Allt är åt helvete

 Vet inte riktigt hur jag ska börja.
Kvällarna och nätterna är värst.
Då går hjärnan igång på högvarv och jag funderar hur i hela friden allt ska lösa sig.

Tog en promenad idag för att rensa tankarna och få försöka känna lite av våren.
Det brukar vara min bästa årstid.
Allt fina framför sig.

Nu ser jag inget fint i nåt.
Jag ser knappt nåt framåt alls.
Mest bara ångest och funderingar hur allt ska gå ihop.

 Inte ens dom vackra vårblommorna eller solen lyste upp mina mörka tankar.
Det är som att livet stannat upp lite.
Jag har haft så mycket drömmar och planer för just detta år.
Mitt femtionde år i livet.
Mindre än en månad kvar.

Jag hade haft planer på att vi skulle förnya våra löften på vår tionde bröllopsdag som var i januari.
Blev inte mycket av dom planerna....
Min kropp som jag tränat upp ganska bra sista året har sagt ifrån på olika sätt och jag har varit sjuk mycket.

Utlandsresa med familjen inställd på grund av Corona.
Inget 50-årsfirande, jo nåt litet blir det med familjen.
Vi skulle få hyra kusinerna ställe där vi får plats allihopa.

Men det tråkigaste och jobbigaste är att jag och Robert beslutat oss för att gå isär.
Ansökan om skilsmässa är inskickad.
Jag känner mig totalt tömd och mitt hjärta värker.
Hela min kropp värker.
Det känns som en mardröm men vi kan inte fortsätta leva ihop längre.
Man trodde inte att det här året kunde bli värre än det redan var, men det gick visst💔

Ännu ett misslyckande i livet.
Nu ska vi försöka hitta varsitt boende och dela upp vårt hem.
Ekonomin är helt åt helvete och jag fattar inte hur jag ska få ihop allt.
Haft drömmar om ett hus men får tränga in mig i en liten tvåa med Fabian istället.

Jag gråter mig till sömns varje natt så ögonen svider.
Skitliv!!

Önskar jag bara kunde springa ur mig allt men ett värkande knä sätter stopp för både promenader och löpning är inte ens att tänka på.

Har ändå ingen ork än efter 24 dagar med feber även om jag är frisk nu.

 Vi har försökt fira lite påsk ändå trots allt.
Jag, Fabian och Robert.
Helst skulle man ju vilja umgås med hela familjen samlad men det går ju inte i dessa tider.
Vi är inte osams och bor under samma tak tills vi hittar varsitt nytt boende.

 Har skingrar tankarna vid symaskinen och sytt ett antal mepsar.
Det hjälper för stunden när man inte kan göra av med ilska och annat på träning.

 Hur förklarar man för Fabian vad som är på gång?
Det går ju inte.
Det kommer att bli tufft framöver, oerhört tufft.
Vet inte hur det blir med assistansen med honom heller.
Allt är bara helt åt helvete just nu.
Det här året vill jag helst av allt bara glömma bort....