Vår lilla stad är faktiskt ganska fin med ån som rinner genom hela staden.
Tyvärr var det någon som haft sönder den lilla bebisgungan. Finns en handikappgunga som Fabian satt bra i som tur var.
Han bara satt och njöt, gjorde en en min. Han hade nog kunnat somna i gungan :)
Mormor tycker inte om att vara med på bild så man får smygfota när hon inte ser.
Testade alla varianter av gungor och andra saker som finns där.
När man ställt om klockan så glömmer man lätt bort hur mycket den är. Så ljust och fint ute. Skulle ha maten klar till Robert slutade hade jag tänkt men vi var inte hemma förrän klockan var 18.
Bästisarna Fabian och mormor |
Jag har världens vackraste mamma, hon har verkligen åldrats med värdighet. Svårt att tro när man ser henne att hon fyller 70 om två år, jag hoppas verkligen jag har ärvt hennes gener att åldras.
Lilla Fabian han studerade gungan lite. När det var dags att gå hem blev han ledsen när mormor gick in till sig och inte följde med oss hem. Mormor det är favoriten det, han skiner som en sol när hon kommer.
På vägen hem hittade vi lite vårtecken i dikeskanten. Imorgon hade jag tänkt att vi skulle gå till öppna förskolan Pärlan. Vände på bladet i almanackan och ser att vi ska visst vara på habiliteringen imorgon klockan 8:30. Tur jag skriver ner allt när man har minne som ett par skor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar