Ångestklump i halsen

Har bara gjort saker som inte syns speciellt idag. Förutom Felix rum såklart.
Sorterat i förrådet, bland mina verktyg och sorterat skruvar och annat smått och gott.
Sånt som är skönt när det är gjort men det är bara jag som ser det.

Hittade ett kort på mig och Felix när jag höll på. Jag är 27 år och nybliven fyrbarnsmamma.
Helt otroligt va tiden går. Nu är den där lilla plutten nästan 1,90 lång och luktar tåbira!

Dom senaste dagarna har jag haft en konstig känsla i halsen. Som en stor klump som inte går att svälja ner.
Känns nästan som att någon håller ett svagt strypgrepp om min hals.
Jag ska inte alls klaga egentligen, jag har hela min familj i liv och har det rätt bra ändå även om det varit rörigt ett tag.
Ändå känner jag mig inte riktigt glad. Det går som lite upp och ner. Igår mådde jag jättebra och kände mig så glad. Även fast jag hade strypgreppskänslan då med.
Idag har det inte alls känts så fast det har varit en bra dag.
Jag har känt mig ledsen och hållt på att börja gråta flera gånger, då känns greppet runt halsen ännu värre.
Jag måste sluta tänka på sånt som varit. Jag kan få ångest över att jag inte träffade Robert tidigare istället för att vara glad att vi träffades överhuvudtaget. Vi har en kärlek jag önskar att alla fick uppleva.

När jag var tonåring och levde ihop med en kille som misshandlade mig väldigt mycket. Då gick jag på ungdomsmottagningen och pratade ett tag. Tyckte inte att det gav mig något alls då. Var mest bara en pinsam tystnad tyckte jag.
Sen dess har jag varit lite emot att prata med andra. Nu tror jag att jag ska ge det en chans igen.
Det kanske bara var så att kemin inte stämde då, hade jag haft någon annan kanske det hade varit jättebra.
Jag orkar inte gå runt och vara såhär upp och ner längre. Jag borde bara vara glad, Fabians framsteg avlöser ju varandra.
Men så kommer något nytt så bubblar det upp en massa igen....

Nä nu ska jag försöka stänga av hjärnan och försöka sova så jag orkar med bytesmarknaden imorgon.

Kram C