Två roliga, härliga dagar och stackars lilla Lovis❤

 Idag kom jag hem efter två mycket lärorika, givande och väldigt roliga planeringsdagar med jobbet i vackra Tällberg.

 Har aldrig varit här tidigare så det var ännu trevligare med nåt helt nytt.
God mat och fika stup i ett.

 Vi fick bättra på våra kunskaper i HLR.
Hjärt Lung Räddning.
Mycket nyttigt och alla borde gå en sån utbildning.

 Det var säkert en 10-15 år sedan jag gick en sån här kurs så det var på tiden att jag fick lära mig igen och friska upp minnet.

 Vi fick alla eget rum och det var väl tur de då jag snarkar som en flodhäst.
Än värre nu när jag är förkyld.

 Tog en promenad och såg oss omkring på eftermiddagen.

 Blev en vila innan middagen .
Jag somnade direkt.
Jag hade planerat att ta vara på varenda minut till sömn när vi var här.
Så lyxigt skönt!

 Ett glas vin före maten sen blev det inget mer.

 Och vilken middag sen!!

 Så fantastiskt gott!!
Pilgrimsmusslor till förrätt och vildsvin till varmrätt.

 Sen blev det hopps i säng.
En tidig härlig kväll helt för mig själv en en stor skön säng.
Och snarkat det har jag gjort!
Tjejen i rummet bredvid hörde mig....

 Jag vaknade 5 minuter innan klockan ringde i morse.

 Sen till det bästa av allt.

 Hotellfrukosten!!

 Så himla gott👌

 På eftermiddagen var vi på spa.

 Bubblade inne....

 ...och satt i ett varmt bad ute.

 Otroligt härligt och avkopplande.

 Linsen var fortfarande grumlig sen badet när jag kom hem och tog kort på mig och Lovis.

 Fanny ringde mig när jag var i Tällberg och talade om att Lovis vaknat med ett helt igensvällt öga.

 Dom fick åka in till akuten och blev till slut inlagda på lasarettet med Lovis.

 Dom vet inte riktigt vad det är för fel men nån infektion i ögat och hon får antibiotika intravenöst och är isolerad ifall hon smittar.

 Var upp med mat till Fanny och busade och gosade med Lovis lite.
Så kunde Fanny passa på att gå och handla lite i kiosken åt sig själv.
Nu hoppas vi att lilla pluttan blir frisk snabbt så dom får komma hem snart♡

Blev ett besök på akuten i en hast

 Vilken tokig dag det blev idag.
Den började redan i natt rättare sagt.
Kl 01:15 för att vara exakt.
Då kom Fabian in till mig och han skulle definitivt inte sova nåt mer....

Robert sov på syrummet då han skulle upp tidigt och jobba.
Fanny och tjejerna skulle komma in och leka med oss idag.
Vi har varit sjuka allihopa så vi har inte knappt setts på flera veckor.

 Dom kom in till oss i lunchtid och jag höll på att sy en meps till Fabian så att vi skulle kunna gå ut i solen lite.
Han är väldigt ljuskänslig och har växt ur sin gamla meps.
Vi hade precis värmt maten och höll på att lägga upp den på tallrikar när Fabian ramlar på golvet bakom där vi står vid diskbänken.

Inget konstigt med det då han ramlar flera gånger om dagen och ofta stukar till sina fötter.
Men det brukar gå bra om man blåser lite på foten så är det full rulle igen.

Men nu blev han ledsen på riktigt och pekade på foten.
Jag lyfte upp honom och fick se att lilltån pekade rakt upp i en väldigt konstig vinkel.

Sa till Fanny på en gång att jag måste gå upp till akuten.
Men Fabian hade så ont och ville att jag skulle bära honom.
Jag kunde inte bära honom upp ända dit.
Att ta bilen upp skulle också bli tungt med att leta parkering och bära omkring på honom.

Ringde Robert som precis avslutat sin lunch på jobbet.
Sa att han måste komma hem och köra upp oss till akuten för att Fabian gjort illa sig.

Vi gick ut och väntade på gatan i all evighet som det kändes där jag stod med 20 kg Fabian i famnen och en väska jag stoppat hans skor i....

 Vi fick komma in direkt utan att behöva ta nån kölapp i väntrummet.
Kom in en läkare ganska snabbt och drog till Fabians tå som hoppat ur led.
Han var nog så chockad av att det gick så fort att han inte han bli ledsen när dom drog den rätt.

Det blev nog skönt för honom för han applåderade läkaren efteråt.
Det gör han alltid när nåt är bra.
Men han kissade ner hrla sig av chocken också och jag hade inte fått med varken byxor eller blöjor.
Sen skulle vi upp till röntgen för att se så den hamnat rätt.
Robert sprang över till dagvården på barn och fick tag på en blöja där så fick han gå byxlös.

 Han tyckte inte om apparaten i röntgennrummet.
Tror han tyckte att den påminnde om biltvätten han fick panik i för nån vecka sen.
Den åkte fram och tillbaka med en massa slangar på.
Men personalen där var helt underbara och det gick bra att ta några bilder till sist.
När vi kom ner till akuten igen somnade han i min famn och sov en bra stund medan vi väntade på svar på röntgen.

