Summa sidvisningar

tisdag 10 juni 2014

Fabian har fått sin nya rollator

Strax efter klockan 8 gav vi oss ut på promenad.  Fabian somnade nästan direkt och sov i en hel timme. Jag passade på att gå och lyssna på lite podcast.

Försökte att springa lite men idag kändes det som att någon sprang efter mig och kastadet knivar i ryggen på mig.
Jag fick helt enkelt gå.

Väl hemma slängde vi i oss lite gröt och mellanmål sen upp till habiliteringen.
Fabian skulle äntligen få sin rollator.
När vi satte i honom först bara hängde han där. När vi visade att han skulle och kunde gå med den blev det en väldig fart på honom.
Han sprang i stora salen fram och tillbaka.

Han fick till och med gå själv ut till bilen på parkeringen.
Den här rollatorn är så bra för den har lite större hjul och kan användas utomhus.
Blir nästan svårt att gå med den inne istället för den är lite stor och otymplig på det viset.

När vi kom hem fick han gå lite ute på gården tänkte jag. Han gick runt hela kvarteret.
Han sprang fram som en virvelvind och skrek och skrattade. Han var så himla lycklig. Vi var ute ända till Robert kom hem på lunch så han också fick se hur duktig Fabian var.
Han blev nästan tårögd när han fick se Fabian komma springandes emot honom.
Heja Fabian!!! 😃

måndag 9 juni 2014

Mösspåtagning och kvällsjogging

Idag har vi haft sällskap av Fanny. Hon kom hit och la sig i soffan och myste med min stora kexchoklad.
Vi skulle gå ner och titta på alla studenter på mösspåtagningen.
Det började klockan 15 men Fabian sov till klockan 16 så vi missade när dom gick runt med en fot på trottoaren.
Men mösspåtagningen såg vi och det var det viktigaste.

Det är sån underbar stämning bland alla glada studenter. Jag ryser när jag hör alla glädjerop och glada sånger.
Vi höll oss i skuggan uppe vid kyrkan för det var så varmt o solen.
Fick för första gången på Fabian en keps. Jag har sytt på band på den så jag kan knyta den runt hakan.
Han slet lite i början men sen fick den sitta på. Imorgon ska vi försöka få på en cykelhjälm.  Han gillar inte att ha saker på sitt huvud.  Det är ett elände att bara ta huvudmått när man är på BVC.

Vi gick på stan lite efteråt sen tog vi en glass och gick hem. Fanny har plockat ihop lite saker här hemma så Robert körde ut henne till Grycksbo med allt. Det var föresten en artikel om Fabian i Falu Kuriren idag. Dom ville göra en uppföljning om hur det går för honom. 

När Robert kom hem var klockan strax efter 21 och jag var trött så det sved i mina ögon.
Han pushade mig att ut och gå så jag knöt på mina alldeles nya skor och gav mig iväg.
Sprang 3,6 km av dom 4,6 och nu sitter jag här och eftersvetttas. Fy bubblan vad det är skönt efteråt.
Tack älskling för utan dig hade jag gått och lagt mig istället ♡

Nu kan jag med gott samvete hoppa i säng. Imorgon ska vi till habiliteringen och hämta ut Fabians nya rollator :-)
God natt!

Kram C

Skolavslutning och fylla

Var är världen på väg?
Alla gränser suddas ut mer och mer.
Lite regler och ordning och reda finns knappt längre. Lärare har inget att säga till om längre, barnen har ingen som helst respekt för sina lärare.

Jag var med i skolan när mina barn var små och nu är ju det ett tag sen.
Men det var en enorm ljudnivå och ingen arbetsro alls.
Inte många lyssnade på läraren utan fortsatte att prata trots upprepade tillsägningar.
Jag beundrar dagens lärare, dom måste ha ett tålamod utan dess like.

Det är inte skolan som ska uppfostra våra barn. Det är vi föräldrar som ska göra det. Men som samhället ser ut idag kan jag förstå att många intet orkar eller har tid för sina barn som sig bör.
Det måstes jobba heltid för att klara ekonomi, hem och familj. Det i sig gör att barnen måste vara på förskolan långa dagar.
Komma hem sent, äta middag, se på tv, koppla av och hoppa i säng. Eventuellt någon fritidsaktivitet ska klämmas in däremellan också.

Det här kan göra att man inte orkar ta tag i en diskussion och man blundar och rycker lite på axlarna istället.
Jag är ju en av alla som skilt sig när barnen varit små (yngsta var då 6 år)
Det är nog lättare att vara bestämd och hålla regler när man är två. Ännu lättare om man tycker lika och samarbetar.

