Hade mitt första samtal igår

Igår var jag ju på mitt första samtal hos terapeuten.
Det var tur att jag hade mina solglasögon med mig. Dom behövdes på hemvägen trots regn i luften.
Jag satt och bölade i en timme...

Det kändes ändå som ett bra samtal. Robert säger alltid att han tycker att jag är en stark människa.
Jag känner mig som det svagaste lilla pyret i världen.
Som en stor belastning för min familj.
Ett nervöst vrak som bara gråter för minsta lilla.
Som måste sluta tänka och fundera på vad andra tycker och tänker om mig.
Att jag duger som jag är och inte är dum i huvudet på nåt vis.

Jag är bevisligen inte den enda som mår dåligt med tanke på att det är MINST fyra månaders väntetid för att få komma till psykolog/terapeut.
Men det känns som ett stort nederlag att behöva hjälp för att hitta sig själv och må bra igen.
Att erkänna för sig själv att man är inte en sämre människa för det.
Jag har alltid tänkt att -ryck upp dig och bit ihop för bövelen!
Det är nog just det som är problemet. Tills slut är hela förrådet fullt och allt brister.

Man kan inte bara svälja och bygga på hela tiden. 
Ångra saker man gjort eller inte gjort.
Allt som skett och hänt har gjort det av en anledning.
Det kommer nog ta tid att hitta tillbaka men det får ta den tid det tar.
Jag är på väg åt rätt håll.

Inte bara Robert säger att jag är en stark människa utan även terapeuten sa det.
Nu är det bara jag själv också som ska få in det.
Ibland har jag varit så lågt att jag känt att jag inte ens skulle vara kvar här.
Vill inte belasta alla runtomkring mig.
Men samtidigt känner jag att min familj inte skulle klara sig utan mig och jag varken kan eller vill lämna och svika dom.
Jag har ju världens bästa, stora, finaste, härliga familj.
Jag kan också få så dåligt samvete över att inte må bra när jag egentligen har det så himla bra med alla nära och kära runtomkring mig.
Allt kommer att bli bra.
Jag är som sagt inte det enda. Med tanke på dom långa väntetider att få hjälp så säger det en hel del vart det bör läggas pengar på i sjukvården.

Jag har haft lite terapi arbete här hemma medans Fabian sover.
Har färgat klädseln till vagnen två gånger nu och det kommer nog bli kanon när det är klart.

Fabian och jag hade tänkt gå till öppna förskolan idag och kolla om dom öppnat.
Men han sov så dåligt igår och var så trött att han somnade precis när dom skulle öppna.
Det blir fler gånger, vi har ju inte kalas hemma varje dag och det blir lite knas med sömnen ♡

Svamligt inlägg men så kan det bli ibland.
Snart kommer min älskade man hem på lunch.
Idag ska han få kyssar till lunch ♡
Av mig i änglahår :)
Fanny lockade mitt hår igår. Såg ut som en ängel när jag la mig och trodde jag skulle vakna som ett troll.
Men jag vaknade även med änglahår :)

Fanny 19 år!

Kö till fikat

Snart är dom här två krabaterna lika stora

 Idag har vi firat Fanny lite i förskott. Hon fyller 19 år på onsdag egentligen. Vi överraskade Fanny lite.

Alice har blivit så stadig att sitta. Hennes morbror Fabian var alldeles full i bus :)

 Fanny trodde att bara hon och Jesper skulle komma hit och att hon skulle få present av oss. Men vi hade planerat det här så alla syskon var samlade och mormor var såklart också med. Inte ofta jag har alla mina fem barn, (som inte längre är barn utan snart vuxna individer allihopa) samlade.

 Dom här två små godingarna ger massor av glädje, styrka och energi.

Tåflört

Alice visar upp fyra fingrar men hon har bara två tänder :)

 Den ena knasigare än den andra :)

Mums vad gott med Duplo

Lite rörigt och stökigt blir det när alla är samlade på plats, precis som det ska vara.

 Fanny fick ett stort paket från oss alla och två andra från Felix. Vi tyckte det tog alldeles för lång tid att öppna tre paket så det var tur att hon inte fick fler sa vi.....

Alice busar med sin största morbror Rasmus

Fanny tyckte det räckte bra med tre paket då det tog tid att öppna bara dom :)

Från vänster: Felix, Fabian, Fanny, Elin, Rasmus, Robert och Dennis

 ......tills hon öppnade det stora paketet och hon fick syn på att det var fullt med paket :)

 Fabian hade sovit lite dåligt under dagen och hade myror i brallan och kunde inte vara stilla en sekund. Alice tittade med stora ögon på honom.

Fannys presenthög. Fick göra bilden svart/vit för att inte avslöja könet på lilla bebisen i magen :)

Alice är en sån kopia av sin pappa Dennis. Han såg exakt ut som henne som liten

Mina älskade fina ungar, stora som små

Kan ju inte bara lägga ut bra bilder så den här får avsluta ;)

Elin och Alice på besök

 Fabian sov tre och en halv timme. Vi blev lite uttråkade här hemma och tänkte gå ut och titta på grävmaskiner när Elin ringde och frågade om hon och Alice fick komma förbi.

 Alice var jättetrött och somnade skönt i vår säng på en gång. Där sov hon i nästan tre timmar. Fabian passade på att mysa med Elin då.

 Inte det lättaste att ta kort på någon som är som en propeller och ska ha en tandborste i munnen hela tiden. Elin var duktig att ligga stilla i alla fall :)

 Lilla sötaste Alice sov så gott i mormors säng

Visar stolt upp dom små grynen som kommit fram nere

 Vi blev tre generationer när Alice gammelmormor också dök upp.

 Fabian blev som vanligt överlycklig när mormor kom

 Alice håller precis till att lära sig och sitta själv. Det går bättre och bättre . Myspölen är ju ett perfekt ställe att träna på, man landar mjukt åt alla håll.

Mormors lilla goding