Livets prövning är inte slut än

 Rasmus fyllde 26 år i veckan och jag och Fabian bakade lite bullar åt honom.

 Vi hade tur med vädret och kunde sitta ute hos honom och fika födelsedagsfikat.

Om två veckor är det min tur att fylla år.
50 år, ett halvt sekel....
Jag känner ingen glädje alls över det.
Finns inget alls att fira som det är just nu.

 Sömn är en bristvara, vare sig man sover bredvid den här killen som ligger på tvären och tar upp 140 av dom 180 centimeter av sängens bredd eller om man sover själv.

 Jag har kommit igång och börjat gå lite igen.
Ingen löpning i sikte ännu.

 Det är så mycket jag skulle vilja skrika ut eller skriva men det går bara inte.
Jag kommer att få en lägenhet.
Har inget exakt datum dock men känns ändå bra att veta var jag ska landa kommande åren framöver.

Har hittat lite billiga möbler på annonser.
Allt känns fortfarande som en mardröm och jag ser knappt någon framtid eller slut på eländet ibland.

Jag tänker inte skriva ut några detaljer om vad som hänt.
Dom som vet vet...

 Mina promenader har varit mycket backar och min andning har varit väldigt ansträngd.
Det har den varit en längre tid faktiskt.
Tänkte förra året när jag var med i löpargruppen på att min kondis aldrig blev bättre trots att jag tränade mycket.
Kroppen hade hur mycket ork som helst men det väste och kändes tungt att andas.

 Idag tog jag mod och sökte för min ansträngda andning mitt i dessa Corona tider.
Jag har fått astma och vilken skillnad det blev i andningen direkt jag fick medicin.
Om en månad kan jag börja springa lite lätt igen, får hoppas att mitt knä håller då också bara.

Nu ska jag bara ta tag i resten av mitt liv.

Kan livet och världen bara bli normal igen

I tisdags började jag att jobba igen efter 5 veckor hemma i karantän.
Jobbar som Matfixare och handlar mat och gör ärenden till apotek åt pensionärer utan anhöriga som kan hjälpa till i dessa ofattbart galna värld vi lever i just nu.

Man vill bara vakna upp ur den här mardrömmen och allt ska vara normalt igen.

Igår fick jag hjälp och hämta en soffa jag köpt till mitt nya boende.
Lyckades fynda en fin soffa för endast 350:-

Var, hur och när det blir vet jag inte och ovissheten tär på mig.
Mycket, eller typ allt hänger på hyran.
Jag måste bo billigt, billigt i några år.
Inte ha råd med bil men måste smidigt kunna ta Fabian till skolan och mig till jobb som ligger i varsin ände av stan.

Har mejlat runt till olika fastighetsägare i stan och hoppas på napp.
Men när ska man våga säga upp lägenheten vi bor i ??
Måste ju hitta två olika boenden men vi har ju inte råd med dubbla hyror nån av oss.

Och så det här med Corona.
Det är lite läskigt att röra sig fritt bland folk ute igen.
Om nån hostar till bakom en hoppar man nästan till.
Det blev extra påtagligt och så ofattbart sorligt när man såg på nyheterna att Adam Alsing ett år äldre än mig gått bort i sviterna av Corona.

Jag hoppas verkligen att ALLA tar sitt ansvar och inte medvetet riskerar sprida denna smitta vidare genom nonchalans och gå tillbaka för tidigt till jobb m.m.

Vi har inga skydd när vi jobbar men vi tvättar, spritar och håller avstånd till dom vi är till.
Vi går inte heller in till någon utan håller oss på avstånd utanför.

Måtte världen och livet få bli normal snart igen ❤

Ta hand om er💕

Allt är bara konstigt

Jag blir alldeles rörd av all värme och kärlek som ramlat in sista dagarna.

Jag har känt mig så ensam, inte umgåtts med vänner alls i princip senaste 7 åren.
Men när man väl behöver dom så finns dom där ändå❤

Börjar landa i tanken att vi ska separera även om det känns jättekonstigt och tråkigt.
Men som det är just nu finns ingen annan utväg.
Vi har verkligen kämpat och försökt.

Det kommer att bli bra.
Nu gäller det bara att ta tag i allt praktiskt, hitta oss varsin lägenhet, dela och sortera upp allt.
Längtar så tills man bara kan landa och börja om på nytt igen och börja kravla sig uppåt med nya tag.

Jag har världens bästa familj som stöd och massor med vänner att prata ur sig hos.
Det kommer nog att dröja innan tårarna tar slut.

Hjärnan går på högvarv dygnet runt hur tusan jag ska lösa allt.
Var jag ska bo och hur jag ska få allt att gå runt.
Imorgon ska jag börja jobba efter 5 v hemma.
Orken är väl knappast på topp än men det tar nog sin lilla tid att komma tillbaka efter 24 dagar med feber.
Och så en skilsmässa på det.....

