Kan man skriva (om) för mycket?

Såhär såg jag ut när jag och Robert träffades, första gången nånsin jag var kortklippt.

 Nån gång ska jag skriva om min uppväxt.När mina föräldrar skildes då jag var sju år. Hur mina tonår var. Hur min mamma letade efter mig och jagade mig för att få hem mig igen.

 Jag var blyg och lugn som liten. I tonåren gjorde jag revolt och flyttade hemifrån när jag var drygt 16 år gammal.

 Har festat alldeles för mycket perioder av mitt liv. Det känns som jag äntligen hittade mig själv när jag träffade Robert. Nu kan jag bara vara jag och ingen annan, eller försöka att vara någon som jag trodde att andra ville jag skulle vara.

Det enda jag kan sakna när jag ser tillbaka på bilder är att vara smal igen. Men jag mår så mycket bättre i mig själv så då kan dom extra kilona vara värt de.
Jag har varit med om en hel del i mitt liv, det är väl det som format mig till den jag är idag.
Någon som alltid funnits för mig och alltid har stöttat mig är min älskade mamma. Hon är verkligen alldeles underbar och den bästa mamman man kan ha.