Teckenspråkets dag, kosläpp och kalas

Idag är det teckenspråkets dag. Fabian tecknar här att han är hungrig och ville ha gröt.

Han kan många tecken nu.

Ibland så skulle man bara vilja åka ut i skogen och bara skrika....

Men det gjorde vi inte idag...

Nä vi gav oss iväg på kosläpp i Karlsbyheden istället.

Kallt som värsta vinterdagen var det.

Har aldrig varit på kosläpp tidigare så det var en ny grej för oss.

Vi började med att kolla in dom söta kalvarna.

Det var väldigt mycket folk som ville se kossorna skutta ut på grönbete.

Trots regn och rusk.

Fabian var så tuff att han vågade hälsa på kalvarna.

Regnkläder och stövlar var klädkoden idag.

Burgarbussen var där och vi delade på en burgare.

Alltid lång kö till dom.

Men vi lyckades köpa innan den värsta kön blev.

Så släppte dom äntligen ut kossorna.

Dom råmade och skuttade glatt. 

Härligt för dom att få komma ut på grönbete. Man såg riktigt hur glada dom blev.

På eftermiddagen var vi bjudna till Roberts farbror som fyllt år på mat.

Dom hade pappersduk på bordet så Fabian fick rita direkt på den.

Men det är lätt hänt att man somnar mitt i teckningen efter en dag med späckat schema.

Hade också blivit trött efter en sån stor teckning :)

Nyklippt och snygg (en stund)

Bakade en god söt/syrlig blåbärskaka på jobbet till kaffet idag. 

Fick finbesök av mina älsklingar som var ute på promenad. 

Vi måste köpa hus. Fabian låg på gräset och gosade med sin hund hela tiden.

Min dröm om ett hus blir bara större och större.

Tänk en egen liten täppa bara.

Några små rabatter att påta i, en liten gräsmatta att klippa.

Sandlåda till Fabian där han kunde sitta hela dagen om han ville.

Det är tur man kan drömma i alla fall...

Robert var trött efter sina tidiga mornar. Okristligt tidigt att få lov att gå upp före kl 04. Mitt i natten för bövelen. 

Fabian hjälpte mig att städa lokalen innan stängning och dags att gå hem.

Jag fick ju pengar till en klippning i present. Idag firar jag 7 år som rökfri och firade det med en klippning och friskt hår ett tag igen.

Fabian var så trött och uttråkad på kvällskvisten så vi gick ut i lekparken en stund.

Stannade till utanför Headbanger  (salongen) på vägen hem då dom hade en drop in skylt utanför.

Gick in och frågade om dom hade någon tid.

-Vi kan ta dig direkt, blev svaret.

Så där steg jag in svettig i träningskläder och blev väl omhändertagen. 

Fick en sån otroligt skön, avkopplande hårbottenmassage.

Blå himmel och vackert hår som doftade underbart.

Men underbart är kort.

Man ska inte ta selfies i sandlådan.

En ny lärdom jag fick idag.

Fick även en hink sand i håret... 

Här är den skyldige till det.

Tur han är söt som få den lilla busen♡

Varför sova när man kan vara vaken (tycker Fabian)

I morse bjöd Fabian på frukost på sitt rum. Jag fick pizza, våfflor och kaffe tror jag.

Jag har haft lunch på jobbet och då fick jag ordna den själv utan Fabians hjälp.

Efter jobbet åkte vi ut till Grycksbo och gratulerade Roberts farbror som blev 70 år idag.

Sen hälsade vi på kusin Elsa som var hos sin mormor och morfar.

Det blev ett antal vurpor på gräset för Fabian då den var lite ojämn och svår att gå på.

Tror han ramlade i samma grop säkert 15 gånger.

Men lika glad var han för det.

Pappa och Fabian  har lekt med pappas mobil och tagit tokiga bilder på sig själva:)

Fabian gillade att vara hund.

Vi gjorde hemgjord pizza till middag.

Mumsigt värre. 

Kollat hockey men Robert var så trött att han lade sig innan matchen var slut. 

Han är ju uppe före 4 på morgonen för att åka till jobbet.

Jag älskar att få ha mitt namn på Roberts ben♡

En mycket trött kille kämpade in i det längsta med att hålla sig vaken.

Varför är det så??

Finns väl inget skönare än att få krypa ner i en skön säng när man är trött så ögonen går i kors.

Varför kämpa emot liksom? 

Dom är roliga dom små liven.

Imorgon är det Fabians favoritdag.

Nämligen torsdag och baddag:)

Nu blir det god natt från mig med♡

Det man inte har i huvudet

Var på väg till mitt jobb i morse för att hämta ett papper jag glömde där igår.

Vi hann inte gå långt förrän vi såg Robert komma med bussen.

Vi möttes precis vid en busshållplats. Han stannade till så vi hoppade på och åkte med på en långtur till Fabians lycka.

Det gjorde att vi fick ta promenaden till jobbet på eftermiddagen istället.

Glömde slå på appen när vi gick men det blev närmare en mil till slut.

Vi var ute i över tre timmar. 

Blev bjudna på kaffe av mina vänner där ute och så lekte dom med Fabian så han ville inte alls gå därifrån. 

Igår när vi satt och fikade på jobbet så var det en av dom som bor där som berättade en sak jag tänkte på efteråt.

Hon har jobbat i många år med barn och ungdomar med funktionsnedsättning. 

Det finns en skola där ute så det går förbi ungdomar varje dag med olika behov av hjälp och stöd i vardagen.

Hon berättade om hur olika dom hade blivit bemött där hon jobbat.

Det är inte alltid att det syns att man har en funktionsnedsättning. 

Dom flesta som har downs syndrom syns det på.

Dom har ett lite speciellt utseende. Och blev bemötta efter det också.

På ett bra sätt.

Sen hade dom en kille som skilde sig från mängden lite.

Han hade inte downs syndrom utan nån annan funktionsnedsättning. 

Han såg väldigt bra ut, en riktig snygging som såg alldeles normal ut.

(Vad som nu är normalt?)

Han hade rätt grava problem och behövde mycket stöd och hjälp.

Men just för att han såg normal ut så hade folk inte samma förståelse.

Jag tänkte såklart direkt på Fabian. 

Han ser ut som vilken 3,5 åring som helst.

Man ser att folk tittar när vi matar honom när vi är ute.

Att han låter lite konstigt med sina ljud han gör och inte kan prata.

Det man kan se lite på är att han kanske går lite annorlunda än "normala" barn.

Alltid när jag tänker samtidigt som jag skriver så blir det lite svamligt.

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det heller.

Lite funderingar bara.....