Fabian som alltid vaknar nån gång mellan kl 6-7 sov ända till kvart i åtta i morse.
Skönt, jo visst men det blev lite stressigt.
Hade inte ställt någon klocka eftersom han alltid vaknar så tidigt.
Vi skulle vara på habiliteringen kvart i nio.
Det var ett tag sen vi var där nu. Sist vi skulle dit var han sjuk.
Vi hade tagit med oss rullstolen och tänkt lämna tillbaka den.
Men efter lite snack med dietisten och sjukgymnasten så beslutade vi behålla dem ett tag till.
Fabian är ju faktiskt en stor kille.
Det är nog mest för vår egen enkelhet vi använder vagnen mest.
Nu blir det till att använda rullstolen mer i fortsättningen.
Fabian får även ett annat bemötande i den än i vagnen.
Med tanke på att han ser ut som en helt normal kille så gör rullstolen att han behandlas annorlunda av folk som inte känner honom.
Vi fick lite "läxor" av dietisten och specialpedagogen vi ska tänka på.
Främst att försöka få in lite andra smaker i Fabians mat.
Sen ska vi börja göra ett schema med bilder över hur en dag ser ut så att Fabian får lära sig "sen och nu".
Så ska han få inlägg i sina skor för att få en bättre vinkel på sina fötter.
Viktigast av allt är att vi måste komma in i hans gamla sovrutiner igen.
Sen han var sjuk har han bara velat somna i vår famn.
Mysigt, ja visst.
Problemet är bara att han har lite svårt att komma till ro och ibland blir läggningarna upp till tre timmar långa....
Kvällarna med lugn och ro är ett minne blott och dom är så viktiga för oss för att kunna varva ner och ladda om till nästa dag.
Den första halvan flyttade in första maj och den andra halvan första juni.
Jag hade till och med fått en melodi skriven enbart till mig!
Jag har världens bästa vänner här.
Det roliga är att även dom kallar mig för sin vän.
Inte att jag jobbar här för dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar