Fabian

Vi fick ha Fabian hos oss då han piggnade i snabbt efter att dom fick igång honom.
Jag mådde jättedåligt och var alldeles slut. Fick två påsar blod och en massa annat.
Hade fem påsar och nästan lika många kanyler i armar och händer. Droppställningen liknade mer en julgran med alla saker hängande i den.

Trodde i min enfald att jag skulle kunna gå själv till BB-avdelningen. Reste mig och insåg rätt snabbt att de fick bli rullstol.
Marko som var lagkamrat med Robert i Biggest Loser hade varit hos oss hela helgen.
Han fick dispens att komma in till oss på förlossningen och se Fabian innan han var tvungen att åka hem till Stockholm igen. Han är gudfar till Fabian.

Jag var så trött och slut så när vi kom till vårt rum på BB sov jag mest. Och Robert hade Fabian hos sig på sin madrass på golvet. Måste säga att vi blev mycket väl omhändetagna på BB både innan han kommit ut och efteråt.
Hade eget rum, fick in en tv på rummet och Robert fick sova kvar hela veckan vi var där.
Tur va väl de för annars vet jag inte hur de skulle ha gått.

Fabian är ju Roberts första barn och han hade knappt hållt i en bebis innan.
Han hade Fabian hos sig nästan hela natten. Vågade knappt röra sig utan satt/låg i samma ställning hela tiden :)
Slutade med en inflamation i axeln sen haha.

Dagen efter va de läkarbesök för Fabian. De va då dom såg att han också fått samma infektion som mig. Vi fick då lov att gå ner med honom på avd 33 (neonatalavdelning) för att han va tvungen att få antibiotika han med.
Inte lätt att sätta kanyl på en sån liten. Han fick en i huvudet därav den fina nätmössan på bilden.

Jag blev så ledsen. Hade varit så trött och slut och inte kunnat eller orkat ha honom hos mig på natten och nu fick vi inte ha honom hos oss alls.
Dom körde mig ner till 33:an i sängen då jag inte ens orkade sitta i en rullstol.

De blev ett väldigt flängande fram och tillbaka mellan avdelningarna.
Jag skulle ha antibiotika 3 gånger om dagen intravenöst. Och Fabian 2 gånger om dagen. Jag blev ju tvungen att ligga på mitt rum och få de då jag satt fast i droppställningen då.

Fabian behövde som tur var bara sova nere på 33:an en natt. Sen fick vi ha honom hos oss och gå ner när han skulle ha sin medicin bara.
Min mjölk ville inte komma igång riktigt och Fabian orkade inte suga.
Jag pumpade och pumpade...
På fredagen, en vecka efter att vi blev inlagda för igångsättning blev jag av med droppen och fick antibiotika i tablettform och fick därmed gå hem.

Vi bor tvärs över gatan till sjukhuset. Vi fick ta med oss Fabian hem då de till och med blev närmare att gå till 33:an hemifrån än från BB.
Morgon och kväll gick vi dit för att han skulle få sin medicin tills han också blev utskriven.
Väl hemma fortsatte jag att få honom att ta bröstet. Mina andra barn ammade jag länge och hade så mycket mjölk att jag till och med sålde mjölk.
Jag pumpade och kämpade med amningen en månad ungefär. Fick lov att ge ersättning då jag inte hade mjölk så de räckte.

Gav upp efter en månad, då blev de bara ersättning. Kände mig så besviken över att inte kunna amma.
Fabian va dock nöjd hela tiden och de var väl huvudsaken de.
Han grät aldrig och så inte ett ljud ens när dom stack honom överallt då dom satte kanyler.
Han var och är ett väldigt lätt barn att ha. Han är alltid nöjd och glad.

Två gånger har vi hört honom skrika riktigt. Första gången första sprutan och andra gången när han hade öroninflamation. Den gången inte för att han hade ont i öronen utan för att få i honom medicinen han inte alls tyckte om.

Älskade lilla Fabian