Snart är det skolavslutning och student igen, även om jag inte har någon student i år.
Hörde att det eventuellt ska förbjudas med traktorer och flak i framtiden.
Det på grund av olyckor som händer och det händer oftast på grund av fylla.
Varför måste det supas tidigt på dagen? Behöva verkligen det ruset då?
Jag menar själva studenten och lyckoruset som är när man åker runt på flaket räcker väl gott och väl?
Man blir att komma ihåg färden och får ett minne för livet. Alla glada människor som står och tittar på efter vägen och stämningen runt omkring är ju ett rus i sig.
Att man sen festar till på kvällen säger jag inget alls om, det gjorde jag med.

Men halva studenten är ju just tjusningen och lyckan att åka runt och vråla på ett flak. Det vore ju jättetrist om det skulle förbjudas bara för att vi vuxna inte törs, kan stå emot våra ungdomar som vill dricka alkohol redan från morgonen.
Det är ju faktiskt vi som förstör själva för våra ungdomar genom att inte stå emot och säga nej.

En annan sak är allt som skrivs på nätet.
Ja även jag har skrivit tokiga saker, men aldrig något jag inte skulle våga säga till personer i fråga direkt.
Men ibland tycker jag att det går över styr när det ska klankas och klagas om minsta sak.
Och man är fullt medveten om att det kommer att såra någon.
Facebook är en rolig grej för man har kontakt med folk man inte skulle ha annars som kanske bor långt bort.
Man hittar grupper och folk i samma situation som man själv är i och man kan byta erfarenheter och ställa frågor på ett enkelt sätt.
Men det är även en plats där man lätt kan skriva rent utav elaka och sårande saker snabbt och enkelt.

Men negativa människor som bara tar mer än dom ger och är medvetet elaka dom kan man rensa bort.
Inte bara från "vänlistan" på Facebook utan överhuvudtaget för det är ändå inga vänner.
Det är så lätt att skriva saker på nätet men jag tror att många av dom som gör så inte alls skulle vara så tuffa öga mot öga. Det är väl ett sätt att få uppmärksamhet på och en stor svaghet att bete sig på det viset.
Det sorgligaste är att det ofta är vuxna människor som gör så.

Tänk om alla kunde sprida god energi och skriva snälla saker om och till medmänniskor istället.
Ja även jag måste tänka på det. Att klanka på hur folk klär sig och ser ut är bara en svaghet. Eller så måste man tycka att man är perfekt själv.
Det vore jättetråkigt om alla skulle se likadana ut.

En liten komplimang och ett vänligt ord kan göra ens dag alldeles fantastisk.
Något som gör mig glad är kommentarer på bloggen till exempel :)

Nu önskar jag alla fina glada människor en riktigt skön måndag!
Vi måste hjälpa varandra att må bra och inte tvärt om ♡

söndag 8 juni 2014

Det blev en heldag i Furuviksparken (bildbomb)

 I morse när vi satt och åt frukost och tittade på nyhetsmorgon så kom vi plötsligt på att vi skulle åka till Furuvik. Packade ihop det vi skulle och satte oss i bilen mot Gävle.
 När vi kom in i parken möttes vi av en väldigt lång man. Fabian tittade lite skeptiskt och sträckte upp handen och hejade.
 Dom skulle precis till och mata aporna när vi kom. Det var så packat med folk så vi såg inget utan gick tillbaka sen och tittade på aporna istället.
 Det här var ett ögonblick som Robert längtat efter länge. Att för första gången ha Fabian på sina axlar. Han satt inte länge men han gjorde det i alla fall.



 När vi skulle gå in till getterna fick Fabian gå "själv" där inne. Han stapplade fram över stenar och allt helt orädd för djuren.



Mycket att se på

Mitt livs kärlek

Pappa var roligare att titta på och busa med än att se på dom stora kamelerna






 När vi ganska precis gått igenom alla djur kom det en regnskur. Vi satt under tak och åt under tiden.

Fabian vilade i vagnen lite

Robert bär på min vinst

Söta små silkesapor

Äcklig grön orm


Haha jag vet inte vad den ena apan tagit för grepp om den andra lilla apan

 Vi har haft en alldeles fantastisk dag och jag tror att Fabian också tyckte att det var kul. Även om när vi stod och titta på aporna genom glaset och dom var alldeles framför oss, då tyckte han att flickan som stod bredvid oss var mer intressant än djuren. Han är inte så med när man pekar och försöker att få honom att titta på saker. Det kommer väl nån gång det med.

 Robert spelade på tre olika chokladhjul men vann inget. Jag ville inte spela men till slut tvingade han fram mig till ett hjul och jag spelade väl en gång då. Det var bara jag där som spelade helt ensam. Valde en bricka och hon stannade hjulet......och jag vann!!!!
Robert bara vrålade och jag höll på att skratta på mig ha ha :-)
Jag fick till och med gå in och hämta min vinst själv :)