Förra året var vi med på ett testlopp
i Mora som hette Funkisvasan.
Det var Anders Hansson på vårat assistansbolag som sett till att anordna det.
Han har själv två pojkar med funktionsvariation som också var med och sprang både då och nu med sina assistenter.
Fabian blir alltid så glad när han ser pojkarna och dom lika glada när dom träffar Fabian.
Här ett glatt taggat gäng innan start.
Funkisvasan blev så lyckad förra året att nu är den en del av programmet.
Vi kommer att göra den till en tradition och springa varje år.
I år orkade Fabian springa lite längre än förra året.
Han övade på segergesten innan start i vinnarstolen.
Vi gick och kollade varifrån Fabian skulle springa själv och ända in till mål.
Förra året jublade han och tjöt av lycka och glädje när alla ropade hans namn och hejade på honom hela vägen in i mål.
I år high five'ade han hela publiken ända in i mål.
Jag var på helspänn och rädd att han skulle snubbla på nån av pinnarna som stack ut från staketet.
Men han klarade upploppet med bravur.
Körde uppvärmning innan tillsammans med mas- och kranskullan.
Intar startposition när dom börjar räkna ner för starten
Han är en bekväm kille som gärna sitter i rullstolen och piskar mig till att springa hela tiden.
Visar vägen och pekar vart vi ska.
Det blev en lång sträcka in till mål och vi gick en liten bit och sen sprang han sista biten rakt in i famnen på kranskullan.
Medaljer med Funkisvasan på.
Nu är han den enda i familjen som har Medaljer från vasaloppet, 2 st dessutom.
Jag måste se till att köra nåt lopp jag med så jag får en egen medalj.
Tyvärr så missade jag att hämta ut hans diplom som han också skulle ha fått.
Vi avslutade med glass på glassbåten innan vi åkte hem.
En trött kille somnade i bilen med sin medalj runt halsen.
❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar