En tjej vid namn Viktoria läser min blogg.
Hon hörde av sig på facebook och ville så gärna göra något för oss.
Idag kom hon och knackade på dörren. Lämnade över en stor kasse med kläder och leksaker!
Och ja, jag började böla igen.
Tack snälla Viktoria!
Somnade efter klockan fem i morse.
Sen sov vi till tio.
Fabians träning blir släpande av allt som är runt omkring just nu.
Han fick passa på att träna i ståskalet medan jag gjorde min frukost. Han stod en kvart ungefär innan han tröttnade.
Frukost vid 11:40 hör inte till vanligheten.
Längtar så tills allt lugnat ner sig så jag hinner med han riktigt igen.
Ska snart gå ner till vägledningscentrum så ska dom få hjälpa mig med ansökningarna.
Igår natt somnade vi runt klockan 04, idag gick vi upp klockan 02:30.
Han hostar och snorar så hemskt och så har han feber.
Nu sitter vi i soffan och kollar på Hem till gården. Sjukt spännande serie!
Och så börjar jag bli hungrig. Klockan är 04:10 nu och det känns lite väl tidigt för frukost....
Stackars lilla Fabian. Är jätteförkyld och har inte kunnat sova alls i natt. Han har haft sån hosta hela natten och somnade först runt klockan 04 i morse.
Supersnorig och helt tät i näsan. Han har fått ligga i vår säng. Händer inte allt för ofta att han sover där.
Han tar upp 80 cm av den 180 cm breda sängen, dom övriga 100 delar jag och Robert på...
Jag gick omkring och bara bölade i morse. Jag visste att vi skulle få avslag på assistent men det känns ändå tungt att höra det.
Mycket beroende på att läkarintyget hon från LSS ringde till habiliteringen och bad om aldrig kom.
Förbaskade läkare!
Sekunden efter grät jag igen men då kom tårarna för att jag blev så rörd.
Vi brukar gå på förskolan Pärlan som ligger i Nybrokyrkan.
I morse ringde dom från Pärlan.
Dom hade läst om oss i tidningen, tyckte så synd om oss.
Tycker att det är så roligt när vi kommer till dom och att Fabian är en härlig glad liten kille.
Hon berättade att dom igår på deras bönestund hade bett för oss.
Vilka pärlor <3
Så fort Fabian blir frisk ska vi gå dit och leka igen.
Jag blir så otroligt rörd och tacksam.
Det är flera stycken som skrivit och erbjudit sin hjälp till oss. Allt från att skänka kläder och leksaker till att stå för advokatkostnader.
Det blir några samtal att ringa för mig imorgon också.
Jag vet inte hur jag ska kunna tacka.
Hoppas verkligen att det här leder någonstans stans nu. Min magkänsla säger att det kommer bli bra i slutändan även om jag går med en ständig klump just nu.
Gjorde en dum sak och läste kommentarerna som var under artikeln i dt. Hade Fabian kunnat stå på sina ben hade jag naturligtvis gått omkring och hållt honom i händerna och inte haft honom i gåstolen hela tiden.
Men nu är det så att han kan inte stå på sina ben överhuvutaget. Därav ståskalet han fått, för att hitta musklerna i benen.
Fabian Benjamin Kasper Wickström vill inte riktigt sova. Han blir bara mer och mer förkyld och har fått feber.
Många varma kramar till alla underbara omtänksamma människor <3
Har försökt lära Fabian "ajabaja vita krukan" som stod i fönstret. Måste nog köpa boken "ajabaja vita soffan" och läsa för honom.
Vita krukan finns ej mer.....
På dennes plats står numera okrossbara saker...
Lilla förkylda Fabian sover.
Roberts pappa var hit på lunchen och hjälpte oss borra upp lite saker på väggen.
Visade Robert vart städskåpet var (han är mest van att jag visar var skåpet ska stå) och hur dammsugaren såg ut så fick han hjälpa sin pappa så det inte blev betongdamm överallt.
Fanny har varit här och passat lillebror. Jag har suttit med telefonen fastväxt i örat.
Pratat med företagshälsovården (previa), facket och en konsult som haft hand om många andra fall som vårat.
Ska till previa på fredag.
Dagarna bara försvinner. Jag hinner inte ens gå till öppna förskolan med Fabian. Nu är han visserligen förkyld så vi ändå inte kan gå.
Njuta av sista "lediga" månaden är ju bara att glömma.
Kalendern är fullbokad med läkarbesök, habiliteringsbesök, mammografi och en massa annat som måste ordnas däremellan.
Fanny gick och köpte tidningen idag. Det var bra skrivet det som stod där.
Jag har stångat skallen blodig i väggen!!
Det är stopp här.
Finns inget mer vi kan göra.
Det har i alla fall gett positiv respons med artikeln i tidningen. Vänliga människor är villiga att hjälpa oss att stångas.
Jag hoppas verkligen det kan ge resultat.
Fabian ska absolut inte behöva in på förskola nu!
Just det, vägledningscentrum har jag också pratat med. Och min läkare på vårdcentralen.
Jag får snart skaffa en växel för samtalen avlöser varandra och jag måste nästan börja med kösystem.
Jag måste läsa upp matte1-2 och samhällskunskap för att söka in till socionomutbildningen.
Den här vänliga människan som ringde mig sa till mig att komma dit så skulle hon hjälpa mig fylla i ansökan. Tror hon hette Sara, lite annan service på henne jämfört med klimakteriekossan jag träffade första gången.
