Jag har blivit moster och Heja Fabian!

I morse fick jag en bild på en supersöt liten kille♡ 

Jag har för första gången blivit moster och Fabian har fått en liten kusin. 

Så himla roligt. Min syster bor utanför Linköping så vi träffas inte så ofta, brukar bli ett par gånger per år.

Jag hoppas vi kan hälsa på dom i sommar.

En annan supersöt liten kille det är den här duktiga badkillen.

Han går på vattengymnastik varje torsdag på Neptunbadet på habiliteringen.  

Idag var det hans fjärde besök på badet och han har gjort stora framsteg.

Tänk vad rätt träning kan göra. Han kunde flyta själv små stunder med sina armpuffar utan att Robert höll i honom. 

Han lärde sig även att sitta på kanten och "ramla" ner i vattnet. 

Man säger en ramsa

 -Äpplen, päron satt på en gren. När dom blev mogna så ramla dom ner! 

Robert han säga typ äpplen, päron sen ramlade han ner. 

Det här med tålamod är inte Fabians starka sida. Men han verkligen älskar sina dagar han får bada i den varma härliga bassängen.

På kvällen "hjälpte" han mig med tvätten. Han höll på att toka sig och hänga över badkarskanten. Han kan verkligen underhålla oss den där lilla killen :)

Förhörsrum 2 (åt helvete med Sveriges lagar!)

Vi började dagen med ett möte hos Affärsfastigheter och deras jurist. Dom kommer att bekosta oss ett titthål i dörren.

Det har varit nåt med grannen sen vi flyttade in här. Hon själv har bara klampat rätt in hos oss två gånger när vi haft olåst då hon "gått fel". Sen har hennes besökare och gäster också gått in eller ryckt i handtaget när vi haft dörren låst.

Något vi alltid har sen en tid tillbaka. Så himla kul är det inte att få in objudna gäster titt som tätt.

Jag hoppas vi kan få ett slut på det här nu en gång för alla.

Robert skrev en status på sin Facebook efter att vi varit på polisförhör.

Jag mår så jäkla dåligt efter i fredags natt. Jag har mått så bra sista tiden. Men nu är det som att allt bara slogs bort över en natt.

Bröstsmärtorna är tillbaka, trycket över bröstet och svårt att få luft. Suckar och ångest...

Polisen rådde OSS till att flytta!?

 Det är inte nog med att det är VI som blev hotade till livet. Det är VI som måste lämna vårt hem och flytta.

Trots alla dödshot han skrek till oss så kommer han antagligen inte att kunna åtalas för det då han nog inte visste vilka han hotade.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Vad är det med Sveriges rättssystem? Hjälp dom stackars förövarna och låt dom utsatta få klara sig själva....

Vi kom hem till en trött Fabian som somnat i mormors knä. Imorgon ska vi på vattengymnastik med honom.

Mitt hem min (o)trygghet

Jag som alltid älskat att vara hemma trivs inte alls hemma längre. Att vara ensam hemma är inte ens att tänka på.

Vi har pratat med både Affärsfastigheter och polisen idag. Imorgon ska vi på förhör samt ha ett möte med Affärsfastigheter som vi hyr av.

För att skingra tankarna efter samtalen tog vi sällskap av Fanny, Jesper och Selma och åkte till Bjursås backen.

Robert och Jesper åkte några åk i backen medans vi andra åkte pulka.

Fabian tyckte det var kul att titta på pappa och Jesper när dom åkte förbi oss. 

Det var också intressant med skotrarna som åkte där.

Att gå i snö med klumpiga skor och tjocka kläder är inte det lättaste när man nyss lärt sig gå och inte har den bästa balansen. Men humöret var på topp ändå.

Att åka rutschkanan med tjocka kläder och hålla sig upprätt sittande var inte heller det lättaste. 

Dom små började tröttna på den bökiga snön som dom fick kämpa sig fram i. 

Då fick dom åka lite i minsta backen med sina pappor så blev det bra igen.

Fabian gillade mest att åka i liften än nedför. Det borde ju varit tvärtom kan man tycka.

Fin utsikt från toppen på backen.

Gruvar mig lite för samtalet med polisen imorgon. Fick inte alls nån bra känsla idag när jag pratade med honom i telefon. Den första polisen Robert pratade med var jättebra.

Får hoppas att min känsla var fel.

Arg, ledsen, rädd och frustrerad

Har skingrat tankarna på jobbet idag med att baka och haft klädförsäljning. 

Mina bakverk blev långt ifrån lika snygga som Annas. Men dom smakade gott och mina gäster var nöjda och belåtna.

Mamma kom också ut och fikade och tittade på kläder. 

Tanterna på jobbet var jätteglada och handlade en massa snygga kläder till sig. Även männen köpte en del.

Jag blir så förbannad över att en människa kan förstöra så mycket för en annan på bara 15 minuter.

Det var typ så länge han var galen på vår balkong. 

Jag öppnar dörren försiktigt och lyssnar i trappen innan jag går ut.

Jag tar hissen upp och ner till garaget. Har absolut ingen som helst lust att möta varken galningen eller hans mamma i trappen.

Kan inte fatta hur han har mage att ens stanna i huset efter det han gjort!

Blir frustrerad för hur samhället har blivit. Det dras in och sparas på allt viktigt. Tycker synd om dagens poliser. Snart har vi väl inga kvar för dom stackare som står ut och kämpar på stupar väl snart av utmattning. 

Man kan inte heller vräka nån fast dom får klagomål på klagomål. Dom kan bete sig hur som helst. Fastighetsägaren står näst intill maktlös mot alla jäkla skitregler och lagar. Allt verkar gå ut på att nu för tiden skydda brottslingar, kriminella och andra lösa svin.

Dom som blir utsatta får vackert klara sig själva utan hjälp.

Polisen har vi inte hört ett ljud från. Robert har ringt flera gånger idag utan svar och inte gick det att lämna något meddelande heller.

Allt kommer säkert att bara rinna ut i sanden i alla fall. 

Vi har varit med i en skräckfilm som var verkligheten. En mardröm som är sann och ingen dröm man vaknar upp ur.

Att vara så rädd att man knappt kan slå ett nummer på tre siffror. 

Nu ska jag dra för gardinen för balkongdörren så jag slipper att se den om jag måste upp i natt.

Jag har en ganska dryg man ;) Men han är snäll,  lugn och trygg när det väl gäller.

Älskar honom så♡

18-årskalas och ångestattacker

Var ut och hämtade lilla Selma igår. Älskar att få låna hem mina barnbarn lite.

Selma fick följa med oss till Bjursås på 18-årskalas för att fira min brorsdotter Julia. 

Julias mamma Anna är grym på det mesta. Kolla bara vilka fantastiska bakverk hon gjort!

Tyvärr inte dom bästa bilderna men det var så snyggt och smakade underbart! 

Man ville bara dyka ner i bakverken och glufsa i sig! 

Små minicupkakes. 

Orkade inte ens smaka av allt.

Jag gjorde nog några mil där hemma. Fick jaga runt på dom små busarna hela tiden. Deras katter gömde sig högt upp utom räckhåll för Selma och Fabian.

Fy f-n va jag mår dåligt efter helgens händelse. Ångesten har kommit tillbaka och dom djupa ångestsuckarna avlöser varandra.

Jag törs inte ens gå upp på toaletten själv på natten. När man kliver ut från vårt sovrum ser man rakt ut på balkongen. 

Jag klarar inte ens av att se skräckfilmer för att jag blir rädd i flera dagar efteråt.

Nu har jag varit med i en skräckfilm! 

När jag går upp på natten ser jag hans mörka siluett i fönstret! 

Hur han galet vrålar -JAG SKA DÖDA ER!!

Jag törs för f-n inte ens vara ensam hemma i mitt eget hem längre!! 

När inte Robert är hemma är mamma här.

Mormor och Fabian har gått ut och lekt i snön. Jag ska gå till jobbet snart, där känner jag mig trygg. 

Jobbar lite senare idag då jag har några som kommer och visar kläder.