Bra dagar, dåliga dagar, fina bilder och otäcka bilder

 Vilka dagar och kvällar vi har, vilken sommar vi fått!
Nåt härligt mitt i allt annat kaos vi lever i.
Blir långt mellan blogginläggen så det blir därför ganska mycket bilder när jag väl lägger ut.

 Tar dagliga promenader eller joggingrundor och då åker alltid kameran fram.

Kommer sakna alla fina gångstråk som finns här i Falun.
Man kan gå olika vägar varje dag och vi bor i en vacker stad.

I Grycksbo finns inte så många vägar att välja mellan.
Min dröm är väl att en dag kunna äga något eget med en liten gård eller grön plätt att kunna vara ute på.
Odla lite blommor och grönsaker och Fabian kan röra sig fritt.

En dröm jag haft i många år men förhoppningsvis ska kunna uppfylla på egna ben.

Igår hade jag en riktig skitdag.
PMS är inte att leka med, humöret ändras och tålamod likaså.
Allt känns skit!
Sen nästa dag kan det vara helt annat igen.

Men när man ändå är på hugget kan det vara ett bra tillfälle att passa på och rensa luften lite och det gjorde vi ganska bra igår.

Ibland känner jag att jag kastat bort flera år på ingenting.
Vi borde ha gått isär för länge sen men skulder och Fabian har hållit oss ihop.
Under PMS dagar känns det verkligen extra starkt allting.

Vi har haft många bra dagar och mycket roligt ihop också såklart.
Men vi är nog alldeles för olika och har helt olika tankar och drömmar om framtiden.

Man kan inte ändra de som varit men man kan göra något åt det som komma skall.
Nya drömmar och nya mål, den här gången ensam med Fabian.

Det dröjer nog inte förrän vi får sätta igång med min lägenhet heller nu.
Min semester kommer nog att tillbringas med en pensel i handen och renovera och fixa så att vi kan flytta in.

 Vi tillbringar mest hela dagarna där ute redan så Fabian känner sig som hemma där redan nu.
Han älskar att vara där.

 Selma är helt fantastisk med Fabian❤
Hon ser efter honom, hjälper honom och försvarar honom.
Och fom leker så bra ihop och har så roligt tillsammans och förstår varandra utan ord.

 Vi har haft en babyshower för Fanny.
Jag hade sytt ett babynest som matchade fint till både paket och cupcakes.

 Sen fick hon en massa annat fint från sin svärmor och svägerskor 💕

 Jag älskar att starta dagarna med tidiga promenader.
Börjar alltid med en kopp kaffe innan jag går ut.
Det brukar resultera i att jag oftast blir så pinknödig att jag får springa in på toaletten när jag kommer hem.
Häromdagen var jag 6 km bort från hem när det började krisa.

Men då hade jag turen att hitta ett dass som löste mina problem 😄

 Såhär vackert är det längst ut på Roxnäs udde.

 Är man lite känslig får man skrolla snabbt ner nu!

Robert gjorde illa sin arm i början på mars innan corona bröt ut.
På akuten togs han inte riktigt på allvar och sen kom corona, vi blev sjuka och allt drogs ut på tiden.
När han sen väl fick komma och bli ordentligt undersökt visade det sig att bicepsnerven gått helt av och det blev operation.

Han trodde att det var ett litet snitt dom gjort och skulle upp och ta stygnen häromdagen.

Han fick en chock när han såg sin arm!
Man undrar ju vilken klåpare som gjort det där!?
Allt ser helt snett och vint ut, massor med stygn och det var inte särskilt vackert sytt och kommer nog inte bli ett fint ärr.

Inte hade det läkt ihop heller så han blev tejpad och omplåstrad på nytt.
Får inte anstränga armen alls på drygt 6 veckor.
Högerarmen såklart också.

Inget bad heller förrän såret är helt läkt...

 Midsommar firade vi i Grycksbo och gjorde vår egna stång.
Kanske inte den vackraste men barnen var nöjda😄

 Vi dansade och sjöng små grodorna runt stången, åt god mat och spelade kubb.

