Skriver om min son med en funktionsnedsättning. Vår vardag, att kämpa för att få ihop vardagen och livet med habilitering för min son.
Summa sidvisningar
fredag 3 juni 2016
Å-fest i stan
torsdag 2 juni 2016
Mycket har hänt på ett år
Oj vilken lång länk det blev!!
Det är länken till mitt blogginlägg för prick ett år sedan.
Det är ett år sedan idag som vi fick veta Fabians diagnos.
Det är fortfarande svårt att säga att han är utvecklingsstörd eller att han har en utvecklingsstörning.
Det är som att ta en svordom i munnen. Så fort vi fick diagnosen så gick det betydligt lättare att få hjälp.
Jag mår mycket bättre idag. Ovissheten tär inte alls lika mycket. Man tar dagen mer som den kommer nu. Orken och energin för att träna Fabian är mycket starkare idag.
Är så tacksam för hjälpen och stödet vi fått från Omtanken.
Och från alla andra som peppat och stöttat oss.
Att ha ett annorlunda barn kan vara väldigt slitsamt och påfrestande på olika vis. Det går aldrig att förstå eller tänka sig in i det förrän man är där själv. Det är ett ständigt passande för att han inte ska slå sig eller sätta i halsen. Ja han behöver ju hjälp med allt.
Skulle vi inte mata honom fick han inte i sig något alls.
Även om han kan gå så behöver han mycket hjälp med förflyttning. Han tar sig inte upp i sin stol själv eller in i bilen och mycket mer. Han kan inte klä på sig själv heller, eller göra sig förstådd till dom som inte känner eller förstår honom.
Men han är fortfarande världens bästa Fabian♡
