Idag får vi äntligen träffa läkare. Men det var ju nära att det inte blev av. Vi skulle ha setts först i januari som det var bestämt. Var ju ren tur att inte Fabian tog penicillinet så jag fick lov att ringa vårdcentralen igen.
Annars hade vi aldrig fått reda på den här tiden då dom glömt att skicka en kallelse till oss.
Ibland är det verkligen någon mening med allt.
Vi har skrivit ner en lista på frågor vi ska ställa och vilka intyg vi vill ha för att skicka dit det behövs.
Jag vill verkligen inte behöva sätta honom på dagis om två månader.
Som det ser ut nu finns inget annat alternativ. Mina dagar tar slut då och jag kan inte vara hemma längre.
Det finns ju inte ens mat på dagis (vet att det heter förskola) han kan äta.
Serveras ingen puré där utan bara vanlig mat och han kan ju inte ska behöva leva på välling.
Hoppas kunna få gå hem lite klokare och mer vetande än vi går dit.
Det återstår att se...
Skriver om min son med en funktionsnedsättning. Vår vardag, att kämpa för att få ihop vardagen och livet med habilitering för min son.
Summa sidvisningar
onsdag 11 december 2013
Äntligen får vi träffa läkaren!
Etiketter:
Fabian,
Habilitering,
sjukdomar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Liv åt bara puré när hon började dagis, och då köpte de in burkar till henne, så den biten går att lösa... //Maria.
SvaraRaderaVa bra att du säger det Maria. Jag har nämligen läst om dom som inte fått. Då kan jag ju bara tala om det om dom skulle säga något annat.
Radera