Men ett STORT tack direkt från hjärtat för alla fina meddelanden, kommentarer och samtal💕
Ibland är det lättare att kommunicera i skrift än att prata då tårarna kommer och rösten stockar sig.

Ibland har man inte riktigt orken att prata heller.

TACK 🙏💕

Allt är åt helvete

 Vet inte riktigt hur jag ska börja.
Kvällarna och nätterna är värst.
Då går hjärnan igång på högvarv och jag funderar hur i hela friden allt ska lösa sig.

Tog en promenad idag för att rensa tankarna och få försöka känna lite av våren.
Det brukar vara min bästa årstid.
Allt fina framför sig.

Nu ser jag inget fint i nåt.
Jag ser knappt nåt framåt alls.
Mest bara ångest och funderingar hur allt ska gå ihop.

 Inte ens dom vackra vårblommorna eller solen lyste upp mina mörka tankar.
Det är som att livet stannat upp lite.
Jag har haft så mycket drömmar och planer för just detta år.
Mitt femtionde år i livet.
Mindre än en månad kvar.

Jag hade haft planer på att vi skulle förnya våra löften på vår tionde bröllopsdag som var i januari.
Blev inte mycket av dom planerna....
Min kropp som jag tränat upp ganska bra sista året har sagt ifrån på olika sätt och jag har varit sjuk mycket.

Utlandsresa med familjen inställd på grund av Corona.
Inget 50-årsfirande, jo nåt litet blir det med familjen.
Vi skulle få hyra kusinerna ställe där vi får plats allihopa.

Men det tråkigaste och jobbigaste är att jag och Robert beslutat oss för att gå isär.
Ansökan om skilsmässa är inskickad.
Jag känner mig totalt tömd och mitt hjärta värker.
Hela min kropp värker.
Det känns som en mardröm men vi kan inte fortsätta leva ihop längre.
Man trodde inte att det här året kunde bli värre än det redan var, men det gick visst💔

Ännu ett misslyckande i livet.
Nu ska vi försöka hitta varsitt boende och dela upp vårt hem.
Ekonomin är helt åt helvete och jag fattar inte hur jag ska få ihop allt.
Haft drömmar om ett hus men får tränga in mig i en liten tvåa med Fabian istället.

Jag gråter mig till sömns varje natt så ögonen svider.
Skitliv!!

Önskar jag bara kunde springa ur mig allt men ett värkande knä sätter stopp för både promenader och löpning är inte ens att tänka på.

Har ändå ingen ork än efter 24 dagar med feber även om jag är frisk nu.

 Vi har försökt fira lite påsk ändå trots allt.
Jag, Fabian och Robert.
Helst skulle man ju vilja umgås med hela familjen samlad men det går ju inte i dessa tider.
Vi är inte osams och bor under samma tak tills vi hittar varsitt nytt boende.

 Har skingrar tankarna vid symaskinen och sytt ett antal mepsar.
Det hjälper för stunden när man inte kan göra av med ilska och annat på träning.

 Hur förklarar man för Fabian vad som är på gång?
Det går ju inte.
Det kommer att bli tufft framöver, oerhört tufft.
Vet inte hur det blir med assistansen med honom heller.
Allt är bara helt åt helvete just nu.
Det här året vill jag helst av allt bara glömma bort....

Hur ska detta sluta

 Jag älskar att baka i långpanna, det är så enkelt.
Det här matbrödet blev riktigt gott:

5 dl vatten
1 pkt jäst
2 tsk salt
50 g smör
2 dl havregryn
4 dl rågsikt
2 msk honung
Ca 8 dl vetemjöl

Koka upp hälften av vattnet och blanda med havregrynen och smör.
Blanda tills smöret smält och häll i resten av vattnet. När blandningen håller 37° har du i jästen och rör om tills den löst upp sig.
Tillsätt övriga ingredienser och nästan allt mjöl och arbeta degen 10 minuter.
Låt jäsa 30 minuter.
Kavla ut degen på bakbord något och lägg i långpanna.
Dela i trekanter och nagga.
Pudra över lite mjöl och låt jäsa 30minuter till.
Sätt ugnen på 225° och grädda i  ca13-14 minuter.

 Pusslet är färdigt.
Kommer att rulla fram när jag väl kan röra mig igen.
Man blir sugen på ALLT när man bara är hemma hela dagarna.
Har inte ens kunnat/orkat ta en promenad på 4 veckor.

Jag skulle vilja testa mig och se om det när Corona eller nåt annat jag haft.
Men jag blev ju sjuk innan första kända fallet kom till Dalarna och jag har ju inte varit någonstans så det är nog säkert nån annan influensa.

