Irritationen smyger sig på

 Jag kämpar på med kost och träning.
I söndags morse tog vi en rejäl promenad jag och Fabian.

 När jag inte kan ta mig till gymmet har jag börjat träna hemma.
Man kan göra mycket med bara kroppen och ett gummiband.
Jag var helt slut efteråt.
Det gäller att ha lite jävlaranamma bara, det har jag men man ska hitta på det också😊
Det tror jag att jag lyckats gjort nu.

 En promenad hem från jobbet är ju perfekt vardagsmotion.
Det blir lite drygt 4 km.

 Idag körde jag ett pass hemma med Fanny.
Hon fick lite extra (ofrivilliga) tyngder 😃

 Lunchen tog vi nere på stan då den Internationella matmarknaden kom till stan idag.

 Jag och Fabian tog en promenad upp till Roberts nya jobb för att möta upp honom när han slutade.
Han började där i måndags och trivs redan jättebra.
Så skönt med regelbundna arbetstider.
Lättare att sköta kost och träning även för han då.

 Men först och främst ska dom reda ut vad som spökar på hans lever.
Fick en återbudstid på torsdag för magnetröntgen på levern och bukspottskörtel.
Det var ett väldigt skrämmande ord som stod i läkarintyget, så att få ett riktigt besked snart känns väldigt viktigt för att stilla all oro som snurrar i huvudet på oss båda.

 Nåt mer som snurrar är ansökan om mer assistans timmar för Fabian.
Det är nu en hel månad sen som dom var här från habiliteringen.
Inte ett ljud har vi hört och det skulle ha varit inne före sista September.
Alltså för snart en månad sen.
Mejlade atbetsterapeuten i morse som ska skriva intyget men svar har hittills uteblivit. Fattar inte att det alltid tar sån tid när just hon ska göra nåt.
Får lite känslan att hon inte riktigt klarar sitt jobb.

När man sen ringer eller skriver och frågar så blir hon mest irriterad.
Men det är ju faktiskt lite så att vårt liv ligger i hennes händer.
Om vi ska fungera och orka hålla ihop som en familj så behöver vi hjälp.....

Blir fan förbannad ju mer jag tänker på det.
Kan tycka att det är ett väldigt nonchalant sätt och attityd hon har.
Det är det absolut sista man ska ha i hennes yrke.
Till och med läkaren tyckte att det tagit lite väl lång tid att skriva det.

Jag får väl vara dryg och ringa och tjata vidare.
Men det är så förbaskat tråkigt och drygt att behöva tjata om allt hela tiden!!