 När han vaknade hade han varit stilla länge nog och skulle upp och gå.
Han haltar lite lätt så han har nog ont plutten❤
Tån visade sig inte hamnat riktigt rätt tyvärr.
Robert hade åkt hem för att hämta byxor och nåt att äta till Fabian för han hann ju inte äta lunch innan vi drog upp till akuten.

Två läkare kom in på rummet och skulle försöka dra tån i rätt läge igen.
Fabian fick nästan panik så dom fick sluta.
Men den såg ut att ligga bättre i alla fall.
Vi måste hålla lite extra koll så att den inte hoppar ur igen.

 När vi kom hem efter några timmar på lasarettet var Fanny och tjejerna som tur var kvar hemma.

 Jag sydde klart mepsen och Fabian blev så glad för den.
Så var det full rulle igen och jag var livrädd att han skulle stöta i tån så den hoppade ur led igen.

 Mepsen har suttit på hela dagen och han hade nog helst sovit i den också om han fått bestämma😊

 Ja den här dagen blev ju inte som planerat, men vilken dag med Fabian blir egentligen det😊❤
Den slutade ju bra i alla fall.
Och i natt ska jag få sova på syrummet så förhoppningsvis får jag några timmars sömn i alla fall😃
När man varit vaken sen 01:15  är det hög tid att hoppa i säng nu så;
Nattinatti❤

Det är tur jag har mina symaskiner

 Vi hostar och snorar vidare här hemma.
Ingen feber längre tack och lov.

 Tog bilen och hälsade på hos Rasmus i helgen.

 Han har alltid så fint och städat hemma.
Fabian gillade hans älghorn på väggen och jag hängde i baren.
Var lite snålt med drickat där bara😉

 Åkte till Rog och lämnade ett par byxor jag lagat.
Hur vackert som helst med all snö!!

 Sen har orken typ räckt till att sy.
Jag har sån förbaskat dryg hosta så fort jag gör nåt.
Sydde en tröja till Selma av spillbitar.
Man ska ta vara på allt.

 Sen har faktiskt Robert fått sig några snygga t-shirts.

 Han har valt ut tygerna själv och jag har sytt.

 Älskar hans väl av tyger!!

 Min favorit är flamingos!

 Sen kommer rosorna 😊

 Fabian ville såklart ha en tröja med fåglar han med.
Tyvärr räckte inte tyget så kg fick pussla ihop baksidan men det blev ju bra ändå.

 Han blev mer än nöjd och det är väl huvudsaken😃❤

 Så nu kan killarna matcha när vi ska åka på vår semester i maj!

 Ska bli så skönt och ha något att se fram emot, det här varit en lång tråkig vinter med sjukdomar som ständigt avlöst varandra.

 Fabian tyckte det var så kul när han och pappa var lika.

 Dom letade efter solen i hallen men det fanns ju inte där🌞😊

 Nästa vecka ska vi till Tällberg med jobbet.
Det ska bli så kul.
Gissa om jag kommer att lägga mig tidigt och ta vara på varenda minut att få sova😂

Man får inte glömma bort varandra

 Vi hostar och snorar vidare här hemma.
40° feber för Fabian innebär full fart dygnet runt för oss ändå.
Han kör på i 100 knyck tills han plötsligt däckar och sover några timmar om vi har tur.
Då gäller det att ladda batterierna själva och vila lite.

Robert har tagit nätterna med Fabian själv nu när jag också varit sjuk.
Sen ska han också få sova i lugn och ro.

 Det är lätt att man tappar bort och glömmer bort varandra när det är såhär.
Vi sover i olika rum hela tiden för att nån av oss ska få sova.
Vi har sovit ensamma (borta) 4 nätter på 5 år.
Vi bjuder sällan (typ aldrig) hem folk då Fabian är så intensiv och man kan knappt prata med varandra ändå.
Det är bara närmsta familjen (mina barn, respektive och barnbarn) som vi bjuder hit.
Dom som vet hur Fabian är och orkar med honom.
Han sliter och drar i en tills man följer med honom och han har en ljudnivå som ger en tinnitus.

Ibland vill jag bara krypa ur skinnet och försvinna när han är och drar i en hela tiden.
Jag blir tokig!
Men han är ju så söt och vill ju bara leka.
Men man orkar liksom inte riktigt hålla hans tempo.

Vi umgås aldrig med andra längre förutom närmsta familjen.
Vi skärmar av oss lite från mycket då det inte går att ha Fabian med på olika saker.
Som att gå ut och äta, det går inte alls längre.
Han sitter knappt still när han ska äta och så fort hans mat är slut då ska han iväg.
Han låter högt och är överallt.

Vi skulle verkligen behöva komma iväg nån natt på tu man hand.
Få sova bredvid varandra (kanske ligga lite 😉 ) , äta i lugn och ro, prata utan att bli avbrutna eller överröstade av någon högljudd liten människa som ständigt ska vara i fokus och få en härlig sovmorgon.

Ja, ja, vad är väl en bal på slottet....