Vi hade en himla mysig midsommarafton tillsammans.

 Elin hade gjort tårtor och jag och Fanny fixade övriga maten.

 Midsommardagen var vi bjudna till Roberts föräldrar på mat och Selma och Lovis var med oss dit.

Selma är så duktig med hundar och passade på att mysa med Rufus.

 Fabian som varit mest rädd för Rufus gav faktiskt en puss på nosen.

 Sötaste lilla Lovis och jag💕

 Här hemma är det ibland svårt att få plats vid bordet när man ska äta...

 Elin har plnterat gurka åt Robert och det börjar komma massor med små gurkor på den nu.

 Idag har vi varit vid spjutsjön så att Fabian fått kasta lite sten.
En sysselsättning han aldrig tröttnar på.
I över 3 timmar stod han och kastade sten i vattnet.

 Jag avslutade helgen med en joggingrunda i sommarvärmen på kvällen.

Det blev ett bra avslut🌞❤

Försäkringskassan, ja vad ska man säga

 Är man uppe före tuppen och solen skiner, ja då är det helt underbart att börja dagen med en långpromenad.
Älskar att höra fåglarna kvittra och allting doftar extra gott tidigt på morgonen.

 Att man dessutom rensar huvudet från en massa är ju också skönt.

 Att sen komma hem och äta frukost blir som pricken över i 👌

 Fanny och Jesper har gjort en fin uteplats nedanför balkongen.

 Blev riktigt bra när det blev klart.

 Jag önskar att promenaderna kunde rensa bort allt dumt men det går tyvärr inte.
Vi ansökte om fler assistanstimmar till försäkringskassan.
Fick avslag och blev av med allt...

Hur sjukt är det inte att det sitter en människa i Norrköping som aldrig träffat Fabian kan avgöra vad han kan och inte kan.

Hon har helt kört över vad förra handläggaren skrivit och som faktiskt har träffat Fabian också.

Det är helt galet.
Enligt henne kan Fabian både äta själv, röra sig obehindrat och kommunicera så att alla förstår.

Man undrar ju då varför Fabian går i särskola och behöver ständig tillsyn och hjälp med det mesta.
Tack och lov hoppade kommunen in och tog över.
Vet inte vad vi gjort annars...

 Fabian skulle haft sin första skolavslutning imorgon.
Men han är snorig och får inte komma till skolan i dessa coronatider.
Vi har tillbringat våra dagar utomhus i Grycksbo under veckan.
Robert jobbar och har lektioner och möten via datorn hemma.

 Symaskinen har jobbat lite igen också.

 Idag tog vi cykeln ut till Grycksbo.

 Det är tur att Fabian har större syskon som har koll på honom när inte jag är i närheten.
Jag var i cykelrummet och lindade upp en vattenslang nör jag hör Fanny skrika i panik att Fabian (som enligt försäkringskassan klarar att äta helt själv utan tillsyn) satt i halsen.

Jag sprang det snabbaste jag bara kunde och tog trappen i två steg!
Både Fanny och Felix hade hunnit med att dunka Fabian ordentligt i ryggen innan jag kom upp och precis när jag kom fram till honom lossnade det och han fick luft igen.

Utan deras snabba insats vet jag inte hur det kunnat gå.
Fabian behöver ständig tillsyn och hjälp med  att äta för att inte sätta i halsen och kvävas, kommunicera så att andra förstår honom och även nån i sin närhet som ser till att han inte slår ihjäl sig när han bara går rakt ut för en trappa eller ramlar ständigt på ojämn mark.

Det är lika otäckt varje gång han sätter i halsen rejält.
Man vänjer sig aldrig med det❤

Lägenheten i Grycksbo väntar vi fortfarande på att få komma in i.
Men det kommer att bli skönt att bo nära Fabians alla stora syskon och dom små härliga tjejerna som också är så bra med Fabian❤