Hade ju varit skönt om man blivit immun när man ska ut och jobba bland pensionärer igen.
Febern är äntligen borta och endast lite hosta kvar så jag hoppas börja kunna jobba igen efter påsken.

 Lite roliga nyheter är att Fanny och Jesper ska få en liten kille i slutet på sommaren.
Så kul med en pojk bland alla söta flickor.

 Har sytt lite mer mellan bakandet.
Tur jag har nåt att göra när man bara går hemma.
Sen sover jag middag varje dag också.
Ingen energi i kroppen alls.

 Hade lite salong hemma i söndags.
Både Fabian, Felix och Robert blev snygga i håret.
Fabian får man vara snabb med.
Sitta still är inte riktigt hans grej.

 Han har varit i skolan hela förra veckan och varit så glad när han kommit hem efter skolan.
Åh va han saknat sina kompisar.
Igår kom han hem med ett sånt fint påskpynt dom gjort🥰

 Sen hade han fått ett så fint kort på posten från Selma och Lovis.
Det blev han också jätteglad för💕

Om allt hade varit som vanligt i världen skulle vi ha gått på flygplanet snart och lyft mot Fuerteventura för två veckors härlig semester.
Men nu är allt verkligen precis emot normalt.
Saknar mina vänner på jobbet enormt mycket.
Ringde och pratade med ett par av dom i fredags.
Skönt att höra att dom mår bra❤

2020, vilket skitår

 Något lätt uttråkad med en feber som envist håller i sig om än lägre.
Men orken och energin är väl inte på topp om man säger så.
Jag har ändå orkat få ihop ett babynest vid symaskinen.

 Febern ligger mellan 37,7° och 38° fortfarande men annars mår jag bättre.
Men kan inte gå till jobbet förrän jag har haft 2 symtomfria dagar och dom ser ut att dröja.
Någon coronatest tas ju inte om man inte är så dålig att man måste läggas in.

Jag hade när jag mådde som sämst väldigt ont i kroppen, och i halsen och hes, tappade smak och lukt och hosta som håller i sig lite än.

 I söndags fördrev vi tiden med bingolotto.
Jag hjälpte Fabian på toaletten när första bingot skulle starta och fick lite bråttom.
Blev så glad när jag fick bingo på första spelet!
Ända tills jag såg att jag spelat på treans bingo istället för ettans.
Det blev ingen bingo för mig men Robert vann 200:- på sin lott.

 Jag har varit ut några kortare vändor och tagit luft men blir väldigt ansträngd och slut direkt.
Längtar som en tok efter energi i kroppen och kunna träna igen.
Nu fördriver jag mina dagar med att lägga pussel och lyssna på lokalradion.
Hörde faktiskt på radion att just tusenbitars pussel sålt som smör i Norge då folk sitter isolerade hemma och inte kan göra så mycket annat.

 Hemmet ser ut som ett slagfält men man orkar inte direkt göra nån storstädning även om tiden finns.
Det har även blivit en del hämtmat både för att stötta lokala företag samt att orken för matlagning inte riktigt funnits.
Men våffeldagen firade vi hemma.

Fabian är frisk och och gjorde sin första skoldag i tisdags efter tre veckor hemma.
En så lycklig kille som äntligen fått komma tillbaka till sina kompisar och lärare på skolan.
Han jublade när han kom hem och visste inte hur fort han skulle berätta om sin dag.

2020 är definitivt inte mitt år.
Känns som jag varit sjuk mest från årets start med feber, såret i näsan, penicillin och nu det här.
Jag som skulle ligga i hårdträning inför min 50-årsdag.
Resan vi bokat och som vi skulle göra tillsammans med mina stora barn blir inte av.
Min kropp förfaller här hemma då jag inte kan röra mig men äta går bra och man blir sugen på ALLT när man bara är hemma hela dagarna.

Har ett knä som värker bara jag går, jag som anmält mig redan till flera lopp i sommar som antagligen kommer att bli inställda ändå.

Men det värsta av allt är nog ändå att vi blivit av med assistansen till Fabian.
Vi skulle ansöka om fler timmar men blev av med allt.
Kom strax under 20 timmar i grundläggande behov sen han började skolan efter gamla ansökan som dom räknar efter.
Har vi tur kan vi komma upp i fler efter att dom gått igenom nya ansökan.
Men igår ringde en helt ny handläggare än den vi haft tidigare som till och mednträffat Fabian.
Den vi fick nu sitter i Norrköping och fick inte alls nåt gott intryck av henne.

Har ansökt hos kommunen också så vi får se hur det går.
Allt sånt här ger ju inte direkt någon extra energi direkt.
Men man ska väl inte klaga i dessa tider.
Det finns dom som har det sämre...