Han klarade inte att amma, inte ens att suga från flaska så vi fick mata han försiktigt med maten i en spruta och trycka in lite åt gången så han inte satte i halsen.

Han var sen i utvecklingen och när han var runt 3 år fick vi veta att han har en microdeligition. 

Det fattas alltså en bit i en kromosom och det är inget man kan få tillbaka eller laga på nåt vis.

Den lilla biten styr många funktioner som gör att Fabian får kämpa lite extra med allt.

Han har till exempel väldigt svaga reflexer som gör att han ofta slår sig rejält när han ramlar. 

Klarar inte att tugga maten och har svårt att svälja vissa konsistenser. 

Vi visste ju inte om han skulle kunna gå eller pratat heller, går gör han men han pratar med tecken.

Vem vet om 5 år kanske han kan säga några ord också, han kan några ord nu med.

Mest namn och så viktiga saker som glass och tåg😊

Idag åkte vi till Borlänge för att jag skulle köpa en keps jag kan ha på mig när jag springer vid regn.

Ser inget annars då jag måste ha glasögon hela tiden.

Fabian ville ha en mössa och såklart han fick det på sin födelsedag. 

Sen ville han äta köttbullar på IKEA.

Såklart han fick sin önskan uppfylld även där.

Han vet vad han vill den här lilla kromosomkillen 🥰

Till efterrätt fick han kladdkaka med grädde, också enligt önskemål.

På skolan hade dom firat honom och fikat glass med världens bästa klass❤

Jag har mest legat på latsidan idag men avslutade dagen med lite löpning.