Summa sidvisningar

tisdag 30 oktober 2018

Hur svårt kan det va!?


 Igår hade jag besök av den här sköna bönan, hennes syster och mamman
 Mamman såg inte riktigt lika snygg ut i sin utstyrsel som Lovis gjorde😅
 Fick en riktig go'lunch av Robert idag.
Jag har fått dille på räksallad.
Skulle kunna äta det varje dag.
 Igår ringde jag habiliteringen, för vilken gång i ordningen minns jag inte...
Vi har fortfarande inte fått någon ADHD medicin till honom.

I slutet av augusti fick vi utskrivet flytande medicin.
Den gick bra tills vi skulle öka till maxdosen.
Då vägrade han ta den och jag har full förståelse.
Den smakade vedervärdigt!!

Ringde på nytt och bad om något annat.
Vi skulle testa kapslar då vi kunde dela dom och hälla ur pulvret som är i.
Det visade sig inte vara så lätt då innehållet var frätande för ögonen och man absolut inte fick dela dom.

Vi skulle därför testa hela kapslar.
Sa att det är omöjligt då han inte ens kan äta mat med bitar i då han har sväljsvårigheter.
Men dom var så små så det skulle inte vara något problem.
Till saken hör också att jag fått vänta i veckor innan dom ringt upp efter att jag fått ringa x antal gånger...
Robert skulle hur som helst hämta ut kapslarna så vi kunde testa dom.

Det visade sig att dom inte alls var så små utan hela 16 mm långa!
Inte en chans att han skulle kunna ta dom!
Det var inte ens lönt att hämta ut dom.

Fick ringa igen och be om annat.
Dom skulle ringa upp efter att ha pratat med läkare igen.
Efter ett par veckor utan ett ljud ringde jag upp IGEN.

Det fanns ingen läkare så sköterskan undrade om jag kunde vänta till nästa måndag då det skulle komma en läkare.
Men suck!

Ja, har jag nåt annat val!?
Sa att jag börjar bli ganska trött på att vänta och snart har vi inte en hel pryl här hemma efter Fabians utbrott han får ibland.
När han är trött är det värst.
Det slutar alltid med att han gråter och sen somnar helt utmattad.

Det tar på krafterna att ringa och tjata, bli lovad att bli uppringd.
Inte höra ett ljud och sen ladda för att orka ringa och tjata igen.
Det måste väl kunna finnas nån läkare någonstans i hela Sverige som kan skriva ut medicin åt honom!?

Tycker så synd om honom ❤
Och oss med för den delen....

söndag 28 oktober 2018

En ruskigt spännande helg

 Så kom dagen som vi pratat om så länge.
Vi skulle till Stockholm och se på Walking with dinosaurs.
Fabian hade kollat på plattan och var väl förberedd på att han skulle få se dinosaurier.

 Det gick bra i en halvtimme ungefär.


 Jag tror det var mest ljudeffekter och det blixtrande lamporna som skrämde honom.
Pappa och Fabian fick lov att gå ut till slut då det blev för mycket för Fabian.








 Det var otroligt välgjort allting.

 I pausen fick vi gå upp till VIP- loungen, där bjöds vi på ett glas bubbel och satt läskigt högt upp!


 Fabian gillade dock det bättre där uppe.
Ljudet var lägre och dom stora dinosaurierna såg genast små ut.
 Träffade på en vinosaurius där också😁


 Idag har vi också sett dinosaurier.
Fast den här gången stod dom stilla och var tysta.

 Vi gjorde ett stopp på hemvägen på naturhistoriska riksmuseet.
 Elin har gjort oss sällskap hela helgen och vi har haft det så trevligt och kul

måndag 22 oktober 2018

Två glada besked på en dag

 I morse gjorde jag Robert sällskap upp till lasarettet när han skulle göra sin 5e gastroskopi.
Jag tänkte att jag måste ju ta tillfället i akt och få uppleva en liten stund när han äntligen är tyst.
Att det ska behövas köra ner en slang i halsen på honom för att få tyst på han😜

Han fick lugnande innan och själva undersökningen gick väl helt okej.
Ingen vidare trevlig undersökning.

När han piggnat i efteråt fick vi träffa läkaren.
Allt såg bra ut och blödningen har läkt.
Dom tog lite vävnadsprover som det kommer svar på sen.

Vi hade även fått svar på om Fabians njurar som vi gjorde ultraljud på för ett tag sen.
Där såg också allt bra ut.
 Fabian har varit hemma från dagis då det går magsjuka där igen....

I lördags var jag Elin och Fanny på bytesmarknad.
Där hittade jag bland annat en väska åt Fabian.
Den har han tagit runt på här hemma, packat och åkt på semester.
Han har tecknat flygplan och att han skulle bada och äta glass.
Så himla smart och rolig kille

Idag skulle han ha väskan med sig till affären.
Den var ju faktiskt perfekt att ha med sig.
Han packade i varorna i sin väska och drog runt på och såg så stolt ut.
Sen packade han ur dom när vi kom hem😀❤

söndag 21 oktober 2018

Långt mellan inläggen nu (bildbomb)

 Finns inte mycket att skriva om när man inte gör mycket om dagarna.
Jag promenerar det gör jag, kan gå hela 5 km med stavar nu.
Tempot något rakare än tidigare, även om det är lite tidigt att kalla den rask kanske.

Men det är himla fint ute bland alla gula löv.
Men nu är träden snart tömma på löv och dom glada färgerna borta.

Magen ömmar fortfarande och ärret stramar.
Känns som man aldrig kommer att kunna gå riktigt rakt igen, men det hoppas jag väl kunna göra.
Blir lite trött i ryggen.


 Elin och Alice var här i början på veckan och gav Fabian presenter.
Dom var ju på Rhodos när han fyllde år.
Han fick ett sånt fint pussel och han blev så glad när han såg vilka som var på bilden på pusslet.

 Jag sover fortfarande på eget rum då Fabian kommer in varje natt och han är helt vild fast han sover.
Men vi har våra mysiga stunder emellanåt ändå❤

Igår somnade han i min famn bredvid mig i sängen.

 Idag gjorde vi en liten utflykt till naturskolan på Lilltorpet med Fanny och tjejerna.
Fabian som har lite problem med balansen ramlade och tjejerna var snabbt där för att hjälpa honom upp.
 Men det var svårt så pappa Robert fick hjälpa till att få upp honom.

Jag får inte lyfta tungt på 3 månader efter operationen så jag hoppas han håller sig på benen när vi ska vara själva hemma när min sjukskrivning går ut.



 Det blev en härlig dag i skogen och det är en bra balansträning för Fabian att gå i skogen.










 Det fanns en rolig hinderbana för barnen och lite roliga djur att titta på.












 En bock med ståtliga horn..... och en utan😉




 Imorgon ska jag göra Robert sällskap upp till lasarettet när han ska göra sin 5e gastroskopi för att se så såret i magen läkt.