Summa sidvisningar

söndag 9 september 2018

Det hinner hända mycket på en vecka

 Oj vad fort den här veckan har gått!
I tisdags hade vi friskvård med jobbet och gick en 3 kilometer lång promenad tillsammans i Rottnebyskogen.
Efteråt blev det lite fika och prat.
Sen sprang jag hem, fick skjuts av Robert och Fabian dit.
 På onsdagen hade vi lunchmöte på Dalasalen.
Blev lite gott efter maten, det var ju ändå lill-lördag.
 Torsdag bakade jag bullar på jobbet och bjöd på ärtsoppa och pannkaka.

 På fredagen hängde vi med Elin och Alice.
 Alice ville gå till biblioteket och leka så det gjorde vi.
Sen var vi även upp och hälsade på Elins farmor på lasarettet och tog med henne ut till lekparken där🙂

 Igår, lördag sprang vi vårt första lopp någonsin tillsammans.
 Barnen sprang först och alla fick medaljer.


 Ett jättebra ordnat lopp och alla intäkter gick till barncancerfonden.

 Run of hope, just detta lopp hette run for Ted och anordnades av skolan han varit rektor på om jag förstått rätt.
Han gick tragiskt bort alldeles för tidigt i just cancer❤



 Närmare ett par hundra sprang loppet som började ganska tufft med 2,5 kilometer bara uppför.
Hela loppet var 5 km långt och jag kom i mål på 32 minuter.
 Robert var duktig och sprang halva banan och gick halva.
Riktigt bra jobbat!
 Älskar att göra såna här saker tillsammans.
Fabian var så duktig att springa han också.
Många ramlingar blev det innan han kom i mål dock❤

 Han måste ha slagit i huvudet nån gång av sina ramlingar.
Bulan han slog upp förra helgen var större än nånsin på kvällen.
 Kontaktade "Min doktor" via appen för första gången .
Skickade in bilder på bulan och fick svar efter några minuter bara.

Vi skulle avvakta till idag och i morse hade bulan lagt sig något igen.
Den är dock lite blåare än innan.
Han måste ha slagit i den igår när han ramlat.
Han har en förmåga att alltid lyckas landa på huvudet när han ramlar lilla plutten ❤

Han är pigg för övrigt och de är full fart.
Han gillar dock inte att man är och tar på hans panna så han är nog lite öm.

 Idag tog vi oss till den friska luften och skogarna i vackra Bjursås.
 Där har dom ett utegym med den finaste utsikten i alla fall.

 Vi grillade korv och barnen sprang omkring i skogen och plockade pinnar och lekte i flera timmar.
 En och annan vurpa såklart men han landade mjukt i blåbärsriset😀






 Vi avslutade dagen med att testa utegymmet.


 Hade systemkameran med mig och både Fanny och Felix hade tagit bilder med den.

Den här fina bilden på mormor hade Felix tagit, nån mästerfotograf vet jag inte om han är direkt😂




 Nåt hände med min frilla under träningen😅






 Dom här bilderna på Selma blev så himla fina tycker jag❤



 Lilla söta Lovis med sina lockar som lever ett eget liv😍
















 Imorgon ska Robert göra en gastroskopi igen för att kolla om såret i magen läkt.
Han är inte riktigt okej i magen än....


måndag 3 september 2018

Hur gör man när medicinen smakar bajs?!

 När man börjar dagen med det perfekta ägget kan inte mycket gå fel sen.
 Vi gick ner på stan för att se Samir och Viktor, tror pappan var mest förväntansfull.
Fabian var mer nyfiken på vad som hände bakom oss.

 Det var massor med folk och Fabian ville inte alls vara där.


 Vi gick bort en bit och plockade pinnar istället,  det var mycket roligare.
 Och så kunde han dansa lite på håll från musiken han hörde.



 Gick och tog en glass efteråt och kollade på folk på stan.
 Glass har han blivit duktig på att få i sig.
Värre är det med nya medicinen.
Han vägrar ta den.
Den är i flytande form och smakar verkligen inte gott.
Måste ringa imorgon och höra om vi kan få prova tabletter om det går att krossa och dela med sylt eller nåt.

Stackarn, vill inte hålla på att tvinga i honom nåt som smakar bajs...

 Det var som en skön sommardag igen och massor med folk ute.
 Träffade på Jesper med flickorna och så var Felix med dom också till Fabians stora glädje.
 Felix var snäll och passade lillebror ett par timmar på kvällen.
Vi var ute och åt med några av mina kusiner med respektive och vänner.

Hade en trevlig kväll i det roligaste sällskapet.
Åt en god plockbricka med en massa gott på.
Älskar ost i alla former!

 Sen har jag ju inte legat på latsidan heller.
Det här blivit både promenader, löpning och lite muskler i helgen.

Fanny frågade idag om jag mätt mig på länge.
Det här jag inte och fick nästan en chock när jag såg vad som hänt sen i våras!

På vågen går det inte i en rasande fart direkt.
Men när jag fick se det med måttbandet såhär så här det ju verkligen hänt en hel del!
Det blir verkligen en morot till att fortsätta att kämpa.

Känns inte som att jag kämpar direkt heller.
När jag var ute och sprang nu på kvällen, blev 8,5 km och det kändes som att jag svävade fram och kunnat springa hur långt som helst.
Älskar den känslan!
Det är ju den jag längtat efter och saknat i flera år och äntligen är den här igen.