Idag var vi och köpte en ny liten såg till Fabian, han gick direkt ut till sin lilla snickarbänk och började snickra när vi kom hem. Han har sin lilla bänk rakt nedanför vår balkong.
Igår firade vi Rasmus som fyllde 28 år. Han önskade en budapestrulle i present så det fick han. Gjorde en till påskmiddagen vi åt också. Gör dom helt mjölkfria så att alla kan äta samma då Lovis är allergisk. Dom är även glutenfria, så ganska allergivänliga om man inte är allergisk mot nötter då.
Det jag gillar mest med att bo här här att det alltid finns nåt att pyssla med. Jag och Fanny har piffat och fixat med deras altan. Vi har gjort en ställning för luktärtorna att klättra på av armeringsnät, samt en rabatt att plantera dom i nedanför. Så har vi även byggt ihop ett tak att sitta under.
Snickar`n hjälpte till såklart han med.
Påskvädret var ju alldeles fantastiskt härligt! Tog en liten cykeltur med barnbarnen då Fabian inte ville vara med. Lilla Harry älskar att åka i mormors lådcykel därav det nöjda leendet😍
Vi stannade till och lekte lite vid församlingshemmet.
Invigt balkongen med årets första bubbel i sällskap av Fanny och Rasmus tjej Linnea. Mysigt värre💕
Påskmiddagen intogs ute i trädgården då vissa var förkylda och höll sig inne.
Snart dags för det här påskägget att kläckas, Elin räknar ner dagarna som inte är allt för många förhoppningsvis.
Här har vi två olika vårtecken, Selma som plockar tussilago och Fabian som är blöt upp till midjan...
Hjälpte Elin att sy färdigt babynestet och så gjorde jag en filt och kudde till också. Jag och Fabian har bakat lite under lovet.
Innan lovet var han påskgubbe på skolan, han gillar inte att bli målad i ansiktet😄 Vi har även varit på ögonkliniken då han hade sönder sina glasögon. Synen hade försämrats ganska rejält och nu väntar vi på att nya glasögon och även solglasögon med styrka ska bli färdiga. Han var så himla duktig under besöket på både ögonkliniken och hos optikern.
Jag har haft två sötisar hos mig på dagarna när föräldrarna jobbat💓
Harry och Harry sov middag bredvid varandra i Fabians säng, Fabian har döpt sin nalle till Harry.
Jag och Fabian fick varsin påskpresent av Rasmus och Linnea. Han godis och jag dagsfärska ägg.
Vi, eller nej jag menar såklart Påskharen hade gömt ägg i trädgården och gjort varsin karta till barnen så dom fick gå på äggjakt.
Lyckan var ju ändå total när Fabian fick åka ett varv med Rasmus på hans fyrhjuling, mer tecknar han på bilden och ville aldrig sluta åka😅
Spela spel är vår nya grej. Bra sätt att varva ner på kvällen innan Vägens hjältar och läggdags.
Tittade in i kyrkan vid stora torget och Fabian blev mest intresserad av lilla kyrkan byggd i lego som fanns där inne.
Har fått lite nya bilder och scheman i veckodagarnas färger från habiliteringen. Vi har börjat med samma slags bildschema hemma som dom har i skolan. Struktur och planering är väldigt viktigt för Fabian. Det kan vara väldigt svårt att få honom att sluta med saker annars. Med hjälp av bilderna så vet han nästa punkt som ska göras och det underlättar verkligen vår vardag.
Vi har haft babyshower för Elin, Jag gjorde en smörgåstårta och bakade lite. Så kom hennes kompisar hit med en massa olika bebissaker och hon blev så glad för allt.
Dom här små gillade inte garneringen på tårtan utan använde den till annat istället😅
Fabian eftermiddagsschema kan t.ex. se ut såhär när han kommer hem från skolan.
Medan isarna var fina var vi ut på en fisketur med Rasmus, Fanny och alla barn. Det blev inte mycket fiske med lite grillad korv och lek i solen.
En av dom har ett bowlingklot innanför tröjan....↓
Mormor var inte så dragen som hon ser ut, men vi hade en rackarns trevlig kväll med först middag på Basta och bowling efter det.
Jag och Fabian gjorde Robert sällskap till Stockholm en dag. Han var dit för att göra en ADHD utredning efter att ha väntat på att få komma till psyk i Falun i nästan 2 år. Det är inte Robert som är bakom oss på bilden men vi skojade och sa att det var han, det tyckte Fabian var roligt. Vi gjorde ett besök på Naturhistoriska museet och det var spännande värre. Mycket spännande att se där.
På tal om ADHD, jag har tre barn med diagnosen. Eller egentligen två och en med ADD. Fabian är en av dom.
Jag har mer och mer insett att det faktiskt är ett funktionshinder som begränsar och försvårar vardagen och livet ganska mycket.
Det ter sig dock ganska olika, rastlösheten/hyperaktiviteten kan sitta i huvudet eller i kroppen som gör att man har svårt att vara stilla.
Koncentrationssvårigheter är nog en gemensam nämnare hos alla.
Struktur och planering kan vara en stor svårighet, en impulsivitet som kanske inte gör dom bästa besluten kan ställa till det rejält.
Sköta jobbet verkar dock fungera väldigt bra.
Ordning och reda är också en svårighet, det finns dock hjälp att få och det är ju verkligen bra.
Att avsluta och göra klart något man påbörjat är en annan svårighet, det dyker ofta upp något annat man påbörjar istället som inte heller blir klart.
För mig som gillar ordning och reda, struktur och planering blir det såklart en väldig krock.
Med barnen är det en sak, att leva med någon är en helt annan.
Att behöva säga till om allt eller göra allt själv gör att man känner sig som en tjatig, trött gnällig morsa istället för fru.
Att ta steget och söka hjälp för det är oerhört tufft, att sen få en diagnos som ger en funktionsnedsättning är nog tufft bara det.
Livet blir och se helt annorlunda ut både för den drabbade och som anhörig. Man får både mer förståelse över om varför personen gör tokiga saker och beter sig som den gör.
Det förklarar nog även en hel den för den som får diagnosen.
Medicin kan hjälpa många och andra fungerar bra även utan. Att få hjälp med planering, ekonomi, handling och sköta hemmet finns genom kommunen.
Det är ett stort steg att ta emot hjälp också, att inse att man behöver hjälp med vad som kan ses som enklaste saker.
Jag tror att många rycker på axlarna åt någon som har ADHD eller ADD och inser och förstår inte vilka svårigheter det faktiskt kan ge.
Det är verkligen inte en diagnos som vem som helst kan få som många säger.
Det är ett funktionshinder som begränsar vissa mer än andra och det ter sig olika.
Jag tror att många vuxna som gör en utredning som vuxen kanske börjar fundera över sin skolgång, barndom, händelser genom livet som ställt till det och söker hjälp.
Det är aldrig för sent att ta hjälp när man behöver och man är ingen dålig människa för det, tvärs om. Man är oerhört tuff som törst ta tag i det.
Jag som anhörig kan känna mig som en värdelös människa ibland just för att jag inte orkar med dessa ADHD fasoner alla gånger.
Hur många gånger har jag inte sagt eller tänkt "men hur svårt kan det va!?" eller "skärp dig" "men ser du inte?" "Hur tänkte du nu?"
Ingen vill väl ställa till det med flit💓
Jag ska börja med att skärpa mig själv, hur svårt kan det va?
Ganska svårt faktiskt.....och tålamodskrävande...
Jag tror fler borde läsa på mer om diagnosen och få lite mer förståelse💗
