Försäkringskassan, ja vad ska man säga

 Är man uppe före tuppen och solen skiner, ja då är det helt underbart att börja dagen med en långpromenad.
Älskar att höra fåglarna kvittra och allting doftar extra gott tidigt på morgonen.

 Att man dessutom rensar huvudet från en massa är ju också skönt.

 Att sen komma hem och äta frukost blir som pricken över i 👌

 Fanny och Jesper har gjort en fin uteplats nedanför balkongen.

 Blev riktigt bra när det blev klart.

 Jag önskar att promenaderna kunde rensa bort allt dumt men det går tyvärr inte.
Vi ansökte om fler assistanstimmar till försäkringskassan.
Fick avslag och blev av med allt...

Hur sjukt är det inte att det sitter en människa i Norrköping som aldrig träffat Fabian kan avgöra vad han kan och inte kan.

Hon har helt kört över vad förra handläggaren skrivit och som faktiskt har träffat Fabian också.

Det är helt galet.
Enligt henne kan Fabian både äta själv, röra sig obehindrat och kommunicera så att alla förstår.

Man undrar ju då varför Fabian går i särskola och behöver ständig tillsyn och hjälp med det mesta.
Tack och lov hoppade kommunen in och tog över.
Vet inte vad vi gjort annars...

 Fabian skulle haft sin första skolavslutning imorgon.
Men han är snorig och får inte komma till skolan i dessa coronatider.
Vi har tillbringat våra dagar utomhus i Grycksbo under veckan.
Robert jobbar och har lektioner och möten via datorn hemma.

 Symaskinen har jobbat lite igen också.

 Idag tog vi cykeln ut till Grycksbo.

 Det är tur att Fabian har större syskon som har koll på honom när inte jag är i närheten.
Jag var i cykelrummet och lindade upp en vattenslang nör jag hör Fanny skrika i panik att Fabian (som enligt försäkringskassan klarar att äta helt själv utan tillsyn) satt i halsen.

Jag sprang det snabbaste jag bara kunde och tog trappen i två steg!
Både Fanny och Felix hade hunnit med att dunka Fabian ordentligt i ryggen innan jag kom upp och precis när jag kom fram till honom lossnade det och han fick luft igen.

Utan deras snabba insats vet jag inte hur det kunnat gå.
Fabian behöver ständig tillsyn och hjälp med  att äta för att inte sätta i halsen och kvävas, kommunicera så att andra förstår honom och även nån i sin närhet som ser till att han inte slår ihjäl sig när han bara går rakt ut för en trappa eller ramlar ständigt på ojämn mark.

Det är lika otäckt varje gång han sätter i halsen rejält.
Man vänjer sig aldrig med det❤

Lägenheten i Grycksbo väntar vi fortfarande på att få komma in i.
Men det kommer att bli skönt att bo nära Fabians alla stora syskon och dom små härliga tjejerna som också är så bra med Fabian❤